Ulla-Lena Lundberg – författare

Värme och ljus är förutsättningen för överlevnad under vintrarna i Norden. På samma sätt är det den brinnande idealismen och hänförelsens eld som åstadkommer förändring i Finland under slutet av 1800-talet, de stora folkrörelsernas tid.   

I Ulla-Lena Lundbergs nya roman Lyser och lågar får vi följa tre kärlekspar ur tre generationer från analfabetism via fruntimmersskolor och universitet till istadig skolvägran. I centrum står Finns folkhögskola, en historisk institution. Själva grundandet är en triumf, och här utspelar sig under åren livgivandesamtal och diskussioner. Under förryskningsperioden är avvägningen mellan aktivism och laglydighet ett konfliktämne. Långa perioder måste Finlands öden stå tillbaka för det enskilda livet.   

Lyser och lågar handlar om den brinnande kampen för folkbildning och upplysning, om de personliga sorgerna och vardagsslitet och om den glödande, allt uppslukande kärleken.

"Vad har jag, gamla människan, att säga om framtiden? En hel del, ska det visa sig. Under några år har jag skissat på essäer om samtidsföreteelser som jag har svårt för. För att en gammal människa ska tolereras i vår värld behöver hon vara positiv och välvillig, och jag hade tänkt förse mina texter med den lättsamma titeln 'Tio saker som gör det lättare att dö'.

Pandemin hjälpte mig att inse att dessa tio företeelser i själva verket hänger ihop. De illustrerar alla på olika sätt rörelsen bort från rättssamhället mot ett kontrollsamhälle. Förändringar implementeras i rasande fart, inte av ondska, utan för att vi kan. I förlängningen innebär det en demokratiförlust. Under en paneldebatt om framtiden insåg jag att jag som 77-åring har ett försprång gällande ämnet jämfört med de yngre deltagarna: Jag hade redan upplevt en framtid."

Saker som gör det lättare att dö handlar om att vara nutidsmänniska i en orolig tid med ett oroligt nyhetsflöde. Ulla-Lena Lundberg resonerar kring vad som händer med oss då desinformation och auktoritära tendenser får fotfäste.

Det var en präst, en klockare och en väktare. En prästgård med en pastorska, stor kärlek och kor i fähuset. Får, gris, höns och en församling berömd för sin sång långt ute i havet utanför snävt ritade kartor. Hit kommer man bara med båt, om man i likhet med postförare och sjöbevakare lyckas tråckla sig fram genom den förrädiska skärgården. När man nalkas står kyrkan uppe på berget som ett riktmärke, men när man kommer iland på kyrkön står hon nere i dälden och tar emot.

Här tänker den unga prästfamiljen stanna. Kriget är slut, det är fred i världen. Livsmedelssituationen förbättras långsamt, och gästfriheten är en kristen dygd med rötter i hedendomen. Det är inte fel att göra sig förhoppningar om ett nytt liv, att tänka framåt, skaffa sig utrymme i sin roll, röra sig friare, vara vänskaplig och glad.

Kommunen bygger hälsogård, bro och framtid. Strömmingsfiskarna kommer hem från marknaden i Helsingfors med stoppning i axlarna och guld i munnen. När det blir vinter lägger sig isen som ett golv mellan byarna och kyrkön. I prästgården sjuder det av liv och verksamhet. Mycket ska man hinna med under ett liv, men tiden har prästparet för sig.

Utanför prästgården, på farvattnen och ute på isen, råder uråldriga makter. Det vet postföraren, medan prästen har annat i tankarna när han är på väg hemåt mot ljuset i prästgårdsfönstret.

I Ulla-Lena Lundbergs nya roman förenas många trådar i hennes mångsidiga produktion. I det lilla samhället och i den enskilda människan ligger en hel värld synlig i glimtar och blänk.