Den norske 1000-talskungen Olav Haraldsson eller Olav den helige var under medeltiden ett populärt helgon både inom och utanför landets gränser. Över hela Norden fanns kyrkor tillägnade honom och människor vallfärdade långa sträckor till hans reliker i Nidaros/Trondheim. Det är därför inte förvånande att Olav kom att bli en viktig symbol för den norska kungamakten och för Norge som rike. Lite mer förvånande är att han under 1400-talet dök upp som hjälte i en svensk rimkrönika, Historia Sancti Olai. Rimkrönikor var en populär form av historieskrivning i det senmedeltida Sverige, men de behandlade alltid annars det egna rikets historia. Vad som fick en svensk författare att dikta en rimkrönika om en kung som regerat i ett annat land flera hundra år tidigare är svårt att säga. Kanske berodde det på Olavs stora popularitet, kanske på de nära band som fanns mellan Sverige och Norge under Kalmarunionens tid. Tydligt är dock att Historia Sancti Olai aldrig fick samma genomslag som rimkrönikor om svensk historia. Få avskrifter har bevarats och uppmärksamheten från moderna forskare har varit närmast obefintlig. I ett norskt-svenskt samarbete presenteras därför här sex artiklar om krönikans tillkomst, politiska och historiska sammanhang samt eftermäle. Boken rekommenderas alla som är intresserade av äldre tids historieskrivning eller norsk-svenska relationer i ett historiskt perspektiv.
