Bruno K. Öijer är ett av de mest centrala namnen i den moderna svenska litteraturen. Alltifrån debuten 1973, med diktsamlingen Sång för anarkismen, till idag har hans dikter nått stora skaror av läsare. Och lyssnare, bör tilläggas, med tanke på att Öijer inte bara har verkat som poet i bokens form, i det tryckta ordets uttryck, utan också som muntligen traderande sina dikter på scen, oftast inför utsålda arenor land och rike runt . I Poesier och kombinationer tecknas en bild av Öijers poetiska gärning utifrån intermediala perspektiv, det vill säga med fokus på olika slags relationer mellan mediala och estetiska uttryck. Här sätts alltså den verbalspråkliga poesin i samband med bildkonst, film och musik; det skrivna, tryckta ordet som ska läsas med ögat relateras till örats poesi, och det ljudande muntliga framförandet av dikter. I Öijers fall är det fråga om dels flermediala kombinationer av olika slag (poesifilm, poesivideo, den ljudande dikten med musikackompanjemang, relationen mellan bokomslag och text, med mera), dels den poetiska textens refererande till andra medier och konstarter (exempelvis en dikt som handlar om och kanske rent av tar sin utgångspunkt i ett fotografi). I Poesier och kombinationer presenteras dessutom intermediala studier, ett forskningsfält där olika slag av relationer mellan medier står i fokus. Mikael Askander (f. 1970) är litteraturvetare och verksam som universitetslektor i ämnet intermediala studier, på Institutionen för kulturvetenskaper vid Lunds universitet. Han forskar främst om litteratur, populärkulturella uttryck och intermedialitet.
