Anomar Förlag – förlag

Om du vill bli mentalt förberedd för ett barn så kan du sluta läsa nu. Men om du vill lära dig hur du inte ska bete dig inför en förlossning, hur du bär ett sovande barn från bilen utan att det vaknar och pajar ditt planerade tv-spelande, hur du tar på ett barn ytterkläderna utan att dö eller hur du räddar en överhettad barnmatsburk ska du fortsätta läsa. Så skriver trebarnspappan Magnus Reithner i förordet till succéboken Grattis, du ska bli pappa där han samlat sina bästa pappa-tips för en enklare vardag med småbarn. Med humor, en lagom dos av anekdoter och handfasta råd guidar han blivande pappor genom en för dem okänd värld av bland annat sjukdomar, matning, nattning, småbarnsutflykter och föräldraoro.Nu har den nionde  upplagan kommit ut, boken som ständigt återfinns i försäljningstoppen inom genrerna Humor, Presentböcker och Föräldraskap. I fjorton kapitel berättar författaren varför det är bra att ha nycklarna i vänster ficka om man är högerhänt, varför även pappor borde skaffa sminkspegel och hur man kan, men kanske inte bör göra för att hjälpa ett täppt barn.Efter andra upplagan har boken fått uppdateringar i samtliga kapitel samt ett helt nytt kapitel. Bland annat har det tillkommit tips om amningsproblem, baby blues, röda rumpor och hur man lurar en bångstyrig tvååring att klä på sig.Grattis, du ska bli pappa liknar ingen tidigare pappabok. Tack vare sina konkreta tips inom allt från förlossning till Försäkringskassa är det den perfekta handboken för den blivande pappan som står på tröskeln till en vardag full av otvättade kläder, borttappade nappar och oändligt mycket kärlek.Författaren har fått en del positiva kommentarer om boken via mejl, till exempel de här: "Precis läst din bok grattis du ska bli pappa boken. Ville inte att den skulle ta slut. Tack för alla hjälpbara tips som jag i slutändan kommer behöva komma på själv när jag själv står där men jag har fått en liten föraning om vad som komma skall. Känner mig lite tryggare nu. Tack!" Tycker du närmade dig många 'svårare' ämnen om jämställdhet på ett självklart, personligt och humoristiskt sätt samtidigt som du på ett smart sätt fick in mycket glädje i hela boken, vilket funkar jättebra på oss vettskrämda förstagångare. Ska varmt rekommendera den för mina pappakumpaner! Satt fan och skrattade rakt ut för mig själv i solstolen flera gånger under min läsning." "Du har säkert fått tusen liknande mejl men ville ändå säga: Tack för en grym bok om att bli pappa. Jag ska bli det om två månader, ofrivilligt, med en tjej jag inte är eller någonsin varit ihop med (förutom en gång då, det är väl så det går till). Är livrädd, men efter att ha läst din bok känns det lite bättre. Det är fan ett bra omdöme!" "Det här är kul ska du veta... Jag har knappt sett Linus (min sambo) läsa en bok sedan vi blev tillsammans för 9,5 år sedan. Nu går han med stor entusiasm och lägger sig i god tid för att hinna läsa i en rosa bok. Ett gott betyg helt enkelt. :D"

En dödsmisshandel av en gammal man på Västra kyrkogården i Göteborg är inledningen på en serie bisarra mord. Det finns vittnen till mordet på den gamle, men varför vågar de inte berätta? Ett kors upptäcks av pastor Waldemar Eklunds fru i deras trädgård på Klädesholmen på Tjörn. En ung naken kille är uppbunden på korset och död utan synliga skador. När ytterligare ett kors hittas och även det offret är naket och uppbundet på samma sätt är spaningschef Greger Thulin övertygad om att mördaren är en psykopatisk religionshatare. Sveas blick följde Stigs händer när han hällde upp teet i deras koppar. Han slog sig ner i samma fåtölj som Katarina suttit i ett dygn tidigare. På morgonen när han hade läst Göteborgs Postens artikel, att polisen hade häktat en misstänkt för Korsfästelsemorden som de kallade dem och att det var en lärare, förstod han att det var Sean Gutman, även om de inte skrivit var han bodde eller vilken skola det gällde. Därför beslutade han sig för att ta med tidningen till Svea och berätta hela historien från början till slut. Hon avbröt honom inte en enda gång. Detta är den åttonde verklighetsbaserade deckaren av Ramona Fransson i den fristående serien med spaningschef Greger Thulin.

Emil är femton år när hans hårt arbetande ensamförsörjande mamma drabbas av cancer. Myndigheternas auktoritet och oförmåga att tillämpa lagarna på bästa sätt föder en känsla av maktlöshet för alla berörda. Vi får följa mamman Olivias kamp för överlevnad och kampen mot Försäkringskassans regler, som trots den svåra sjukdomen tvingar ut henne i arbetslivet. Emils syster, Mylla, 5 år blir samtidigt omhändertagen av Socialtjänsten och placerad hos ett par som inte kan få egna barn. För Olivias del handlar det om en tillfällig placering men chefen för socialtjänsten, Anna-Karin har helt andra planer. Emil bor tillfälligt hos sin moster Jessica, som arbetar som nyhetsreporter på Radio Väst i Uddevalla. Emils vilsenhet och sökande efter en lösning på familjens problem leder honom till ett chattrum, där han träffar Horrorman, en jämngammal kille, tror Emil, men det visar sig att Horrorman är en mycket äldre man, med en stor bitterhet mot myndigheterna. Detta på grund av en arbetsplatsolycka i sin ungdom. Nu börjar en katt-och-råtta-lek där Horromans livsuppgift att hitta någon som kan hämnas hans oförrätter kanske har nått en lösning. Kriminalkommissarie Greger Thulin och hans sambo Charlotte Engman är på väg hem till Tjörn efter en semesterresa utomlands. I bilen på väg upp på Tjörnbron ser de ett stort ljussken framför sig. Detta visar sig vara en bilexplosion och i vraket återfinns resterna av Försäkringskassans överdirektör. Ytterligare en sprängning inträffar en månad senare med samma tillvägagångssätt, den här gången är det chefen för Socialtjänsten som sitter i bilen. Boken berättar om kaoset och splittringen av en familj som drabbas av en svår sjukdom och som så småningom leder till döden. Hur hopp och kärlek stegvis leder till sorg, vrede och maktlöshet och där hämnden blir den lindring som själen behöver för att läka.

