Enisa Popovic Cengic – författare

I poesiboken Tragovi sjevernoj zemlji har Enisa Popovic Cengic samlat 57 dikter uppdelade i två delar Vrelo sjecanja u dusi i Leptirov ples na mom prozoru.

För det nya året 2023 gladde oss poetissan Enisa Popović Čengić med två sina nya boktvillingar: Husets sexton fönster och Dans med färgerna. Livet för en poet måste vara en ”samling av glädjeämne och sorger” – ord, tårar, färger, kärlek, dans… Poeten återupplever världen utanför sitt hus, på det lilla torget i den charmiga och pittoreska bosniska staden Cajnice. Genom ”husets sexton fönster”, strömmar färger av världen utanför som tillsammans blir till en visuell dans som kittlar sinnena och formar om husets tillstånd av stillhet. Denna väckelse ljudsätts med den monotona torgbuller som blir till poesi. Poetens trygga plats ”Dans med färgerna”, har utformats och kommer att nyttjas senare i livets glada och svåra stunder. Poetens skildringar av livet som en gång var, upplåsningen av historier i kärlekens tecken, den trogna avbildningen av den speciella platsen där hennes konstform uppstår, är ett sätt att läka den läckande världen. I sina barnsliga trygga lyckodrömmar, rör sig poeten ljudlöst dansande genom Cicelj, den grönaste, granklädda berget i Bosnien, över den kalla flodkällan i dess slutningar, genom stadens torg och fram till svenskt landskap och majestätiska ekar och granar. Böckernas omslag och sidor är berikade med författarens egna målningar och grafiska teckningar. Enisa Popović Čengić föddes 1951 i Goražde. Hon tillbringade sin barndom i Čajniče och återvänder ofta dit med minnen, berättelser och verser. Hon har bott i Göteborg sedan 1993, där hon arbetade som modersmålslärare fram till 2018, då hon gick i pension. På fritiden skriver hon poesi och korta berättelser, målar med olja på duk och gör keramiska skulpturer. Hittills har hon ställt ut sina verk på 26 sam- och separatutställningar i Sverige och Danmark. Hon medverkar, med sin poesi och målningar, i olika kulturprogram i Göteborg och omkringliggande städer.

För det nya året 2023 gladde oss poetissan Enisa Popović Čengić med två sina nya boktvillingar: Husets sexton fönster och Dans med färgerna. Livet för en poet måste vara en ”samling av glädjeämne och sorger” – ord, tårar, färger, kärlek, dans… Poeten återupplever världen utanför sitt hus, på det lilla torget i den charmiga och pittoreska bosniska staden Cajnice. Genom ”husets sexton fönster”, strömmar färger av världen utanför som tillsammans blir till en visuell dans som kittlar sinnena och formar om husets tillstånd av stillhet. Denna väckelse ljudsätts med den monotona torgbuller som blir till poesi. Poetens trygga plats ”Dans med färgerna”, har utformats och kommer att nyttjas senare i livets glada och svåra stunder. Poetens skildringar av livet som en gång var, upplåsningen av historier i kärlekens tecken, den trogna avbildningen av den speciella platsen där hennes konstform uppstår, är ett sätt att läka den läckande världen. I sina barnsliga trygga lyckodrömmar, rör sig poeten ljudlöst dansande genom Cicelj, den grönaste, granklädda berget i Bosnien, över den kalla flodkällan i dess slutningar, genom stadens torg och fram till svenskt landskap och majestätiska ekar och granar. Böckernas omslag och sidor är berikade med författarens egna målningar och grafiska teckningar. Enisa Popović Čengić föddes 1951 i Goražde. Hon tillbringade sin barndom i Čajniče och återvänder ofta dit med minnen, berättelser och verser. Hon har bott i Göteborg sedan 1993, där hon arbetade som modersmålslärare fram till 2018, då hon gick i pension. På fritiden skriver hon poesi och korta berättelser, målar med olja på duk och gör keramiska skulpturer. Hittills har hon ställt ut sina verk på 26 sam- och separatutställningar i Sverige och Danmark. Hon medverkar, med sin poesi och målningar, i olika kulturprogram i Göteborg och omkringliggande städer.

”Otključane radosti” (Upplåst glädje) är en vidsträckt samling av känslor, fragment och meditativa anteckningar där tid, minne, modern, hembygden, åldrandet, kriget, ensamheten och identiteten flätas samman. I centrum står ett lyriskt jag som för en ständig dialog med sig själv, det förflutna och världen omkring sig. Genom motiv som nycklar, trösklar, broar, speglar, skogen och tiden utforskar författaren människans inre sönderfall, förluster och själens beständighet. Hela samlingen utgör en stor bekännelse om exil, minne och kvinnlig erfarenhet. Den sträcker sig från den personliga till det kollektiva traumat, från Goražde och Drina till Sverige och midnattssolen. Särskilt starkt klingar de dikter som är tillägnade modern och hembygden. De utgör manuskriptets känslomässiga kärna och visar hur personlig smärta kan växa till en universell erfarenhet. Kontrasten mellan Bosnien som minnets landskap och Norden som platsen för ett nytt liv återkommer ofta och ger texterna en stark migrations- och existentiell dimension.