Pär Thorell (1923-1969) var en mycket begåvad konstnär som bodde i Linköping, Stockholm och Nordingrå. Hans dagar slutade tragiskt då han blev offer för en eldsvåda i sin bostad i Nordingrå. Hans liv kan sägas leva upp till konstnärsmyten om ett olyckligt geni, som skapade och drack om vartannat. I sina bästa stunder tillhörde han de främsta oljemålarna i landet, och var också en skicklig etsare. ”’Ge tusan i att kalla mig mästare’ är en läckert bildsatt introduktion till och fördjupad förståelse av en sann östgötsk mästare.” /Erik Jersenius, Corren ”Boken är rikt illustrerad med väl återgivna målningar och teckningar som visar att Thorell var en skicklig konstnär med stor bredd i sitt uttryck. En trevlig och lättillgänglig bok för den med intresse för Pär Thorell eller Linköpings konsthistoria.” /Henrik Halvarson, BTJ

Onkel Adamsgården på Hunnebergsgatan i Linköping har fått sitt namn efter författaren och läkaren Carl Anton Wetterbergh (1804-1889) som är mer känd som Onkel Adam. Här bodde han tillsammans med sin hustru Hedda och svägerska Adriana, vilka båda skapade den vackra blomstrande trädgården inne på gården. År 1927 öppnades ett museum över honom här och en museilägenhet i husets övervåning inreddes med föremål från hans hem. Med denna bok vill vi väcka gårdens historia till liv igen – byggnader, ägare och människor som bott här – från Måns Flådra på 1640-talet fram till Onkel Adam, som en gång var en av Linköpings och hela Sveriges mest kända personer.

Under 1840-talet kom fototekniken daguerreotypi till Östergötland. Det var den första fotografiska teknik som nådde offentligheten och den räknades då som det mest moderna och innovativa man kunde tänka sig. Det blev möjligt för de allra flesta att bli avbildade på fotografi och under 1800-talets andra hälft startade mängder av fotoateljéer i Östergötland. I den här boken kan vi läsa om dess Östergötlands tidiga fotografer, om fotateljéernas affärsverksamhet, om de kvinnliga pionjärerna och om fotografier som redskap för konstnärer. Vi får också kunskap om vad som hände sedan;om pressfotografernas genombrott, om kamerans utveckling, och om steget från användning av film till det digitala fotograferandet. Några nutida östgötska fotografer presenteras också. Bland författarna kan nämnas Anders Karlin, Björn Axel Johansson, Gunnar Lindqvist, Rolf Olson och Åsa Christoffersson. Givetvis finns en mängd fotografier i boken, t exx av det äldsta kända fotografiet, med ett stadsmotiv, från Norrköping. Bilden, en daguerreotyp som föreställer det Swartziska huset i centrala Norrköping, återfanns för några år sedan i Östergötlands museums stora fotografiska samling. Fotografens namn är Johan Wilhelm Bergström och fotografiet dateras till år 1845.

Det finns många sätt att närma sig det östgötska kulturlandskapet. Här följer vi i spåren av Bengt Cnattingius som var verksam som museiman från 1924 till 1965. Det är en spännande berättelse om hur en man med stort engagemang, djup kunskap och ett diplomatiskt sätt lyckades förverkliga många av sina idéer. Mycket av det vi tycker är självklart i vår omgivning idag lade han grunden till. Vad vore Linköping utan länsmuseibyggnaden vid Vasavägen eller Gamla Linköping? Han medverkade också aktivt för stadens offentliga utsmyckning. 1700-talsgården Smedstorp nere vid Smålandsgränsen räddades åt framtiden genom hans insatser, liksom Brunneby kyrka vid Göta kanal.

Johan Bäckström från Tidersrum i Östergötland fick sin utbildning vid Konstakademien, men kom att ägna sig åt måleri på möbler: "I granna, blomstrande färger målade han varjehanda gubbar, lejon, valfiskar och brännvinsflaskor på böndernas bord och skåp." Ett stort antal möbler och föremål ur Johan Bäckströms rika produktion från tidigt 1800-tal finns ännu kvar i hans hemtrakter i södra Östergötland och beskrivs här i text och bild.Med utgångspunkt från aktuell forskning ger boken en samlad bild av ett säreget och udda konstnärskap, ett av de främsta inom östgötsk folkkonst.

Margareta Hennix räknas som en av Sveriges främsta formgivare och konsthantverkare. Hon har arbetat på flera porslinsfabriker och glasbruk, främst vid Gustavsbergs porslinsfabrik och Reijmyre Glasbruk. Hennes arbeten har tilldelats en rad priser och blivit stora försäljningsframgångar. dessutom är hon en framstående tecknare och konstnär. Boken ger en fullödig bild av ett konstnärskap värt att lyftas fram. Här beskrivs hennes personliga formspråk och läsaren får en inblick i alla de företag och uppdragsgivare hon arbetat för. Läsaren får också ta del av ett tiotal offentliga utsmyckningar och idéer bakom dem. En av utställningarna var den konstnärliga utsmyckningen Via Sacra i Linköpings domkyrka 2015 tillsammans med biskop emeritus Martin Lönnebo.

