Arkitekter och arkitektfirmor

Perioden 1909–1931 blev avgörande för arkitekten Gunnar Asplund. Det var då han lade grunden till sitt livsverk. I den guldålder i svensk arkitektur och formgivning som brukar kallas Swedish Grace gick han i spetsen. Med Stockholms stadsbibliotek, Skogskapellet på Skogskyrkogården, Villa Snellman, Tingshuset i Sölvesborg och Stockholmsutställningen 1930 blev han en föregångare både i Sverige och övriga Norden. 

Asplund lämnade ett rikt kulturarv till eftervärlden. Det speglar också en turbulent tid med världskrig, bostadskris, hungerkravaller och spanska sjukan som spreds snabbt i kaserner och trånga lägenheter. Byggnaderna formades i takt med demokratisering och modernitet och spänner över ett brett fält – från nödbostäder och begravningskapell till feststämd biograf i det glada 20-talets tecken.

Detta pionjärarbete är rikt illustrerat med fotografier, ritningar och skisser. Läsaren får följa Gunnar Asplunds arbete med olika projekt utifrån tidens villkor. Fram växer bilden av en mästerlig arkitektur som åskådliggör vår moderna historia.

"Det som gör Ulrica Sieverts bok På jakt efter Josef Frank så intressant är att den både beskriver Josef Franks personliga öde och hur det är kopplat till den europeiska historien."

Nina Asarnoj, P1 Kultur

”På jakt efter Josef Frank är en läsupplevelse. /.../ "Det är främst det dubbla perspektivet med klassisk biografi kombinerat med djupdykning i breven som ger berättandet ett extra sug. Epoken som skildras är dessutom oerhört intressant, både när det gäller arkitektur och formgivning samt utvecklingen i stort med en framväxande demokrati i Europa och två världskrig."

Mats Wickman, SvD

Josef Frank är en av våra mest kända och älskade formgivare. Han föddes i Österrike där han var verksam som tongivande arkitekt, men tvingades lämna allt när hemlandet blev annekterat av nazisterna. Här blev han snabbt känd för sitt samarbete med Estrid Ericson på inredningsfirman Svenskt Tenn, vilket resulterade i en unik inredningsstil som idag betraktas som något typiskt svenskt.

Men bakom framgångssagan och de färgglada fantasifulla floramönstren döljer sig en dramatisk och gripande livshistoria och en sammansatt person, som både är en centralgestalt i svensk kulturhistoria och en outsider som aldrig fick det erkännande han önskade.

Ulrica Sievert har tidigare skrivit en bok om Josef Franks akvareller, men det är som om han vägrar släppa taget – någon vecka efter lanseringen dyker det upp en låda med hundratals brev som leder allt djupare in i berättelsen om människan bakom ikonen Josef Frank.

Här anas Franks röst och möjliga svar på många av frågorna hon ställt sig: Om hans syn på Sverige och hur han blev behandlad när han kom hit på 30-talet. Hur han upplevde åren i exil i New York under andra världskriget, långt borta från judiska släktingar och familjen som försvann. Hur det kändes att inte längre få några arkitektuppdrag. Vad han egentligen tyckte om Estrid Ericson. Och om den livslånga relationen till sin frus kusin Dagmar Grill.

Genom Frank gestaltas också sökandet efter identitet och tillhörighet samt den kreativa drivkraften som ett sätt att hitta pauser i en verklighet som annars blir svår att uthärda. En skildring av en människa som med krass humor och intensiv skaparkraft försöker finna distans, hopp och skönhet i en bitvis grym värld som har många likheter med vår samtid.

Det är en kamp. Varje uppdrag en tävling. Femtio år av uppgivenhet och gudomlig lycka. Känslan av att hitta idén. Tanken som bär. Stafettpinnen som tidigare generationer överlämnar och som till varje pris skall föras vidare. Hinderbanan som måste besegras.

Gert Wingårdh beskriver femtio år som arkitekt. Att vilja fram byggnader, att skapa livets ram, både in och utsida. Att vilja göra skillnad.