I Skärhamn på Tjörn på västkusten tror spaningschef Greger Thulin att han bor i en idyll. Men även den vackraste av tavlor kan ha ett felaktigt penseldrag. Bakom väggarna i Bleketskolan döljer sig fysisk och psykisk mobbing och droger. På Rönnvägen bor Jonas Blomgren, klassföreståndare på Bleketskolan. I hans klass finns eleverna Amanda Durén och Belinda Wallin. Amanda har exklusiva märkeskläder, strör pengar omkring sig och bor i en herrgård medan Belindas familj är tacksamma om det finns pengar till att betala de nödvändiga utgifterna. Belindas mamma, Margit Wallin har en olustig känsla när det gäller dotterns klassföreståndare. Kan det vara så att han bevakar Belinda och i så fall varför? När det första mordoffret dyker upp på Lyckebacken i Skärhamn är Greger Thulin först övertygad om att de inom en snar framtid kommer att få fast mördaren men missmodet kryper närmare allt eftersom tiden går. Kriminalare Katarina Linde och kriminaltekniker Charlotte Engman skickas till platsen och försöker lägga pussel med ledtrådar de lyckats skrapa ihop. Det visar sig att offret hade en lägenhet på Eklandagatan i Göteborg. Vad sysslade han med i lägenheten? Snart börjar Katarina misstänka att bakom offrets familjefasad döljer sig inte enbart en hustrumisshandlare. Greger Thulin tvingas snart att ställa den oundvikliga frågan; Har idyllen i Skärhamn packats ner i en kappsäck, kastats ombord på en båt och seglat ut ur hamnen? Detta är Ramona Franssons tredje deckare i den fristående serien med spaningschef Greger Thulin i huvudrollen. Ramona Fransson har genomgått Skillroad Författarskola på Marstrand i regi av Lars Hesslind.

Plötsligt höjde sig ett skrik över havet. Greger lyfte upp huvudet kisade mot solen och blicken svepte över hamnen. Fiskargubbarna på bryggan slutade rensa makrill och tittade i riktning mot lagerhuset. Ett nytt mänskligt skri spred sig över hamnen, gick upp i falsett, och åtföljdes av ett rop på hjälp. Greger släppte tampen och reste sig upp. Med halvslutna ögon ansträngde han sig för att se var den skrikande personen befann sig, men Greger såg inte till någon upprörd människa. Mödosamt, pustande och stånkande klev han upp ur båten, gick längs kajen och ut mot södra hamnen. Vid sjöbodarna, i angränsning till gästhamnen, tjugo meter från det gamla tullhuset stod en person och viftade med armarna. Greger viftade tillbaka och skyndade på stegen för att möta upp. Med snabba kliv och viftande armar kom en person gående mot Greger. Killen hade snaggat, solblekt hår, avlångt ansikte med en trubbig näsa och stor mun. Han ser ut att vara i trettioårsåldern, tänkte Greger. Han frågade killen, med dov röst, på en blandning av göteborgska och bohuslänska, vad som hade hänt. - Kan du hjälpa till? Bredvid min båt sitter en kvinna på sitt båtdäck och ser ut som en staty. Det går inte att få ett ord ur henne. Jag gick ombord, kollade ända ner till förpiken och på en av dubbelbäddarna ligger en gubbe, men han rör inte på sig, sa den snaggade killen och fortsatte att gestikulera med armarna. - Vet du om han lever, frågade Greger. Har någon ringt efter ambulans? - Nej, jag ville inte röra honom. Han kanske har blivit mördad! Man har ju sett en och annan deckare och man ska inte stöka till det för polisen. Men jag har ringt efter ambulans, sa killen och slutade plötsligt att vifta med armarna. Vem är du förresten? Du låter faktiskt som en polis. Är du polis? Innan Greger svarade kisade han mot solen och tittade in i killens mörkgrå ögon, märkligt att han har helt vita ögonfransar, tänkte han. - Hm, det kanske jag är. Vem är du då och har du någon anknytning till båten, frågade Greger och började gå i riktning mot en motorbåt. - Jag heter Roland, kallas Rulle. Och nä, vi känner ingen på den båten. Vi ankom hamnen sent igår kväll och råkade få platsen bredvid, sa han. När Greger var tio meter från båten tyckte han mer att den liknade en yacht. Undra om det är en Storebro? Väl ombord förstod Greger omedelbart att det var en Storebro. Båtens exteriör fullkomligt skrek ut att detta var båtarnas Rolls Royce. På det välskötta teakdäcket satt en kvinna och stirrade med stel blick. Greger ställde sig framför henne. Han viftade med händerna och försökte fånga hennes blick. Men han kunde bara konstatera att hennes armar hängde livlösa utmed sidorna och insåg att hon befann sig i något slags chocktillstånd. Greger tog några steg i riktning mot salongen, passerade kvinnan, och böjde sig ner för att kunna se mer av inredningen. Delar av den var i lackad mahogny och de båda sofforna var i beige naturläder. Det här var en båt man bara kunde drömma om att äga, tänkte han och suckade högt för sig själv. Där han stod kunde han inte se, om det fanns någon döende eller död person, och tog därför ytterligare några steg in i båten. Greger klev ner på durken i salongen och fortsatte in mot fören. I förpiken, i sovhytten, fick han syn på en mansperson. Mannens kraftiga, håriga och brunbrända ben, låg böjda i naturlig vinkel.

Detta är den sjunde verklighetsbaserade deckaren av Ramona Fransson. "Vanessa äger inte sin kropp. Inte ens sin själ. Är vackre Antonio någon hon kan lita på? Kommer han bli hennes räddning? Hon som aldrig kunnat lita på någon. Som alltid blivit sviken. Skulle Antonio bli hennes befriare? -Nu är det snart dags för vår lilla resa. Quiet är här för att berätta om den, sa Antonio muntert, men blicken han gav henne var fylld av fruktan. När Quiet dök upp i dörröppningen förstod hon varför. Hon slutade andas och hade önskat att hon vågat slita blicken från hans ansikte. Hans yttre var en obehaglig upplevelse. Ansiktet var köttigt, vårtor i olika storlekar täckte delar av en mungipa och drog sig likt ett band ner mot halsen. En del av dem var röda och såg ut som färska sår. De gråblå ögonen låg inbäddade i ansiktet och hade draperande, tunga ögonlock. Håret, en spretig, oklar brun färg, hade samlats ihop till en tunn spikrak hästsvans och här och var skymtade man en rosafärgad skult. Till och med fingrarna var frånstötande. Tjocka veckiga korvar översållade med guldringar och även tummarna pryddes med ringar. När hans blick vandrat klart, nerifrån och upp, log han mot henne. Tänderna som blottades var det enda hon upplevde som uthärdligt av det som stod framför henne. -Hur har vår lilla gäst det då, frågade Quiet, gick runt och inspekterade Vanessa. Hon rörde sig inte och lyssnade på sitt hjärtas bultande slag. -Nu är det dags att packa! Om en timma kommer ni att bli hämtade. Se till att bli klara till dess, sa Quiet och lämnade dem ensamma. Vanessa vacklade till när hon trevade efter sänggaveln. Hon satte sig på sängkanten och andades tungt. -Ja, du hörde honom! Nu gäller det att packa och ingenting annat, sa Antonio och gick fram till garderoben." Recension av autumnleaf.se Här kommer ett tips på en bok utöver det vanliga. Jag hade riktigt svårt att sluta läsa den, jag bara måste få veta hur den slutade. Boken är spännande och den berör. Bitvis mådde jag illa av det jag läste. Att den baseras på verkligheten gör att man förundras, blir rädd och mår riktigt dåligt. Men just därför är boken också något utöver det vanliga. Vanliga deckare, påhittade från grunden, kan man fastna för sedan går man vidare. Böcker som tar upp något ur det verkliga livet kan man inte bara lämna och gå vidare ifrån. De fastnar. På gott och ont. Ändå något som behövs, att vi "vanliga" människor får upp ögonen för hur det kan vara. Verkligheten är mycket grymmare än dikten. Tyvärr. I detta nu säljs människor. I detta nu sitter ett barn instängd i en container på väg från ett helvete till ett värre sådant. I detta nu gråter någon över det liv de tvingas leva. Ramona Fransson skriver på ett lättläst sätt, språket är enkelt och man flyter fram i texten. Person och miljöskildringarna är klockrena, för mig som läsare blir orden till en film som utspelar sig på näthinnan. Köp den! Låna den! Läs den! Betyg: 5 av 5

