Det naturvetenskapliga språket är ordnat och stringent, men vad händer när det möter poesin, när det bryts ner, går sönder?
Genom maneten, vars livsform är närmast obegriplig, utforskar Martina Moliis-Mellberg språkets, kroppens och organismens varande dess möjligheter och begränsningar.
Går det att förena det riktningslösa med en längtan efter mening?
