Ett ljus i flamman

Den enda som kan rädda Sera nu är den hon har ägnat sitt liv åt att förbereda sig för att döda.

Sanningen om Seras plan är avslöjad, vilket krossar det bräckliga förtroende som byggts upp mellan henne och Nyktos. Omgiven av dem som misstror henne har Sera bara sin plikt kvar. Hon kommer att göra allt för att stoppa Kolis, gudarnas falske kung, och hans tyranniska styre för att avvärja det hot han utgör mot de dödligas värld.

Men Nyktos har en plan och för att kunna utföra den är det sista de behöver den brännande passion som fortsätter att flamma mellan dem. Sera har inte råd att falla för den plågade primalguden, inte när ett liv som inte längre är bundet till ett öde hon aldrig velat ha är mer uppnåeligt än någonsin. Men minnena av njutningen och den omskakande åtrån är som en sirensång som är omöjlig att motstå.

När Sera börjar inse att hon vill vara mer än bara en gemål till namnet intensifieras faran som omger dem. Attackerna mot Skugglandet ökar, och när Kolis kallar dem till Dalos uppenbarar sig ett helt nytt hot. Livets primalkraft växer inom henne, vilket innebär att hon kommer allt närmare slutet på gallringen. Och utan Nyktos kärlek – en känsla han är oförmögen att känna – kommer hon inte att överleva upphöjelsen. Det vill säga, om hon ens når dit och Kolis inte slår klorna i henne först. För tiden håller på att rinna ut både för Sera och för världarna.