På vägen noteringar från världens bästa tid. Det bekymmerslösa sextiotalet, det röda sjuttio, det festande åttio och det avslutande nittiotalet. Borgarklassens diskreta charm. Allt slutar i tjugohundratalets vilsenhet? Behövs arkitektur, konst eller rentav människor?

Gula fläcken är Gert Wingårdhs memoarer.

"Språket är målande och berättelsen är välskriven, spännande och dramaturgiskt upplagd. Boken är endast sparsmakat illustrerad med arkitektens egna skisser. … Materialet bör tilltala en bred läsekrets med intresse för arkitektur och skildringar av människoliv. Helhetsbetyg: 4."

BTJ

Isak Gustaf Clason var en av Sveriges mest inflytelserika arkitekter kring sekelskiftet 1900. Om detta vittnar alla de byggnader som han ritat och restaurerat, och som än i dag beundras för sin skönhet. Hans kanske mest kända verk är Nordiska museet, som han arbetade med under 17 år, från skiss till färdig byggnad. Clasons arkitektur baseras på ett metodiskt arbetssätt med tydliga och detaljerade ritningar. Det var hans övertygelse att en tydlig viljeyttring, präglad av konsekvens och logik, måste genomsyra varje byggnad från helhet till detalj.

Under en lång bildningsresa till Frankrike, Spanien och Italien 1883 1886 fann Clason nya förebilder, som smälte samman stilelement från olika tider och kulturer. Breven och anteckningarna som Clason skrev under sin grand tour speglar hans starka personlighet och hans förmåga till kritiskt iakttagande. Pennan och penseln var hans redskap för att fånga och analysera arkitekturen i dess sammanhang. I denna rikt illustrerade bok återges, förutom ritningar, en lång rad av hans skisser, teckningar och akvareller.

Inspirerad av alla intryck under resan började Clason ifrågasätta de dominerande strömningarna på hemmaplan och vända upp och ner på nystilarnas regelbok. I sin gärning som arkitekt kom han senare att knyta samman nationalromantiken med stormaktstidens gestaltningstradition. Han skapade vackra, välbyggda hus i hållbara, äkta material hus som väckte uppmärksamhet och snart blev stilbildande för en ny generation arkitekter.

Kerstin Barup är arkitekt, tidigare professor i bebyggelsevård vid Lunds tekniska högskola samt professor i restaureringskonst vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Idag är hon visiting professor i arkitektur vid Downing College, Cambridge University.

Mats Edström är arkitekt, tidigare professor i arkitektur vid Lunds tekniska högskola och professor i byggnadsvård vid Arkitektur- og Designhøgskolen i Oslo. Tillsammans driver författarna Barup & Edström Arkitektkontor AB, med bas i Flyinge i Skåne.

I den fjärde boken i serien om Wingårdhs villor är det dramatik från början. Gert och Karin Wingårdh köper torpet Äggdal, beläget mitt på en strandäng i naturreservatet Tofta utanför Göteborg. Det är en känslig plats med anor. Skyddad kulturmiljö. Vad ska Wingårdh hitta på här? Det undrar lokalpressen, grannar och politiker. Oron ligger tät över Lycke Socken, detta natursköna område sydost om Marstrand. Vad ingen vet är att här planerar Gert och Karin att rita och realisera sina egna drömma. Exakt hur det ska gå till vet inte ens paret själva. Det är mycket att ta hänsyn till. Strandskyddet, kulturmiljön, djur, människor och de egna visionerna. Gerts oberäknelighet. Karins starka vilja. Vad kan man tumma på för att få igenom bygglovet?

Historien är en berättelse om att ta ut svängarna, tänja på gränserna och utmana. Om lusten att forma och att upptäcka nytt. Om att rita och bygga ett alldeles vanligt (nåja), rött torp och fylla det med liv. Det här är berättelsen om hur allt gick fel, men kanske också helt rätt?

