”Otključane radosti” (Upplåst glädje) är en vidsträckt samling av känslor, fragment och meditativa anteckningar där tid, minne, modern, hembygden, åldrandet, kriget, ensamheten och identiteten flätas samman. I centrum står ett lyriskt jag som för en ständig dialog med sig själv, det förflutna och världen omkring sig. Genom motiv som nycklar, trösklar, broar, speglar, skogen och tiden utforskar författaren människans inre sönderfall, förluster och själens beständighet. Hela samlingen utgör en stor bekännelse om exil, minne och kvinnlig erfarenhet. Den sträcker sig från den personliga till det kollektiva traumat, från Goražde och Drina till Sverige och midnattssolen. Särskilt starkt klingar de dikter som är tillägnade modern och hembygden. De utgör manuskriptets känslomässiga kärna och visar hur personlig smärta kan växa till en universell erfarenhet. Kontrasten mellan Bosnien som minnets landskap och Norden som platsen för ett nytt liv återkommer ofta och ger texterna en stark migrations- och existentiell dimension.
