Visar resultat för..."Dikter Lars"

Lars Huldén hade många strängar på sin lyra. Som poet var han satiriker, romantiker, humorist, rabulist och forskare. Fortfarande är han en av den finlandssvenska litteraturens mest älskade poeter.

I Jag drömde jag brottades med en blomma – Valda dikter är en samling av Lars Huldéns finaste dikter från hans författarskap. Lasse skulle ha fyllt 100 i år. Hans dikter är fortfarande brännande aktuella – och lika roliga att läsa som någonsin förr.

Urval av förläggarna Anna Friman och Martin Welander.

Visdiktningen i Sverige är ett försummat kapitel i svensk litteraturvetenskaplig forskning. Den bristande uppmärksamheten, med Carl Michael Bellman som undantag, gäller inte bara stormaktstidens visa, utan visan som sådan. Serien Visdiktare i 1600-talets Sverige, som inleddes med Vislyriker i Stormaktstidens Sverige, är ett försök att råda bot på detta.

*

”Jag tror intet ad ænnu nogen kom væl igenom verlden, som altid sagde sanndt”.

Lars Wivallius (1605-1669) var en äventyrare och bedragare som tillbringade flera år i fängelse, för att sluta sitt liv som grälsjuk, frilansande advokat. Men framför allt var han poet, och som sådan den mest framstående bland sina samtida, en föregångare till både Lucidor och Bellman. Aldrig tidigare har en så omfattande samling av Wivallius verk publicerats, tillsammans med en biografi över författarens liv, kommentarer och noter.

Rikt illustrerad med Wivallius originalmanus och illustrationer. Med förord av Daniel Möller, professor i litteraturvetenskap.

*

Lars Lindh (1950-2024) var filosofie magister i litteraturvetenskap. Hans forskning var inriktad på svensk tidigmodern visdiktning och visdiktning under perioden 1850–1950. Vislyriker i stormaktstidens Sverige (2024) var den första delen av fyra planerade, i en skriftserie om vislyrik i 1600-talets Sverige.

Den här diktsamlingen har blivit till under de senaste tre åren. År som präglats av uppbrott och pandemi. Den är ett urval av dikter som Lars publicerat på sitt Instagram-konto. Så mycket blev annorlunda. Det vanliga uteblev och det oväntade tog över.

När vi är med om någonting oväntat och svårt kan det vara tungt att bära det alldeles själv. Tankarna går runt, runt och vi kommer ingenstans. Är det riktigt svårt kan det bli som ett pågående nu som gör ont. När vi berättar för någon, eller när vi lyckas skapa något, kan det som är inom oss hamna utanför oss och vi kan skilja ut oss själva från det som händer i våra liv. I mina dikter är det så för mig. Jag kan se det jag är med om lite från sidan och får ett nytt fotfäste. En insikt som envist berättar för mig Allt är en början.  

Lars Björklund är präst och författare. Han har arbetat som sjukhuspräst på Akademiska sjukhuset i Uppsala och kaplan på Sigtunastiftelsen. Han har skrivit flera uppskattade själavårdsböcker, bland annat Modet att ingenting göra, Vägar i sorgen samt Hur ska jag orka?