Athena Farrokhzad – författare

Det finns ett ögonblick när månen står som högst

och stjälkarna vrider sig mot himlen

om man viskar de dödas namn då svarar de inte

men om fölen sover i spiltan

kan man höra sig själv skria

I sin nya bok återvänder Athena Farrokhzad till centrala teman i sitt författarskap, nu genom åsnans gestalt. Denna djurvärldens proletär som dumförklaras för att exploateras, denna migrant som aldrig får lägga ner sin last. Diktsviten rör sig

från berättarjagets vardag till vilda fantasier om åsnans olika skepnader och längtansfulla sånger om dess stundande uppror. Arbetskritiken samsas med skildringar av döden i diasporan, och moderskapet framträder i ett nytt sken under stoets antropomorfa natt. Farrokhzad ansluter sig till en litterär tradition från Mulla Nasruddin till Juan Ramón Jiménez, där Ior gått med i RAF och alla år är åsnans.

I Athena Farrokhzads diktsamling Vitsvit turneras utsagor om våld och vithet, i en dialog mellan familjemedlemmar som är bundna till varandra genom revolutionens och migrationens erfarenhet. Diktjaget kommer endast till tals genom de citat som hon placerat i familjens munnar, citat där hon omväxlande anklagas och tas i försvar. Vitsvit är ett körverk som aldrig låter frågan om ursprung och ansvar stelna till ett svar, som gång på gång skriver fram repressionens förödande grundvillkor: ”Min bror sa: Det enda språk du kan fördöma förgripelsen på är förgriparens språk / och förgriparens språk är ett språk som uppfanns för att rättfärdiga förgripelsen".

"Athena Farrokhzad får in en fullträff"

Göteborgs-Posten

"Athena Farrokhzad skriver fram tragediernas verkliga poäng"

Dagens Nyheter

"En anspråksfull och komplex läsupplevelse"

Sydsvenskan

"Det finns en charmerande sorts barnslighet i hur Athena Farrokhzad tråcklar samman det ena med det andra – en som med lekens hjälp vill finna en kärna. En kärna som också faktiskt innehåller hopp; till skillnad från sina förlagor tror Farrokhzads tragedier på att motstånd lönar sig."

Svenska Dagbladet

"En skicklig dans mellan stilnivåer. Kvick, självironisk och drastisk. Bakad med ingrediensen, allt hemligare, som skiljer den bästa litteraturen från den som bara låtsas: underhållning."

Expressen

”Den är helt underbar att läsa, det är litterärt skickligt, gestaltningsmässigt skickligt, teatralt skickligt och språket är köttigt och har en tyngd som får mig att njuta.”

Cecilia Sjöholm, Bokrevyn

Athena Farrokhzad skriver tre tragedier för vår tid. Hennes pjäser Moral enligt Medea, Antigones arv och Persernas pris har Euripides, Sofokles och Aischylos grekiska dramer som upptakt. De behandlar några av vår tids stora frågor: makt och maktlöshet, tyranni och uppror, kolonialism och krig. Farrokhzads tragedier ställer frågor som: Vem upprörs över en katastrof och behöver samtidigt att den sker? Vilken verklig tragedi tar vid när tragedin redan har ägt rum? Vad är frihetens pris? Framför allt utforskar boken omöjligheten och nödvändigheten i att överskrida det manus man blivit given. Att kliva eller tvingas ut ur sin roll och anta en ny för att kunna tala om och förändra historien.

Vilka politiska beslut sanktioneras när människor mäts i volymer och sägs komma i strömmar? Vad gör det med oss när vi ska investera i våra barn och se till att ha plus på kärlekskontot? Vad gör det med vår trygghet på arbetet när vi omskrivs som anställningsbara?

Nyliberal ordlista är en politisk och poetisk stridsskrift som vill synliggöra hur den nyliberala ideologin förändrat språket och styr våra ordval.

Ordlistan varvas med nio texter skrivna av författare som reflekterar kring ords härkomst och mening och hur de används i dag. De riktar alla sökljuset mot de politiska beslut och moraliska ställningstaganden som sanktioneras genom språkliga förskjutningar.

Medverkande skribenter: Liban Abdule, Dimen Abdulla, Aase Berg, Athena Farrokhzad, Gabriel Itkes-Sznap, Mara Lee, Jila Mossaed, Felicia Mulinari och Suzanne Osten.

Redaktörer: Hanna Alvage, Elin Lilleman Eriksson och Saga Gärde.  

I en samling fristående dikter som rör sig mellan fascismens frammarsch, rytmens räddning och vardagen i förorten skriver Farrokhzad till och genom de gemenskaper som format hennes liv och dikt. I rörelser mellan individ och kollektiv, mellan tradition och förnyelse, mellan samtidens gravallvar och absurditet föreslår hon en poesi som vill användas utan att göra avkall på komplexitet, som adresserar sorgen över de politiska ordningarna, samtidigt som den ser historiens utkomst som möjlig att ingripa i.

Pocketutgåvan innehåller den nyskrivna långdikten "Arma Danmark".

Det finns ett ögonblick när månen står som högst

och stjälkarna vrider sig mot himlen

om man viskar de dödas namn då svarar de inte

men om fölen sover i spiltan

kan man höra sig själv skria

I sin nya bok återvänder Athena Farrokhzad till centrala teman i sitt författarskap, nu genom åsnans gestalt. Denna djurvärldens proletär som dumförklaras för att exploateras, denna migrant som aldrig får lägga ner sin last. Diktsviten rör sig

från berättarjagets vardag till vilda fantasier om åsnans olika skepnader och längtansfulla sånger om dess stundande uppror. Arbetskritiken samsas med skildringar av döden i diasporan, och moderskapet framträder i ett nytt sken under stoets antropomorfa natt. Farrokhzad ansluter sig till en litterär tradition från Mulla Nasruddin till Juan Ramón Jiménez, där Ior gått med i RAF och alla år är åsnans.

