Visar resultat för..."Katedral"

Om en monumental skulpturs tillblivelseprocess utifrån en konstnärs perspektiv. Berättelsen följer konstnärens liv och svårigheter att gestalta sin idé om det metaforiska rummet. Boken visar att vägen inte är rak utan mer labyrintisk och att den konstnärliga processen tar omvägar. Efter många år utkristalliseras förmågan och möjligheten att realisera Katedralbygge - ett konkrement.

Katedralens idé är att vara en mobil plats för eftertanke. Där betraktaren spelar en roll och är medskapande. Skulpturen har varit runt på många platser och är fortfarande på turné. Resan kommenteras i boken av flera personer som varit delaktiga på något sätt.

Giv oss Bröd men giv oss också Rosor, ropade strejkande amerikanska textilarbetare på 1910-talet. Brödet är det materiella, Rosorna det själsliga. Så säg att vi har Brödspråk och Rosspråk, samt en upplevelse av att det inte står rätt till med någotdera — att ens själva uppdelningen är förstockande: Vad ta sig till?

Katedral av förtret är att inte ha ett jobb att gå till, men att gå bland fjolårslöv, stubbar och stammar, och sätta sig därinne mittibland träden. Katedral av förtret är orden som inte flyger — de störtar och får släpas ut. Katedral av förtret är att krossas för att kunna tala ett språk som hör dig.

Varje år arrangerar Stockholms universitetsbibliotek, i samarbete med Svenska Förläggareföreningen, The Adam Helms Lecture. Föreläsningarna hålls av internationellt erkända och intressanta företrädare för förlagsvärlden och bokbranschen. Eva Bonnier var 2003 års föreläsare med Börs och katedral - sex generationer Bonniers.

Giv oss Bröd men giv oss också Rosor, ropade strejkande amerikanska textilarbetare på 1910-talet. Brödet är det materiella, Rosorna det själsliga. Så säg att vi har Brödspråk och Rosspråk, samt en upplevelse av att det inte står rätt till med någotdera — att ens själva uppdelningen är förstockande: Vad ta sig till?

Katedral av förtret är att inte ha ett jobb att gå till, men att gå bland fjolårslöv, stubbar och stammar, och sätta sig därinne mittibland träden. Katedral av förtret är orden som inte flyger — de störtar och får släpas ut. Katedral av förtret är att krossas för att kunna tala ett språk som hör dig.

Där dikten Romanska bågar (1989) av Tomas Tranströmer slutar, tar romanen vid. Vi får följa signora Sabatini och hennes vänner i Neapel, staden med en galen och sliten skönhet. Signoran driver ett hem för ensamstående mödrar i sitt gamla palazzo längst in i den äldsta och mörkaste delen. Hon tror på mirakel.

I katedralen vid den stora piazzan finns en madonna som fäller tårar när felaktiga beslut fattas. En dag syns en tår på hennes kind. Samtidigt äger illavarslande händelser rum. Signorans verksamhet hotas, ett prästbiträde försvinner och pojken Josef Franciskus väljer en farlig väg. Under tiden pågår livet som vanligt, med utomhusbio på piazzan, helgonfest på Santa Chiaras födelsedag och all matlagning i palazzot. Just maten är viktig, till exempel den frasiga arancinin fylld med mozzarella som serveras i palazzots gamla kök.

Signora Sabatini besöker katedralen dagligen. Hon förstår inte vad prästen säger, orden tröttar ut henne men hon förstår skönheten i de rundade valven, de fladdrande ljuslågorna och det purpurfärgade ljuset från de blyinfattade fönstren. Doften av rökelse och stearin öppnar hennes sinne. Vad är verkligt och vart kommer signorans drömmar att leda henne?