Det kändes märkligt att snart fylla femtio, tänkte Miriam. Hon hade haft tur med generna för hennes ansikte var prytt med skrattrynkor och några få rynkor runt ögonen. Några enstaka, tunna fina linjer löpte från mungiporna runt munnen. Många i samma ålder var betydligt skrynkligare. En sak hade Miriam lovat sig själv, det var att inte köpa en massa dyra krämer som lovade runt och höll tunt. Att gå till plastikkirurgen för att dra ihop ansiktet till en spänd ballong kunde hon inte heller tänka sig. Det var ingenting att sträva efter! Hon åldrades hellre med stolthet än med stygn. Mitt i sina funderingar ringde det på dörren, hon reste sig upp, gick ut i hallen och öppnade den. Utanför stod deras granne, Viola Svalborg. Hej, vad gör du, frågade Viola och tittade fundersamt på Miriam. Inget särskilt faktiskt, satt mest i mina egna tankar. Kom in en stund! Om du vill sätter jag på en kanna kaffe. Viola klev in, gick rakt genom köket ut till altanen och satte sig i en av stolarna med de tjocka blommiga dynorna i alla regnbågens färger. Miriam följde efter henne och lade märke till att hon såg spänd ut. Har det hänt nåt? Tja, det skulle man kunna säga! Kennet tänker lämna mig och barnen, sa Viola och brast ut i gråt och gömde ansiktet i händerna. Miriam gick fram och vaggade henne sakta i sin famn. Vad kan jag göra för att hjälpa dig? Jag vet inte, snyftade Viola. Bara att finnas till räcker. Är det någon annan? Jag menar, har han träffat någon annan? Nej, det har han inte om jag ska tro på vad han säger, sa Viola och snyftade högljutt. Som bekant har han varit otrogen förut, som du säkert kommer ihåg. Den gången tog jag tillbaka honom och då lovade han bot och bättring, men nu sitter jag i samma sits igen. Dessa jävla karlar! Miriam kom mycket väl ihåg förra gången. Det hade varit för ungefär tre år sedan. Vid det tillfället hade Daniel suttit i telefon många långa nätter och pratat med Kennet och försökt förmå honom att träffa Viola och prata igenom separationen. Men Kennet hade smitit undan. Viola och barnen, Patrik och Gustaf, hade praktiskt tagit bott hemma hos dem under tre månader. Det hade varit en hemsk tid. Till slut hade Kennet krupit till korset och kommit hem från sin tillflyktsort. Viola hade förlåtit honom och alla hade trott att allt skulle vara frid och fröjd. Så nu var det alltså dags igen. Undra just om hon skulle ta tillbaka honom ännu en gång, tänkte Miriam. Dyrbar kärlek: "Vid ett inbrott hos familjen Svalborg försvinner inte bara dyrbar konst, utan även barnvakten, grannens dotter Elina Gullberg. Vad har hänt henne? Daniel och Miriam Gullberg är utom sig av oro. Spaningschef Greger Thulin med kolleger tar tag i utredningen". Ramona Fransson har genomgått Skillroad Författarskola på Marstrand i regi av Lars Hesslind.

När en kropp spolas upp i Skärhamn sprider sig en kuslig stämning över det lilla samhället. Är det en olycka eller något betydligt mörkare? Kriminalkommissarie Andreas skickar Vicky och Molly för att ta reda på sanningen, men innan de hinner få grepp om fallet kommer nästa chock: en ung flicka har försvunnit spårlöst i Bräckeliden. Ju mer de gräver, desto fler hemligheter kommer upp till ytan. Vad döljer sig bakom de stängda dörrarna i det lilla kustsamhället? Vem kan de egentligen lita på? Samtidigt skuggas Vicky av någon som aldrig släppt taget om henne. Johan iakttar henne på avstånd väntar, planerar. Och den här gången tänker han inte låta henne komma undan. Med verkliga händelser som inspiration tar Ramona Fransson med läsaren på en ny nervkittlande resa genom Tjörn med sin andra bok i serien. En berättelse fylld av mörka hemligheter, falska fasader och en fara som lurar närmare än någon anar.

1:a delen av tre. "Begynnelsen". Caroline von Steinberg är tjugo år ung, vacker, nygift och djupt förälskad i sin make och de väntar sitt första barn. Hon tar en promenad på godset ägor och vandrar genom fälten av solgul raps tillsammans med sin älskade hund. Himlen är sommarblå och för Caroline är lyckan total. Plötsligt blir allting svart och hon är fånge i en ond mans armar. Hon kan inte andas. När hon vaknar till för ett ögonblick är hon bunden till händer och fötter och försedd med munkavle. Nästa gång hon vaknar ligger hon på sjukhus. Barnet hon bar på är förlorat. Hennes underliv söndertrasat och hon får veta att hon lämnats att dö i ett dike. Hon väljer att utbilda sig till polis i hopp att kunna hjälpa andra offer och nu vid trettiofem års ålder är hon utvald till spaningschef för den nya sexbrottsroteln i Göteborg. Åren som polis har gjort henne djupt besviken på den urusla rättvisan för offer och nu gör hon det alla vill men ingen vågar, skipar rättvisa två gånger i sin egen skapade rättssal. Med sin nya identitet, Leah Quiller, letar hon samtidigt efter mannen som förstörde hennes liv och när hon hittat honom vet hon vad som ska ske.

