Alla vänner av Ulla-Lena Lundbergs Finlandiabelönade roman Is kommer till sin glädje att återse Petter Kummel i Marsipansoldaten, även den Finlandianominerad, när den utkom första gången 2001. Här är Petter en marterad bifigur medan allt ljus är riktat mot de yngre syskonen Kummel som befinner sig mitt i sin blomstrande ungdom när kriget slår till.
"Flickor." Liten paus. "Nu ska ni inte bli upprörda eller rädda. Det kommer förhoppningsvis att visa sig vara ett missförstånd. Vi ska inte kasta yxan i sjön. Det är så att ryssarna har bombarderat Helsingfors. Vi ligger så pass nära, vid järnvägen, att Rektor har beslutat avbryta dagens skolgång."
Kriget dimper ner mitt i vardagen, och eleverna blir närmast lättade över att slippa skolan. Men snart blir det allvar för lärarfamiljen Kummel. Två av sönerna, Göran och Frej, blir inkallade, medan den äldste, Petter, får ansvarsfulla uppgifter på hemmafronten. Den handfasta modern Märtha Kummel har en sällsynt förmåga att ge dagliga bekymmer en högre syftning. Och den vackra dottern Charlotte utvinner maximal romantik och dramatik ur krigsvardagen.
Maten, som snart blir en bristvara, är bokens ledmotiv. Fett och sött står som symboler för all längtan och all kärlek som binder samman hemmafronten och soldaterna. Som fru Kummel säger: "När Molotov räknade Finlands soldater tänkte han inte på oss alla som står bakom dem."
Ulla-Lena Lundberg skildrar livet i barackerna, vid fronten och hemma hos de oroliga anhöriga. Kriget är inte bara blodiga slag och dramatiska vändningar, minst lika påtagliga är de långa timmarna av väntan i kasernerna och i hemmen. Brev och paket skickas fram och tillbaka, så småningom kommer kistorna med de stupades kvarlevor.
Det som gör Marsipansoldaten till stor konst är glädjen i själva berättandet. Ulla-Lena Lundberg ger oss nya inblickar i krigsvardagen: trots grymhet och lidande blir kriget för sönerna Kummel ett sätt att frigöra sig ur familjen omfamning. De är unga, och de utstrålar en paradoxal munterhet.