I Athena Farrokhzads diktsamling Vitsvit turneras utsagor om våld och vithet, i en dialog mellan familjemedlemmar som är bundna till varandra genom revolutionens och migrationens erfarenhet. Diktjaget kommer endast till tals genom de citat som hon placerat i familjens munnar, citat där hon omväxlande anklagas och tas i försvar. Vitsvit är ett körverk som aldrig låter frågan om ursprung och ansvar stelna till ett svar, som gång på gång skriver fram repressionens förödande grundvillkor: ”Min bror sa: Det enda språk du kan fördöma förgripelsen på är förgriparens språk / och förgriparens språk är ett språk som uppfanns för att rättfärdiga förgripelsen".

I Athena Farrokhzads diktsamling Vitsvit turneras utsagor om våld och vithet, i en dialog mellan familjemedlemmar som är bundna till varandra genom revolutionens och migrationens erfarenhet. Diktjaget kommer endast till tals genom de citat som hon placerat i familjens munnar, citat där hon omväxlande anklagas och tas i försvar. Vitsvit är ett körverk som aldrig låter frågan om ursprung och ansvar stelna till ett svar, som gång på gång skriver fram repressionens förödande grundvillkor: ”Min bror sa: Det enda språk du kan fördöma förgripelsen på är förgriparens språk / och förgriparens språk är ett språk som uppfanns för att rättfärdiga förgripelsen".

Det här är en dikt om plikt; jag är ganska nöjd med rimmet

Det här är ett plakat med dikt; håll upp det över huvudet

Det här är en hyllning till övertygelse; den är inte våldsammare än tvivlet

Det här är tvivlet; jag har begravt det bredvid hunden

I en samling fristående dikter som rör sig mellan fascismens frammarsch, rytmens räddning och vardagen i förorten skriver Farrokhzad till och genom de gemenskaper som format hennes liv och dikt. I rörelser mellan individ och kollektiv, mellan tradition och förnyelse, mellan samtidens gravallvar och absurditet föreslår hon en poesi som vill användas utan att göra avkall på komplexitet, som adresserar sorgen över de politiska ordningarna, samtidigt som den ser historiens utkomst som möjlig att ingripa i. Med efterord av Lars Raattamaa.

Det finns ett ögonblick när månen står som högst

och stjälkarna vrider sig mot himlen

om man viskar de dödas namn då svarar de inte

men om fölen sover i spiltan

kan man höra sig själv skria

I sin nya bok återvänder Athena Farrokhzad till centrala teman i sitt författarskap, nu genom åsnans gestalt. Denna djurvärldens proletär som dumförklaras för att exploateras, denna migrant som aldrig får lägga ner sin last. Diktsviten rör sig

från berättarjagets vardag till vilda fantasier om åsnans olika skepnader och längtansfulla sånger om dess stundande uppror. Arbetskritiken samsas med skildringar av döden i diasporan, och moderskapet framträder i ett nytt sken under stoets antropomorfa natt. Farrokhzad ansluter sig till en litterär tradition från Mulla Nasruddin till Juan Ramón Jiménez, där Ior gått med i RAF och alla år är åsnans.

"Athena Farrokhzad får in en fullträff"

Göteborgs-Posten

"Athena Farrokhzad skriver fram tragediernas verkliga poäng"

Dagens Nyheter

"En anspråksfull och komplex läsupplevelse"

Sydsvenskan

"Det finns en charmerande sorts barnslighet i hur Athena Farrokhzad tråcklar samman det ena med det andra – en som med lekens hjälp vill finna en kärna. En kärna som också faktiskt innehåller hopp; till skillnad från sina förlagor tror Farrokhzads tragedier på att motstånd lönar sig."

Svenska Dagbladet

"En skicklig dans mellan stilnivåer. Kvick, självironisk och drastisk. Bakad med ingrediensen, allt hemligare, som skiljer den bästa litteraturen från den som bara låtsas: underhållning."

Expressen

”Den är helt underbar att läsa, det är litterärt skickligt, gestaltningsmässigt skickligt, teatralt skickligt och språket är köttigt och har en tyngd som får mig att njuta.”

Cecilia Sjöholm, Bokrevyn

Athena Farrokhzad skriver tre tragedier för vår tid. Hennes pjäser Moral enligt Medea, Antigones arv och Persernas pris har Euripides, Sofokles och Aischylos grekiska dramer som upptakt. De behandlar några av vår tids stora frågor: makt och maktlöshet, tyranni och uppror, kolonialism och krig. Farrokhzads tragedier ställer frågor som: Vem upprörs över en katastrof och behöver samtidigt att den sker? Vilken verklig tragedi tar vid när tragedin redan har ägt rum? Vad är frihetens pris? Framför allt utforskar boken omöjligheten och nödvändigheten i att överskrida det manus man blivit given. Att kliva eller tvingas ut ur sin roll och anta en ny för att kunna tala om och förändra historien.

I Athena Farrokhzads diktsamling Vitsvit turneras utsagor om våld och vithet, i en dialog mellan familjemedlemmar som är bundna till varandra genom revolutionens och migrationens erfarenhet. Diktjaget kommer endast till tals genom de citat som hon placerat i familjens munnar, citat där hon omväxlande anklagas och tas i försvar. Vitsvit är ett körverk som aldrig låter frågan om ursprung och ansvar stelna till ett svar, som gång på gång skriver fram repressionens förödande grundvillkor: ”Min bror sa: Det enda språk du kan fördöma förgripelsen på är förgriparens språk / och förgriparens språk är ett språk som uppfanns för att rättfärdiga förgripelsen".