Del 3 av 3. Uppgörelsen Detta är den avslutande delen av trilogin Kriminalkommissarie Leah Quiller skipar rättvisa två gånger, Uppgörelsen. Leah Quiller har vid ett flertal tillfällen varit hemma på sitt gods på Österlen, där hon alltid är känd under sitt rätta namn grevinnan Caroline von Steinberg, och för varje gång får hon en större längtan att återta sin rätta identitet. Men hon vet också att för att återfå friheten måste hon hitta mannen som både våldtog och misshandlade henne brutalt och lämnade henne att dö i ett dike. Mötet med monstret har hon planerat för i alla dessa år och alltid sett sig själv som jägaren. Men vad händer om hon trots all planering återigen blir offret?

I:a delen av tre: Begynnelsen I korsningen Engelbrektsgatan och Aschebergsgatan sitter en ung man framåtlutad på trappan upp till Vasaparken. Han har händerna för ansiktet och ser ut att gråta. En ung kvinna kommer fram och ställer sig bredvid honom. - Hur är det? Han fortsätter att låtsas gråta. Tittar snabbt upp på henne med tårfyllda ögon. Ögon som några minuter tidigare fyllts med ögondroppar. Hon slår sig ner en bit ifrån och inväntar en reaktion. Men han fortsätter att hulka och skaka med nerböjt huvud. - Behöver du hjälp? frågar hon. - Ingen kan hjälpa mig, snyftar han fram. - Säg inte det, svarade hon. Jag kanske kan. - Jag har blivit rånad ... de tog min mobil, pengar och ... - Rånad! Ja men då ska du ju kontakta polisen! Han skakar på huvudet. - Det vågar jag inte ... de hotade mig ... och nu vet de ju var jag bor ... Hon drar sig undan en bit och betraktar honom. Han ser ju proper ut och verkar nykter, tänker hon, men trots det så går tankarna om det verkligen är passande att ta med honom hem. Till slut tar hon mod till sig. - Jag bor inte så långt härifrån så om du vill kan du följa med och få en kopp te så du lugnar dig lite. Var bor du? - På Hisingen ... - Har du nån du kan ringa till? Han nickar. - Morsan, men hon är på jobbet just nu och jag vill inte oroa henne. Hon har extranyckel till min lägenhet så när hon slutar vid tolvtiden ska jag ta kontakt med henne, säger han, tittar upp och ler ett skakigt leende mot henne. - Okej! Häng med mig hem så kanske vi kan ordna det här, säger hon och besvarar leendet. - Vad heter du? frågar killen, reser sig upp från trappan och torkar bort tårarna med baksidan av handen. - Jag heter Frida och du? - Hadi. Dina blå ögon är väldigt vackra vet du det? Frida böjer förläget ner huvudet. Han ser inte heller så dum ut, tänker hon. De vandrar i väg i riktning mot Vasagatan i den för ovanlighetens skull ljumma men normalt ljusa försommarkvällen. - Vad gjorde du ute ikväll? undrar Hadi och kastar en blick bakåt över axeln. Frida märker inte att han är intresserad av det som händer bakom dem. - Vi är ett gäng tjejer, gamla skolkompisar, som brukar träffas en gång var tredje månad och i dag var det dags, svarar hon. - Så du har ingen kille då? Frida skakar på huvudet och känner sig återigen generad. Hon plockar upp dörrnycklarna ur handväskan. - Här bor jag, säger hon, trycker in portkoden, öppnar dörren och kliver in. Innan Hadi följer efter henne kastar han en sista blick bakåt och är nöjd när han ser sina två vänner i antågande. En av dem gör tummen upp och Hadi ler inombords men är noga med att inte visa det för Frida. De åker upp med hissen till fjärde våningen. Hadi stegar runt i den vackra våningen med högt i tak och stuckaturer i taket. - Det är en fin lägenhet du har, säger han och ber att få låna toaletten. Frida visar honom var den ligger och går ut i köket för att koka tevatten. Inne på toaletten skickar Hadi ett sms med portkoden till sina vänner. Han plockar också fram en liten påse med ett vitt pulver och smätter på den med fingrarna. Det ser bra ut det här, tänker han. När han kommer ut från toaletten och in i vardagsrummet står tekopparna på var sida av bordet och har fyllts med te. Hadi noterar att det inte finns socker och mjölk på bordet, slår sig ner i en av de vita tygfåtöljerna och inväntar Frida. Hon sätter sig mittemot honom. - Ursäkta att jag är besvärlig, men du har möjligtvis inte socker och mjölk? frågar Hadi. - Jo men självklart! Jag fixar det! säger hon och reser sig snabbt. Först slinker Frida in på toan för att fräscha upp sig. Drar med borsten genom det tjocka halvlånga silverblonda håret och kollar så att inte mascaran har klumpat ihop sig. Hm ... det kan nog inte bli bättre än så här, tänker hon och gör en luftpuss mot sin spegelbild innan hon går ut i köket. Hadi passar på att hälla pulvret i hennes kopp och rör om med en champagnevisp. Det löser upp sig snabbt utan att lämna några spår. Frida återkommer och ställer ner en sockerskål och en mjölkkanna på bordet. Han öser i socker och mjölk i sitt te och tar en klunk. - Gott te du har! Han observerar när hon dricker sin första klunk och ler brett mot henne i samma stund. - Ja det här örtteet är väldigt gott, säger hon och känner en värme sprida sig i kroppen. Det är nyttigt också. Det är det säkert min lilla vän och snart kommer du att märka hur nyttigt det är, tänker han och har svårt att dölja sin upphetsning när han betraktar hennes bara brunbrända ben i de korta avklippta jeansen. Frida märker hans granskande blickar och hennes kinder färgas röda. - Vad jobbar du med? undrar han, lyfter både koppen och fatet och lutar sig tillbaka. - Jag är kapitalförvaltare, svarar hon och undrar plötsligt varför hon känner sig avdomnad i benen. Hon dricker ur det sista ur koppen men när hon ska ställa tillbaka den på fatet tappar hon taget om den. Koppen faller ur hennes hand och landar på golvet. Frida tittar på den med upphöjda ögonbryn, men kan inte röra armarna. Vad händer med mig? tänker hon och tittar på Hadi för att se om han märkt av hennes tillstånd. Han stirrar på henne med sina mörka ögon och ser bekymrad ut. Hans ansikte är det sista hon ser innan hennes medvetande försvinner. Ramona Fransson har tidigare skrivit elva verklighetsbaserade deckare med spaningschef Greger Thulin i huvudrollen som utspelar sig på Tjörn och i Göteborg. Detta är den första delen av en trilogi som utspelar sig i Göteborg och på Österlen där grevinnan Caroline von Steinberg har sin hemvist och när hon är kriminalkommissarie på den nya sexbrottsroteln i Göteborg är hon Leah Quiller, en skyddad identitet hon fått i samband med överfallet femton år tidigare. Hon blev brutalt våldtagen och lämnad att dö i ett dike. Nu koncentrerar sig Leah Quiller på att dels skipa rättvisa åt de offer som hon anser inte fått den på laglig väg och dels att hitta sin förövare för att på så sätt återta sitt liv. Detta är en spännande och annorlunda deckare som håller dig fängslad.