Karin och Gert Wingårdh är bägge arkitekter och utbildade vid Chalmers i Göteborg. De lever och ritar tillsammans sedan 1990. Karin är mer praktisk, fixar fel och byter proppar, Gert drömmer lite mera. Karins händer formar djurhuvud i papier-maché och flödar fram storskaliga akvareller. Gert formulerar ord, ibland direkt framför kameran i SVT:s serie Husdrömmar och ibland, som här, på papper. Tillsammans har de ritat ett tjugotal villor.

Andra böcker i serien: KristinaSandHansson

Boken skildrar Ferdinand Bobergs rika bidrag till arkitektur, design av möbler och konstföremål, etsning och akvarell. Den fördjupar bilden av den ovanliga personen, uppvuxen i Norbergs gruvsamhälle, gift med konstnären Anna Boberg.

Ferdinand Boberg stod i spetsen för det moderna genombrottet inom arkitekturen vid förra sekelskiftet. Han bröt med kopierandet av historiska stilar. Husen skulle vara rationellt uppbyggda med den inre funktionen som utgångspunkt. Behoven styrde rumshöjder, ljuset bestämmer fönstrens former och placeringar. Ett trapphus fick gärna synas i fasaden. Det var en arkitektur för den moderna industrialismen med stora hallar för generatorer och ångmaskiner med höga skorstenar. Men också konsthallar, villor och varuhus. Till funktionen räknade Boberg också dekorativa inslag både invändigt och utvändigt. Ibland lekfulla, som en dekor av glödlampor eller mynt, brevduvor och posthorn. Eller så kunde han hämta motiv från naturen, som tallbarr, eklöv, rosor, möss, salamandrar. Utställningsbyggnaderna som skulle locka publiken för en sommar kunde få polkagrisrandiga minaretlikande torn. Hans fönsterlösa konsthallar hörde till sin tids modernaste byggnader. Och Boberg hjälpte till med att fylla husen med moderna möbler och det senaste inom konsthantverk i keramik, glas och silver. Han rörde sig mitt i jugend- och art nouveau epoken, även om Boberg inte riktigt ville räkna sig dit. När NK stod klart lämnade han arkitektyrket för att skildra svensk och internationell arkitektur i bild, nyfiken på allt, både nytt och gammalt.   

Till Bobergs kända byggnader hör brandstationen i Gävle, gas- och elektricitetsverken vid Värtan i Stockholm, Rosenbad, de forna Centralposthusen i Stockholm och Malmö, LO-borgen, prins Eugens Waldemarsudde, Thielska Galleriet, 1897 och 1909 års utställningar i Stockholm. Baltiska utställningen i Malmö 1914 symboliserade slutet på jugendepoken i och med utbrottet av första världskriget. 

Åke Axelsson är en av landets mest anlitade och erkända inredningsarkitekter. Denna nya volym är en rik bildberättelse om hans många och prestigefyllda inredningsuppdrag under en yrkesbana som sträckt sig från sent 1950-tal till idag. Författaren har gjort en djupdykning i Axelssons innehållsdigra arkiv, med bilder, skisser, ritningar och anteckningar. Ibland återstår bara fragment av väldiga arbeten, ibland är dokumentationen omfattande. Flera av hans miljöer är idag försvunna, medan många har bevarats och åldrats väl. Nytagna foton av Lennart Durehed kompletterar de äldre bilderna. Genom Axelssons omfattande livsgärning skildras inredningsarkitekturens roll.

Åke Axelsson är även utbildad möbelsnickare och har vävt ihop de två yrkesrollerna på ett unikt sätt. Hans möbler har tillkommit för att ingå i miljöernas helhet. Det sitter i händerna , säger han och går till sin verkstad. Att göra det själv är viktigt för honom. Han kallar sig funktionalist stil står inte i fokus utan funktion för ett bättre liv. Han ser sig stå i samhällets tjänst , vilket syns i hans arbete med bibliotek, restauranger, skolor, museer, kyrkor och riksdagen. Axelsson är mästaren och har gjort en lång vandring från det småländska hemmet. Denna bok är en systerbok till Åke Axelsson den hållbara formen (Carlsson Bokförlag, 2019).

