Denna bok är tänkt som en vägledning in i arkitekten Sven Markelius spännande formvärld. De flesta av hans byggnader går att se och är väl bevarade, med några få undantag. Det finns förslag som inte blivit förverkligade eller utställningsbyggnader för Stockholmsutställningen 1930, eller den svenska paviljongen i New York 1939, som fick ett kort liv. Villa Myrdal har kraftig förvanskats. Däremot finns flera som blivit kulturskyddade, som Konserthuset i Helsingborg och hans Kollektivhus i Stockholm.
" Jag har alltid beundrat Sven Markelius. Vi träffades första gången när jag skulle göra ett radioprogram 1969 om hans sista byggnad Sverigehuset, vid Kungsträdgården i Stockholm och vi blev goda vänner. Sven var generös och visade mig sitt stora arkiv. Sedan möttes vi många gånger fram till 1971, ute i hans villa i Kevinge. Det blev flera timslånga samtal inspelade på band för ett akademiskt arbete om hans livsverk."
" Idag verkar det som en ung generation börjat upptäcka denne mångsidige arkitekt och formgivare. Sven hade ett stort samhällsengagemang och var socialt intresserad, hade växt upp i en fattig del av Södermalm i Stockholm, somt satt sina spår också politiskt. Under åren 1944 och 1954 var Markelius stadsplanedirektör i Stockholm, en viktig arbetsperiod i hans långa arkitektbana. Han tog initiativet till Hötorgscity med sina fem höghus och fick förverkliga många av de stadsbyggnadsidéer han haft alltsedan 1920-talet. Där biltrafik skiljdes från gång- och cykelvägar, en idé som får sin utformning i planen för Vällingby. Till boken har jag tagit färgfoton av hans byggnader på plats och gjort resor i Sven Markelius fotspår."