II:a delen Gärningen Caroline von Steinberg bor på ett gods, Hagestad, på Österlen. Hon är nygift, tjugo år och väntar sitt första barn när hon blir överfallen, grovt våldtagen och lämnad att dö. Hennes adoptivföräldrar, Lotti och Jacob, lägger in henne på en privatklinik i London som är specialiserade inom psykiatri. Under tiden skiljer sig Caroline och hennes make Tom Hillman. Samtidigt som Caroline är i London söker adoptivföräldrarna efter en specialist inom gynekologi som ska kunna återställa henne, och de hittar en läkare i Schweiz. När de är på väg till specialisten förolyckas de i en bilolycka. Polisen letar efter Carolines förövare men misslyckas, och efter två års behandling blir hon utskriven från sjukhuset i London och har bestämt sig för att hon vill bli polis för att kunna hjälpa andra offer att få tag på sina förövare. Samtidigt får hon en ny identitet, Leah Quiller, med tanke på att hennes förövare fortfarande är på fri fot. Leah behåller godset Hagestad som hon ärvt efter sina föräldrar och anställer en förvaltare, Holger Grenblom. När hon befinner sig på godset antar hon sin rätta identitet. Personalen och hennes grannar känner henne enbart som grevinnan Caroline von Steinberg och tror att hon bor i Schweiz större delen av året. I London på Park Street finns en våning som hennes mor ägde och den har Leah också övertagit. Vid trettiofem års ålder blir hon spaningschef för en ny rotel i Göteborg, sexbrottsroteln och hennes första fall blir en gruppvåldtäkt av en ung kvinna, Frida Clivedahl. Under alla år som hon kämpar för sin överlevnad har hon aldrig glömt sin förövare och är fast besluten att hitta honom. Det som driver henne och gör att hon orkar ta sig igenom varje dag är kampen för de offer som hon inte anser får vare sig upprättelse eller den rättvisa de förtjänar.

Detta är den avslutande delen av trilogin Kriminalkommissarie Leah Quiller skipar rättvisa två gånger Uppgörelsen. Kriminalkommissarie Leah Quiller har vid ett flertal tillfällen varit hemma på sitt gods på Österlen, där hon alltid är känd under sitt rätta namn grevinnan Caroline von Steinberg, och för varje gång får hon en större längtan att återta sin rätta identitet. Men hon vet också att för att återfå friheten måste hon hitta mannen som både våldtog och misshandlade henne brutalt och lämnade henne att dö i ett dike. Vid en av festerna hos en granne på Österlen möter hon återigen sin före detta make, Tom Hillman, och den här gången visar han upp en arrogant sida hon aldrig tidigare sett. Han chockar henne med att påstå att han vet vem som våldtagit och misshandlat henne för femton år sedan. Leah vill inte tro på honom, men beslutar sig för att ta reda på om det verkligen kan vara sant. Ramona Fransson har tidigare skrivit elva verklighetsbaserade deckare med spaningschef Greger Thulin och de utspelar sig på Tjörn och i Göteborg.

I Sverige säger vi att media är den tredje statsmakten. Vad innebär det? Spaningschef Greger Thulin är kritisk och förbryllad över hur journalisterna agerar i samband med morden. Till slut blir han förbannad och kliver in bakom kulisserna i den yrkeskår, som mer än någon annan kan dölja sin agenda. Ella Goldman stod och tittade ut genom fönstret i huset på Postvägen 32. Hon hade precis avslutat ett samtal med Regina Thom. Trots att Regina precis fått reda på att hennes make Bertrand hittats död i armarna på sin älskarinna, som hon mycket väl kände till, hade hon inte ens darrat på rösten. Märklig kvinna den där, tänkte Ella. Men hon gjorde ett bra jobb på tidningen som deras chefredaktör och det var något som Fredrik ständigt återkom till, när de diskuterade Reginas kalla personlighet. Regina sista ord ekade kvar: Och jag tänker inte skriva ett enda jävla ord om att han är död, och se för fan till att de andra tidningarna inte ens nämner den jävla subbans namn! Glöm inte att informera Fia om vad som inte ska ut i media! Hon ryckte på axlarna och gick ut för att möta flickorna, det här kommer inte att bli lätt, sa hon högt för sig själv, men vi ska nog lyckas. Ella hörde steg och vände sig om. Hej Fia, hur är det med dig? Var det Regina du pratade med? Ella nickade, gick fram och tog Fia i famnen. Vad ville hon, frågade hon och armarna hängde utmed sidorna. Tja, det vanliga. Styra skeppet. Och vad är det hon inbillar sig att hon kan bestämma om den här gången, frågade Fia och gick tvärs över rummet fram till baren. Isbitarna klirrade i glaset när hon gick och satte sig i fåtöljen, som stod bredvid fönstret. Ella stängde dörren mot hallen. Hur mår Åsa? Hon sköter sig bra. Nå, ska du berätta hur Regina vill ha det? Först och främst vill jag veta hur ni mår. Sedan kan vi ta det andra, svarade Ella. Vi mår bra. Kom till saken! Ella betraktade Fia och kunde inte se annat än det som alltid funnits där, sedan hon träffade Fia första gången, då hon hade varit åtta år. Idag var hon en bestämd, dominant kvinna och gift med en av Sveriges mäktigaste män inom media. Har du pratat med Oskar? Självklart! Han är som alltid omtänksam och när jag pratade med honom, för fem minuter sedan, avslutade han samtalet med att säga att han såg fram emot att träffa mig i kväll. Oskar är en mycket snäll man. Leendet på Fias läppar var som jubilarens ända tills hon fick syn på sin syster. Dörren öppnades och Åsa steg in tillsammans med Fredrik. Han höll henne om axlarna. Hon skakade av sig ömhetsbetygelsen, gick fram till baren och upprepade sin storasysters tilltag, men avstod isbitarna. Fia följde henne med blicken. Jaha och vad har vi bestämt oss för, frågade Åsa och slog sig ner i fåtöljen, som stod bredvid Fias. När pratade du senast med Johan, frågade Fredrik och vände sig till Fia. För ovanlighetens skull åt vi frukost tillsammans i torsdags morse. Var Bertrand där då? Fia skakade på huvudet. Han är inte där när pappa är hemma fattar du väl, fnittrade Åsa och fick i sig de sista dropparna genom att kippa glaset. Vad gjorde du efter frukosten? Åsa skjutsade mig till Stenungsund och jag tog tåget till farmor, svarade Fia och ställde ner sitt glas med en smäll. Varför ställer du de här frågorna till mig? Är du polis eller vad? Tror du att jag har tagit livet av dem? Fias smaragdgröna ögon smalnade och hon drog handen genom sitt kortklippta kopparfärgade hår. Ella gick fram och lade sin hand på Fredriks arm. Självklart tror vi inget sådant, sa hon och log mot Fia. Var tror du att Johan kan hålla hus? Pappa är kanske hos sin älskarinna, sa Åsa samtidigt som hon fyllde på sitt glas. Ramona Franssons femte deckare, i den fristående serien med spaningschef Greger Thulin, är inte bara en spännande thriller, utan ger också bilden av en yrkeskår med journalister, som hävdar att de står för det sanna ordet, och frågan är gör de verkligen alltid det. Mord under Tjörn är inte en sann historia eller byggd på sanning. Eller är den det?

