Visar resultat för..."Himlar"

Sverige har typiskt svenska himlar - och unika väderfenomen i olika delar av landet. De är en del av vår natur och en del av våra landskap. Boken visar till exempel hur du ser fjällens toppar som avtryck på himlen i Sydsverige! I uppslag och fascinerande bildanalyser presenteras för första gången på allvar denna del av vår natur - himlen. Boken tolkar också himlarna i den svenska konsten och i andra traditioner. Vilka svenska konstverk kär bäst, som meteorologen ser på saken. Boken berör också framtidens svenska himlar. Hur påverkas våra landskap av klimatförändringarna? Den populäraste delen i Augustnominerade Meteorologernas Väderbok utvecklad till en egen stor bok med ett helt nytt bildmaterial. Författare är två ledande meteorologer, Pär Holmgren på Sveriges Television och naturfotografen L-G Nilsson, som också är bokens fotograf. Medströms Bokförlag

?Helst och bäst minns jag en natt för jämnt fyrti år sen, som visst också du kommer ihåg. Då var jag upprört lycklig, det vet jag historiskt, fastän jag inte längre kan föreställa mig hur sådant känns. Efteråt blev jag förstås ännu upprördare olycklig". Så skrev litteraturkritikern Klara Johanson till studierektorn, författaren och kvinnosakskvinnan Lydia Wahlström på trettiotalet. Den nämnda natten anspelar på den 18 november 1894. Kärleksmötet mellan Klara och Lydia ägde rum på Sysslomannagatan 21 i Uppsala, och kan sägas utgöra startsignalen för de två kvinnornas passionshistoria, som varade i fyra år. År 1898 upphörde kärleksrelationen med en krasch, då Lydia lämnade Klara för en annan kvinna. Om just denna passions utveckling, om sekelskifteskvinnors kärlek som inte uteslöt ett sexuellt begär, och om hur dessa kvinnors självuppfattning förändrades mot bakgrund av den homosexuella identitetens framväxt i början av 1900-talet skriver Greger Eman. Det var kvinnofrigörelsen som utgjorde förutsättningen för de nya relationerna, menar han, och som bidrog till att kvinnor som älskade kvinnor kunde utveckla en historiskt helt ny identitet. ?För mig lyste nya himlar över en ny jord?, skriver Klara Johanson. Greger Eman är redaktör för tidningen Kom Ut! och har gett ut ett urval ur Klara Johansons dagböcker.

Ölands Stora alvar är inte mitt första landskap, men avgjort det, som djupast präglat mig: en värld av vind, tystnad och långsam rörelse. Det är en vildmark i en tid då man tvingas sätta upp staket för att hålla kvar det ursprungliga. Vildmark betyder att det är omöjligt att översätta landskapet för de egna behoven. Men på Stora alvaret kan hela mitt liv stämma möte. Där kan man lyssna till avlägsna röster, medan havet mumlar i fjärran och man inser vad det är man ville ha men inte kunde få, och glädjen och sorgen som finns i detta sökande. Stora alvaret har med åren blivit en plats där jag kan gripa både framåt och bakåt. I en tid då en pandemi grasserar över hela världen måste vi till sist förstå något om naturen: det utgör helt enkelt det större rummet, det rum från vilket vi aldrig kan fly. Om författaren: Anders Johansson, född 1947, i Västerås, sedan 1972 bosatt i Kalmar, är författare, poet och fotograf recensionscitat: "Anders Johansson (född 1947) är författare och fotograf och den genom tiderna mest produktiva Ölandsskildraren. I hans texter smälts det lyriska och det dokumentära samman på ett djupt personligt vis." Litteraturvetaren och författaren Tom Hedlund i antologin Röster på Öland, 2005 "När olika konstarter förenas till samverkande helhet brukar man tala om allkonstverk. Termen är högst befogad i samband med Anders Johanssons böcker, och inte minst för Ölands Stora alvar, 2006. Där aktualiseras många litterära genrer: det är reseberättelse med självbiografiska inslag, korta stycken prosalyrik varvas med presentation av vetenskapliga rapporter, gamla ortsbor intervjuas som i en social dokumentärroman. Till detta kommer ett unikt växelspel mellan författarens text och hans fotografier." Conny Svensson, professor i litteraturvetenskap i Ölandsbladet, 2017