Åke Axelsson

Åke Axelsson är sedan 1960-talet en av landets mest anlitade inredningsarkitekter. Samtidigt är han möbelsnickare och formgivare, välkänd för sina stolar både i offentlig miljö och privathem. Han hyllas som stolarnas mästare. Själv kallar han sig funktionalist, inte i stil, men i sin strävan mot funktion för ett bättre liv.

Den hållbara formen berättar om ett urval av Axelssons mer än 200 stolsmodeller, om tankarna och historien bakom dem, om rum, tid och material. Den viktigaste uppgiften idag är att arbeta hållbart och miljöklokt, både i det egna snickeriet utanför Vaxholm och i det familjeägda möbelföretaget Gärsnäs.

Åke Axelsson, född 1932, är utbildad på bland annat Konstfack i Stockholm. Från 1967 har han eget arkitektkontor och snickarverkstad i Vaxholm och senare Engarn. Startar och driver Galleri Stolen 1988-2003. Delägare i Gärsnäs AB sedan 2003. Ledamot av Kungliga Akademien för de fria konsterna 1989. Prins Eugen-medaljen 1994. Bruno Mathsson-priset 1995. Professor på Kungliga Svenska Konstakademien 1995. Bildkonstnärsfondens stora stipendium 2016.

Petter Eklund är frilansskribent inom konsthantverk, design, arkitektur och inredning med särskild inriktning på konstindustri. Han medverkar i olika magasin och har en rad böcker bakom sig.

Villa Hansson är Gert Wingårdhs första hus. Och herr Hansson som beställt huset litar på honom till hundra procent. Det här ska bli något helt nytt, aldrig tidigare skådat. Men den unge arkitekten är helt oprövad och djupt okunnig. Allt bäddar för en total katastrof.

Året är 1977. Gert Wingårdh säger upp sig från tryggheten och startar Gert Wingårdh Arkitektur. Han är ung, oerfaren och på språng ut i livet som arkitekt. Nu ska han äntligen få designa sitt allra första hus. Det blir en personlig resa från en svensk västkust i dimma till det sublima zen i Japan och retur. Alltid på gränsen till katastrof.

Detta är den tredje delen i serien om Wingårdhs villor. Nu handlar det om HANSSON. En härligt naken och generöst skriven bok, lika mycket en sorts biografi, härligt transparent, som en tidsresa från trångboddhetens trettiotal till funktionalismens ordning och reda. Var sak på sin plats.

Formen är precis som SAND och KRISTINA bilderbokens med osminkade autentiska bilder så som vardagen kan te sig. Vi får ta del av illustrationer, bygglov och relationsritningar likt de vi möter i byggprocessen. Allt är på riktigt.

Ur boken

"Villan ska vara minst nittio tatami stor. En tatami är en mjuk (nja) matta av ris- och halmstrån innesluten i en träram. Det är människans mått som styr. En sovande människa ska få plats på en matta. Över tid har måttet stannat på 180 x 90 centimeter. I traditionella hus i Japan anges ett rums storlek ofta i antalet tatami. Ett litet rum är tre mattor 2,7 x 1,8 = 4,86 kvadratmeter. Det är två moduler bredvid varandra och en på tvären. Sedan kan det bli hur stort som helst. All planering är ett pussel av två aviga och en rät. Kanterna av mörkt trä, kontrasterar mot risstrånas beige ton. Grafiskt tydligt, små avvikelser och lika i alla hem. Det är inte exakt så herr Hansson vill ha det, men kan jag nytolka?"

Gert Wingårdh berättar om sina nollföreläsningar på Chalmers där han är hedersdoktor. Eleverna sitter på regissörsstolar ordnade i en halvcirkel. Han brukar be dem att följa hans exempel. De följer honom noga med blicken medan han lyfter den lilla pappmuggen med vatten över sitt huvud. Plötsligt vänder han den upp och ner och de ynka dropparna rinner in innanför hans svarta t-tröja, söker sig via ryggen till byxans linning. Hittar in under kalsongerna och ibland hela vägen ned till foten och sockan.

Exemplet visar, som Gert skriver: Arkitektur handlar ytterst om att hålla vattnet ute.

Andra böcker i serien: Kristina Sand Äggdal