När en ung kvinna hittas mördad i karpdammen vid Sundsby Säteri på Tjörn startar utredningen som kommer att bli Greger Thulins sista fall som spaningschef på Grova brottsroteln i Göteborg. Utredningsteamet får huvudbry när historien om vad som hände kvinnan under hennes sista tid i livet visar sig ovanligt svår att fastställa. När polisen hör ryktas om att droger kan vara inblandade i fallet blir det tvära kast i utredningen och villospåren byts ut mot ny energi inför jakten på sanningen. Den mördade kvinnans mor och väninnor försöker i oredan finna vägen tillbaka till ett normalt liv med studentexamen, men livets blir aldrig sig likt igen. Samtidigt utvecklas livet på Grova brottsroteln med både stundande pension, sjukdomar och romantik. Kommer detta påverka utredningen? Recension: Dödlig avundsjuka är med sin grund i verkligheten en riktigt gripande historia. Ramona Fransson placerar berättelsen i en obehagligt nära miljö och karaktärerna är som vanligt lika levande och trovärdiga som mina egna vänner och bekanta. Joséphine Simar, journalist

I den nionde verklighetsbaserade deckaren medGreger Thulin och hans kollegor på Grova Brottsroteln i Göteborg får de ännu ett märkligt fall på sitt bord. Tvåbarnsmamman Maria Eriksson anmäls försvunnen av sin arbetsgivare. Ingen har hört eller sett någonting i samband med försvinnandet, det verkar som att Maria har lämnat sitt hem och gått upp i rök. Hennes svärfar hävdar bestämt att hon lämnat sin man och sina två små söner för en annan man. Men kan det stämma? Maria älskar sina två söner över allt annat och även om hennes och Eriks äktenskap inte alltid är perfekt, så tycks hon inte ha någon anledning att försvinna frivilligt. Ju mer polisen gräver i fallet, desto märkligare blir det. Dessutom uppstår tvister mellan familjen Eriksson och Marias föräldrar när Erik vägrar låta sönerna Lars och Johan träffa sina morföräldrar. Mycket tyder på att Erik inte vill att sönerna ska tänka på sin försvunna mamma, utan låta livet gå vidare. Varför då? Kommer Greger och hans kollegor att kunna lösa detta märkliga fall? Recension: Gift med djävulen är en bisarr och rapp deckare med bra flyt och levande karaktärer. Att historien dessutom har sin grund i en verklig händelse gör den ännu mer spännande och väcker nyfikenheten inom mig som läsare. Ramona Fransson lämnar inga frågetecken i sitt berättande och ger liv åt denna märkliga historia genom sitt avskalade men ändå målande språk. Joséphine Simar journalist

Tina ( Taahira) är en konststuderande tjej och går på Schillerska. Hennes pappa Hasib, har sitt ursprung från Palestina, dit familjen reser ett par gånger om året. Tina har en pojkvän, Andreas, som också går på Schillerska. Tinas familj, som består av systern Rubi och hennes make Ismail och mamma Zafirah är muslimer och har ingen aning om att Tina sällskapar med en svensk kille. Hasib kontrollerar Tina varje dag och hon vet att hon lever farligt. Det här året fruktar hon resan till Palestina, då hon är säker på att bli bortgift. På samma skola, men omedvetna om varandra går också Malin och Sofia Hansson, vars mamma Viktoria är frånskild och har en damsalong inne i centrum. De har också en bror Muhammed, som bor med pappan Javad, som är droskägare. Malin är tillsammans med Jakob, som också går på Schillerska. Javad besöker ofta Viktoria i hennes hem så också i damsalongen, och alltid oinbjuden, detta för att kontrollera sin f.d. fru. Vad flickorna inte vet är att deras pappa misshandlat mamman i många år. Men nu har plötsligt också deras bror Muhammed börjat spana på sin mamma och systrar. Boken bygger på två autentiska fall från USA. Det handlar om hederskulturen och vad den gör med unga människor i vad vi tror är ett fritt land i världen, Sverige. Varför jag inte valde något av alla de fall som finns i vårt land är att jag inte vill att de drabbade familjerna ska känna igen sig.

Journalisten/författaren Lilly Gertzon och justitieministern Bertrand Thom hittas döda på golvet i vardagsrummet i ett sommarhus. Deras händer är sammanflätade. Är det mord eller självmord? I ett hus i Lysekil befinner sig en ung man. Han går upp på vinden i ett ärende, men istället hittar han en märklig låda fylld med brev. Breven visar sig vara en konversation mellan hans mamma och en för honom okänd kvinna. För varje brev som han läser stiger oron, men till slut bestämmer han sig för att ta reda på sanningen om sin familj. I Sverige säger vi att media är den tredje statsmakten. Vad innebär det? Spaningschef Greger Thulin är kritisk och förbryllad över hur journalisterna agerar i samband med morden. Till slut blir han förbannad och kliver bakom kulisserna i den yrkeskår, som mer än någon annan kan dölja sin agenda. Ramona Franssons femte deckare, i den fristående serien med spaningschef Greger Thulin, är inte bara en spännande thriller, utan ger också bilden av en yrkeskår med journalister, som hävdar att de står för det sanna och relevanta. Gör de verkligen det?

Kriminalkommissarie Greger Thulin och hans sambo Charlotte Engman är på väg hem till Tjörn efter en semesterresa utomlands. I bilen på väg upp på Tjörnbron ser de ett stort ljussken framför sig. Detta visar sig vara en bilexplosion och i vraket återfinns resterna av Försäkringskassans överdirektör. En månad senare inträffar ytterligare en sprängning med samma tillvägagångssätt, den här gången är det chefen för Socialtjänsten som sitter i bilen. Boken berättar om kaoset och splittringen av en familj som drabbas av en svår sjukdom och som så småningom leder till döden. Hur hopp och kärlek stegvis leder till sorg, vrede och maktlöshet och där hämnden blir den lindring som själen behöver för att läka.

