Visar resultat för..."Att le åt"

Anton och Jasmin har sett fram emot konserten med sin idol, stjärnan Jojo. Men Jojo har blivit rädd för att sjunga på scen – och när man är rädd kan man inte sjunga! Eller?

Många barn blir nervösa när de ska uppträda inför publik, gå på kalas eller börja på en ny aktivitet. Vissa undviker nya eller större sociala sammanhang helt och hållet – och missar både roliga och lärorika saker. Men undvikandet kan brytas genom att barnet i små steg övar på att delta i sociala situationer och märker att nervositet är en del av livet – kanske till och med något bra. Följ med när Anton och Jasmin hjälper sin idol att våga stå på scenen och ha kul!

Stjärnan som var rädd för publiken är skriven för barn i åldrarna 3–8 år. Detta är del 2 i serien ”Rädda vuxna” som lekfullt uppmuntrar barn att utmana sina rädslor, byggt på vetenskapligt belagda terapimetoder.

Lars Klintwall är legitimerad psykolog, fil.dr och forskare vid Karolinska institutet. Amanda LeCorney är illustratör och arkitekt.

Sagt om boken:

”Detta är en fiktiv berättelse, som samtidigt ger en liten faktalektion i vad som händer i kroppen vid ångest. Boken kan vara till hjälp när vuxna vill prata med barn om olika rädslor.”Tine Billing, BTJ-häftet nr 2, 2022

Sagt om boken:Berättelsen är intressant, lärorik och hoppingivande och innehåller även en portion språklig humor. Illustrationerna som är gjorda av Amanda LeCorney passar bra ihop med både handling och stil.

Personligen gillar jag såna här böcker som både har en del man kan känna igen sig i och en del som man kan få hjälp av. Det ligger kanske lite i barnbokens natur att kombinera nytta med nöje, men alla lyckas inte med det så bra som boken "Veterinären som var rädd för hundar" faktiskt gör. Barnboksbloggen

Spindlar, mörker eller att gå vilse – det finns mycket som barn kan vara rädda för. Ibland blir rädslan så stark att barnet inte vågar göra det som hen egentligen vill. Men du som vuxen kan hjälpa barnet att bli modigare!

Här får en hundrädd veterinär hjälp av barnen Anton och Jasmin att steg för steg utmana sin rädsla. Berättelsen beskriver hur rädsla känns i kroppen och hur det gradvis går att våga närma sig det läskiga.

Veterinären som var rädd för hundar är skriven för barn i åldern 3–8 år. Den baseras på vetenskapliga metoder som används i KBT och hjälper dig att prata med barn om rädslor – och om hur de går att övervinna.

Lars Klintwall är lektor i psykologi vid Stockholms universitet och forskar inom barnpsykoterapi. Han arbetar också som barnpsykolog på en vårdcentral. Amanda LeCorney är illustratör och arkitekt.

Jasmin vill gå till skolan, men hennes pappa klamrar sig fast och vägrar säga hej då! Han kräver att Jasmin ska vara med honom på hans jobb på polisstationen, fastän han inte kan fånga tjuvar när hon är med.

Pappan som var rädd för hej då handlar om den vanligaste rädslan hos yngre barn – separationsångest. Det kan vara jobbigt att leka eller sova över hos kompisar, sova i egna sängen, bli lämnad på förskolan eller skolan, och att ens förälder går hemifrån. Som tur är finns det bra sätt att hantera rädslan. Häng på när Jasmin och hennes kompis Anton stegvis hjälper Jasmins pappa att säga hej då och vara på jobbet – utan Jasmin.

Detta är del 3 i serien ”Rädda vuxna” som lekfullt uppmuntrar barn att utmana sina rädslor, byggt på vetenskapligt belagda terapimetoder.

Lars Klintwall är leg. psykolog, fil.dr och har en post doc-tjänst vid Karolinska institutet, där han forskar på psykoterapimetoder för barn. Han var en av psykologerna i SVT:s program Våra barns hemliga liv och driver podcasten Barnpsykologerna. Han är även medredaktör för antologin Leka, prata, äta – övningar för barn med särskilda behov.

Amanda LeCorney är illustratör och arkitekt. Som arkitekt har hon samarbetat med förskolechefer och pedagoger på skolor och förskolor över hela landet.Tillsammans har de tidigare skrivit Stjärnan som var rädd för publiken och Veterinären som var rädd för hundar.

Av författaren till succédebuten Är allt jag lärt mig om kärlek en lögn? (Betyg 5/5 BTJ, Adlibrisprisets andraplats Årets debut, finalist Årets Feelgood).

Är allt jag trott om att bli mamma en lögn? är en hudnära och mörkt humoristisk samtidsroman om en högpresterande mamma, en kärleksrelation på glid och åttaåriga tvillingar vars olika behov förvandlar vardagen till ett minfält.

När Saras son kraschar i skolan tvingas hon slåss för sitt barn, sin relation och mot skammen över att inte vara den mamma hon trodde att hon skulle bli. När den polerade fasaden rämnar tvingas hon ompröva allt hon trott om sig själv – alla roller hon spelat för att få livet att fungera. Hennes gamla karriär som skådespelare gör sig påmind, liksom längtan efter ett eget liv. Bakom duktigheten och anpassningen skymtar kvinnan hon var innan hon blev "mammaroboten" – lustdriven, levande, med en röst och en kraft hon nästan glömt.

Ju mer hon kämpar för att rädda sitt barn, desto tydligare blir det att hon kämpar för att återfinna något hon tappat bort för länge sedan: sig själv.

Har du sett tyranni, misär och förtryck på nära håll? Vet du hur det känns att vakna upp av skottlossning eller med vetskapen att du inte kommer kunna ge ditt barn mat idag? Har du läst på om eller rest i världen för att kunna bilda dig en verklig uppfattning om hur det är att leva under sådana förhållanden? Du kanske är empatiskt lagd så att du ändå kan sätta dig in i andra människors livsöden? Eller så har du förståelse för att var vi föds är livets största lotteri och om du har otur kan du komma att leva hela ditt liv under en förtryckande diktator eller där klimat och naturresurser gör livet mycket begränsat. Drar du en verklig nitlott så hamnar du i ett land med bägge delarna.

Om du svarar nej på samtliga frågor och påståenden ovan så skulle jag ifrågasätta din förmåga att på ett informerat sätt bidra till en debatt om flyktingars rätt, dess antal och mottagande. Samtidigt skulle jag då bli speciellt glad om du ändå väljer att läsa den här boken för det var faktiskt dig jag hade i åtanke när jag skrev den. Jag har bevittnat många situationer där flykt- och skyddsbehovet inte kan ifrågasättas och samtidigt många livsöden och fantastiskt starka och modiga människor som förtjänar vår fulla respekt och beundran. Den typ av medmänniska som man skulle hoppas på att träffa om man någon gång själv skulle tvingas på flykt.

Följ med på en resa genom några händelserika år i mitt liv, åren jag förlovade mig, gifte mig och skaffade två barn. Men också åren då jag bodde i sju olika länder, var med om två revolutioner och evakuerades tre gånger. Boken tar sitt avstamp i Syrien innan och under revolutionen (2009-2011) och avslutas med revolutionen i Sudan (2018-2020).

Penélope Siddiq är statsvetare med ett brinnande intresse för vår gemensamma värld, demokrati- och rättvisefrågor. Hon har bott i Afrika, Europa och Mellanöstern och jobbat för civilsamhällesorganisationer, EU, FN och UD.