Visar resultat för..."Dagboksblad"

Goethes erotisk-moraliska dikt »Das Tagebuch« skrevs 1810 och bygger på en episod hämtad från hans tredje schweiziska resa. Ett tillfälligt möte med en vacker uppasserska på ett värdshus slår fel och ger upphov till såväl tvivel på den egna förmågan som insikter om vad tillvaron djupast sett vilar på.»Jag känner i varje fall inte till något motstycke till denna härliga dikt – ett skuggfritt sinnes iakttagelser, totalt främmande för både pryderi och galanteri (man tänker sig exempelvis vad Wieland skulle ha gjort av detta ämne: och Wieland är likväl en god poet!). Det är en skildring lika frisk, ledig och naturlig som versen. Och lika upphöjd om ordet tillåtes. 'Dikten säger: så kände jag. Och det återklingar i vårt bröst: den som kunde känna så!' Så skriver Kurt Tucholsky, en kännare av litteratur och kärlek och en humanist.«Ur Bengt Anderbergs inledning.»Det är ett ord, som ständigt återvänder, att mänskohjärtats djup kan ingen loda, att så i hedna som i kristna länder som syndare vi äro lika goda. Välan, så låt oss ta varandras händer och ingen evig sanning där förmoda; ty om än frestaren vår svaghet finner, så händer det likväl att dygden vinner. Jag färdades långt fjärran från min kära, av jordiska bekymmer sluten inne, men vad jag än förvärvat och fått lära, så bar jag henne ständigt i mitt sinne. Som himlen emot kväll ses stjärnor bära, vars glans oss hänför likt ett kärleksminne, var kväll jag skrev, när dagens larm mig lämnat, ett dagboksblad, för hennes ögon ämnat.«

Ett urval av Olof Ruins dagboksanteckningar från åren 2009–2018. Han bevittnar hur populistiska strömningar breder ut sig, hur människor på flykt från krigen i Mellanöstern skapar integrationsproblem och hur traditionella demokratiska styrelseskick utsätts för tydliga prövningar. Många samtal med tidigare centralt placerade politiker återges. Firandet av Olof Ruins barndomsland Finlands 100 år av självständighet uppmärksammas. Ruin skildrar också krisen i Svenska Akademien och klubben Forum, där han var en flitig gäst, och ger sina intryck av de många böcker han läst under perioden.

En ängel med portfölj kommer ner från katedralens kupol i en av John Einar Åbergs dikter, sträcker fram ett papper och ber att mottagaren ska fylla i det själv. Ängeln är en typisk Åbergsk stilbrytning, ett av många uttryck för författarens smått förtvivlade humor, men där finns också munter satir, högstämt allvar och lycklig kärlek. Titeldikten Stenbrotten ger en vacker och förtätad bild av det som väntar oss alla. Den återges i flera versioner, både som satt text och på manusblad i faksimil med överstrykningar och ändringar. De ger en inblick i en kritisk författares verkstad. Postum diktsamling av författaren till Änglar, finns dom? Detta urval av John Einar Åbergs efterlämnade dikter handlar om hans arbete med orden, om samhället omkring honom, om kärlek och konst, liv och död, Gud och människor. Det är dikter i olika genrer och stämningslägen, tillkomna under många decennier. Ytterst få har tidigare varit publicerade. John Einar Åberg var framför allt prosaförfattare. Under sin livstid skrev han sexton romaner, däribland Änglar, finns dom? och Inrikesministern. Han avled i januari 1999.