Vanessa äger inte sin kropp. Inte ens sin själ. Är vackre Antonio någon hon kan lita på? Kommer han bli hennes räddning? Hon som aldrig kunnat lita på någon. Som alltid blivit sviken. Skulle Antonio bli hennes befriare? ” – Nu är det snart dags för vår lilla resa. Quiet är här för att berätta om den, sa Antonio muntert, men blicken han gav henne var fylld av fruktan. När Quiet dök upp i dörröppningen förstod hon varför. Hon slutade andas och hade önskat att hon vågat slita blicken från hans ansikte. Hans yttre var en obehaglig upplevelse. Ansiktet var köttigt, vårtor i olika storlekar täckte delar av en mungipa och drog sig likt ett band ner mot halsen. En del av dem var röda och såg ut som färska sår. De gråblå ögonen låg inbäddade i ansiktet och hade draperande, tunga ögonlock. Håret, en spretig, oklar brun färg, hade samlats ihop till en tunn spikrak hästsvans och här och var skymtade man en rosafärgad skult. Till och med fingrarna var frånstötande. Tjocka veckiga korvar översållade med guldringar och även tummarna pryddes med ringar. När hans blick vandrat klart, nerifrån och upp, log han mot henne. Tänderna som blottades var det enda hon upplevde som uthärdligt av det som stod framför henne. – Hur har vår lilla gäst det då, frågade Quiet, gick runt och inspekterade Vanessa. Hon rörde sig inte och lyssnade på sitt hjärtas bultande slag. – Nu är det dags att packa! Om en timma kommer ni att bli hämtade. Se till att bli klara till dess, sa Quiet och lämnade dem ensamma. Vanessa vacklade till när hon trevade efter sänggaveln. Hon satte sig på sängkanten och andades tungt. – Ja, du hörde honom! Nu gäller det att packa och ingenting annat, sa Antonio och gick fram till garderoben.” Varje timma forslas sexslavar till okända destinationer runt om i vår värld och de är fler än det en gång fanns slavar i världen. Varför säljer människor sin kropp och själ? Varför köper människor andras kroppar och själar och hur kan en människa sälja andra som ett knippe morötter och samtidigt sova gott om natten? Den här boken är än en gång en verklighetsbaserad thriller av Ramona Fransson, som fyller oss med vrede och fasa. Vrede över att det än i dag utnyttjas och slängs människor på sophögen, och fasa över att unga kvinnor och barn skändas, våldtas och mördas enbart för andras vinnings skull.

En dödsmisshandel av en gammal man på Västra kyrkogården i Göteborg är inledningen på en serie bisarra mord. Det finns vittnen till mordet på den gamle, men varför vågar de inte berätta? Ett kors upptäcks av pastor Waldemar Eklunds fru i deras trädgård på Klädesholmen på Tjörn. En ung naken kille är uppbunden på korset och död utan synliga skador. När ytterligare ett kors hittas och även det offret är naket och uppbundet på samma sätt är spaningschef Greger Thulin övertygad om att mördaren är en psykopatisk religionshatare. ” Sveas blick följde Stigs händer när han hällde upp teet i deras koppar. Han slog sig ner i samma fåtölj som Katarina suttit i ett dygn tidigare. På morgonen när han hade läst Göteborgs Postens artikel, att polisen hade häktat en misstänkt för Korsfästelsemorden som de kallade dem och att det var en lärare, förstod han att det var Sean Gutman, även om de inte skrivit var han bodde eller vilken skola det gällde. Därför beslutade han sig för att ta med tidningen till Svea och berätta hela historien från början till slut. Hon avbröt honom inte en enda gång.” Detta är den åttonde verklighetsbaserade deckaren av Ramona Fransson i den fristående serien med spaningschef Greger

Uppläsare Reine Brynolfsson. Vanessa äger inte sin kropp. Inte ens sin själ. Är vackre Antonio någon hon kan lita på? Kommer han bli hennes räddning? Hon som aldrig kunnat lita på någon. Som alltid blivit sviken. Skulle Antonio bli hennes befriare? Nu är det snart dags för vår lilla resa. Quiet är här för att berätta om den, sa Antonio muntert, men blicken han gav henne var fylld av fruktan. När Quiet dök upp i dörröppningen förstod hon varför. Hon slutade andas och hade önskat att hon vågat slita blicken från hans ansikte. Hans yttre var en obehaglig upplevelse. Ansiktet var köttigt, vårtor i olika storlekar täckte delar av en mungipa och drog sig likt ett band ner mot halsen. En del av dem var röda och såg ut som färska sår. Hur har vår lilla gäst det då, frågade Quiet, gick runt och inspekterade Vanessa. Hon rörde sig inte och lyssnade på sitt hjärtas bultande slag. Varje timma forslas sexslavar till okända destinationer runt om i vår värld och de är fler än det en gång fanns slavar i världen. Än en gång har Ramona Fransson skrivit en verklighetsbaserad thriller, som fyller oss med vrede och fasa. Vrede över att det än i dag utnyttjas och slängs människor på sophögen, och fasa över att unga kvinnor och barn skändas, våldtas och mördas enbart för andras vinnings skull.

Uppläsare: Reine Brynolfsson. Arne Hildeng hittas död på sin lyxyacht Storebro som ligger förtöjd i hamnen i Skärhamn. Ombord finns också Andrea, hans hustru. Är hon mördaren? Eller kan det vara någon annan i familjen Hildeng? Spaningschef Greger Thulin blir än mer förvånad när ytterligare en Storebro lägger till vid kajen. Ur den båten kliver Arne Hildengs bror Jon och hans fru Mette upp på kajen. Kriminalkommissarie Katarina Linde lägger märke till att Mette försöker dölja sitt ansikte. Men Katarina ser att blåmärkena är färska. Samtidigt med dödsfallet i Skärhamn pågår en våldsexplosion i Göteborgs undre värld. Den illegala spelmarknaden och droghandeln räcker inte till alla som kräver en del av kakan. Och när gängen brakar samman kommer en av gängledarna att ha en avgörande roll i Katarinas liv. Det sägs att när speldjävulen sätter sina klor i dig går inte bara du under, utan du drar med dig din familj i fallet , och i den här spännande thrillern av Ramona Fransson visar det sig att speldjävulen inte bara nöjer sig med att krossa en familj. I Ramona Franssons fjärde deckare, Lyckohjulet, lär du känna familjerna Hildeng och Caling. Välbeställda och utåt sett lyckliga och välmående, men det är bara en tjusig yta och skrapar man på den ser man i stället förnedring och hat. Och när en av sönerna dras in i göteborgsgängens våldsamma och kriminella värld, krackelerar den sista biten av den vackra fasaden. Ramona Fransson har etablerat sig som en av Sveriges mest populära deckarförfattare. Uppläsare: Reine Brynolfsson

Uppläsare: Reine Brynolfsson När en ung kvinna hittas mördad i karpdammen vid Sundsby Säteri på Tjörn startar utredningen som kommer att bli Greger Thulins sista fall som spaningschef på Grova brottsroteln i Göteborg. Utredningsteamet får huvudbry när historien om vad som hände kvinnan under hennes sista tid i livet visar sig ovanligt svår att fastställa. När polisen hör ryktas om att droger kan vara inblandade i fallet blir det tvära kast i utredningen och villospåren byts ut mot ny energi inför jakten på sanningen. Den mördade kvinnans mor och väninnor försöker i oredan finna vägen tillbaka till ett normalt liv med studentexamen, men livets blir aldrig sig likt igen. Samtidigt utvecklas livet på Grova brottsroteln med både stundande pension, sjukdomar och romantik. Kommer detta påverka utredningen? Recension: Dödlig avundsjuka är med sin grund i verkligheten en riktigt gripande historia. Ramona Fransson placerar berättelsen i en obehagligt nära miljö och karaktärerna är som vanligt lika levande och trovärdiga som mina egna vänner och bekanta. Joséphine Simar, journalist

Tina ( Taahira) är en konststuderande tjej och går på Schillerska. Hennes pappa Hasib, har sitt ursprung från Palestina, dit familjen reser ett par gånger om året. Tina har en pojkvän, Andreas, som också går på Schillerska. Tinas familj, som består av systern Rubi och hennes make Ismail och mamma Zafirah är muslimer och har ingen aning om att Tina sällskapar med en svensk kille. Hasib kontrollerar Tina varje dag och hon vet att hon lever farligt. Det här året fruktar hon resan till Palestina, då hon är säker på att bli bortgift. På samma skola, men omedvetna om varandra går också Malin och Sofia Hansson, vars mamma Viktoria är frånskild och har en damsalong inne i centrum. De har också en bror Muhammed, som bor med pappan Javad, som är droskägare. Malin är tillsammans med Jakob, som också går på Schillerska. Javad besöker ofta Viktoria i hennes hem så också i damsalongen, och alltid oinbjuden, detta för att kontrollera sin f.d. fru. Vad flickorna inte vet är att deras pappa misshandlat mamman i många år. Men nu har plötsligt också deras bror Muhammed börjat spana på sin mamma och systrar.

Ramona Fransson har skrivit en självbiografi om sin ofrivilliga barnlöshet. Ramona har på ett sorgmodigt, öppet och berörande sätt skildrat sin längtan och smärta i kampen för att lyckas bli gravid. På SU Sahlgrenska i Göteborg finns Lars Nilsson, leg.läk, docent, överläkare, med,ansv, IVF på IVF-enheten/Reproduktionsenheten, Kvinnokliniken SU Sahlgrenska, Område särskilda specialiteter, som hjälpte Ramona under flera år. I samband med att Ramona färdigställde manuset till boken, tog hon ånyo kontakt med överläkare Lars Nilsson och ställde frågor om "Hur ska man bistå dagens ofrivilligt barnlösa par", som han tog sig vänligheten att besvara. Väckarklockans signal hördes i bakgrunden, men jag ville inte vakna. Fan också! Signalen överröstade mina tankar. Samtidigt som jag sträckte ut handen för att få tag i termometern, rev jag ner boken som låg på nattduksbordet. Jag böjde mig ner för att lyfta upp den. Titeln stirrade mig upp i ansiktet. "Ett barn blir till". Jag stoppade tempen i munnen och lutade mig tillbaka på kudden. Två minuter senare kom det välkända bip bip ljud, som talade om var i menscykeln jag befann mig. Var det dags att ringa efter Krister eller skulle han få äta sin lunch i lugn och ro? Efter att jag fyllt i tempkurvan var svaret uppenbart. Hans lunch låg inte i farozonen. Kurvans utseende hade formen av en berg-och-dal-bana. Min suck hördes i hela sovrummet. Herregud, skulle detta aldrig ta slut? Det fanns ett svar på den frågan, men då skulle vi vara tvungna att avstå från barn och det var inte det svaret jag ville ha! Hur många år av mitt liv har jag tillbringat i väntrum, tummat på gamla veckotidningar och stirrat på färglösa väggar? Det var nog tur att jag inte hade fört någon statistik. Det hade säkert varit en skrämmande läsning. Jag blev avbruten i mitt funderande av en telefonsignal. Hej, Helena. Det är Krister, hur mår du? Tack bra, efter omständigheterna. Vad menar du med det? Din lunch är oantastad, om du förstår vad jag menar, sa jag. Det är med andra ord inte dags än, sa Krister. Nej, du kan lugnt tugga vidare på din smörgås! Helena, du låter så arg. Har jag gjort något? Nu hade jag gjort det igen. Jag hade passerat gränsen. Varför var det så svårt för mig att behärska mitt humör? Det var inte Kristers fel att det inte tog sig. Tyvärr var det ett återkommande problem i vårt förhållande. Krister var snäll och jag var elak. Förlåt, det var inte meningen att fräsa åt dig, sa jag. Du förstår, det här med tempkurvan driver mig till vansinne! Okej, jag kommer hem vid fyratiden som vanligt, sa Krister. Är det något du vill att jag ska ta med mig hem? Ja, en påse med befruktade ägg skulle jag vilja säga, men det gjorde jag naturligtvis inte. Nej tack, det behövs ingenting här hemma. Hejdå! Efter samtalet återgick jag till mina funderingar. Tänk om någon kunde uppfinna ett glöm-bort-bli-med-barn-piller. Så mycket enklare livet skulle bli.

Förbjuden frihet Ett litet smakprov om vad Greger Thulins elfte och sista verklighetsbaserade deckare ska handla om. Tina (Taahira) är en konststuderande tjej och går på Schillerska. Hennes pappa Hasib, har sitt ursprung från Palestina, dit familjen reser ett par gånger om året. Tina har en pojkvän, Andreas som också går på Schillerska. Tinas familj, som består av systern Rubi och hennes make Ismail och mamma Zafirah, är muslimer och har ingen aning om att Tina sällskapar med en svensk kille. Hasib kontrollerar Tina varje dag och hon vet att hon lever farligt. Det här året fruktar hon resan till Jerusalem, då hon är säker på att bli bortgift. På samma skola, men omedvetna om varandra, går också Malin och Sofia Hansson, vars mamma Viktoria är frånskild och har en damsalong inne i centrum. De har också en bror Muhammed som bor med pappan Javad, som är droskägare. Malin är tillsammans med Jakob, som också går på Schillerska. Javad besöker ofta Viktoria i hennes hem och i damsalongen, och alltid oinbjuden, detta för att kontrollera sin f.d. fru. Vad flickorna inte vet är att deras pappa misshandlat mamman i många år. Men nu har plötsligt också deras bror Muhammed börjat spana på sin mamma och systrar. Boken bygger på två autentiska fall från USA. Det handlar om hederskulturen och vad den gör med unga människor i vad vi tror är ett fritt land i världen, Sverige. Varför jag inte valde något av alla de fall som finns i Sverige är att jag inte vill att de drabbade familjerna ska känna igen sig. Ramona Fransson