Äntligen en ny bok om Linköpings domkyrka! Katedralen i Linköping är en av norra Europas bäst bevarade gotiska kyrkor. Under nästan 300 år pågick arbetet med detta gigantiska byggnadsverk. Från Tyskland, England och Frankrike kom byggmästare. stenhuggare och konstnärer för att bygga en katedral i skärningspunkten mellan det lokala och det universella. Genom digerdöd, fattigdom, bränder och katastrofer dröjde det ända till omkring år 1500 innan den var färdigbyggd. Om denna märkliga katedral berättar bland andra Monika Minnhagen Alvsten och Stefan Hammenbeck i denna bok, som illustreras med över 400 fotografier tagna av Jonas Sällberg. Från medeltidens konst, om helgonkult och stormaktstidens gravkonst fram till de senaste årens stora utsmyckningar med graverade fönster, ljusbärare i silver och märkliga textila konstverk låter författarna oss följa med på en resa under 800 år.

Pär Thorell (1923-1969) var en mycket begåvad konstnär som bodde i Linköping, Stockholm och Nordingrå. Hans dagar slutade tragiskt då han blev offer för en eldsvåda i sin bostad i Nordingrå. Hans liv kan sägas leva upp till konstnärsmyten om ett olyckligt geni, som skapade och drack om vartannat. I sina bästa stunder tillhörde han de främsta oljemålarna i landet, och var också en skicklig etsare. ”’Ge tusan i att kalla mig mästare’ är en läckert bildsatt introduktion till och fördjupad förståelse av en sann östgötsk mästare.” /Erik Jersenius, Corren ”Boken är rikt illustrerad med väl återgivna målningar och teckningar som visar att Thorell var en skicklig konstnär med stor bredd i sitt uttryck. En trevlig och lättillgänglig bok för den med intresse för Pär Thorell eller Linköpings konsthistoria.” /Henrik Halvarson, BTJ

Onkel Adamsgården på Hunnebergsgatan i Linköping har fått sitt namn efter författaren och läkaren Carl Anton Wetterbergh (1804-1889) som är mer känd som Onkel Adam. Här bodde han tillsammans med sin hustru Hedda och svägerska Adriana, vilka båda skapade den vackra blomstrande trädgården inne på gården. År 1927 öppnades ett museum över honom här och en museilägenhet i husets övervåning inreddes med föremål från hans hem. Med denna bok vill vi väcka gårdens historia till liv igen – byggnader, ägare och människor som bott här – från Måns Flådra på 1640-talet fram till Onkel Adam, som en gång var en av Linköpings och hela Sveriges mest kända personer.

Under 1840-talet kom fototekniken daguerreotypi till Östergötland. Det var den första fotografiska teknik som nådde offentligheten och den räknades då som det mest moderna och innovativa man kunde tänka sig. Det blev möjligt för de allra flesta att bli avbildade på fotografi och under 1800-talets andra hälft startade mängder av fotoateljéer i Östergötland. I den här boken kan vi läsa om dess Östergötlands tidiga fotografer, om fotateljéernas affärsverksamhet, om de kvinnliga pionjärerna och om fotografier som redskap för konstnärer. Vi får också kunskap om vad som hände sedan;om pressfotografernas genombrott, om kamerans utveckling, och om steget från användning av film till det digitala fotograferandet. Några nutida östgötska fotografer presenteras också. Bland författarna kan nämnas Anders Karlin, Björn Axel Johansson, Gunnar Lindqvist, Rolf Olson och Åsa Christoffersson. Givetvis finns en mängd fotografier i boken, t exx av det äldsta kända fotografiet, med ett stadsmotiv, från Norrköping. Bilden, en daguerreotyp som föreställer det Swartziska huset i centrala Norrköping, återfanns för några år sedan i Östergötlands museums stora fotografiska samling. Fotografens namn är Johan Wilhelm Bergström och fotografiet dateras till år 1845.

Det finns många sätt att närma sig det östgötska kulturlandskapet. Här följer vi i spåren av Bengt Cnattingius som var verksam som museiman från 1924 till 1965. Det är en spännande berättelse om hur en man med stort engagemang, djup kunskap och ett diplomatiskt sätt lyckades förverkliga många av sina idéer. Mycket av det vi tycker är självklart i vår omgivning idag lade han grunden till. Vad vore Linköping utan länsmuseibyggnaden vid Vasavägen eller Gamla Linköping? Han medverkade också aktivt för stadens offentliga utsmyckning. 1700-talsgården Smedstorp nere vid Smålandsgränsen räddades åt framtiden genom hans insatser, liksom Brunneby kyrka vid Göta kanal.

Johan Bäckström från Tidersrum i Östergötland fick sin utbildning vid Konstakademien, men kom att ägna sig åt måleri på möbler: "I granna, blomstrande färger målade han varjehanda gubbar, lejon, valfiskar och brännvinsflaskor på böndernas bord och skåp." Ett stort antal möbler och föremål ur Johan Bäckströms rika produktion från tidigt 1800-tal finns ännu kvar i hans hemtrakter i södra Östergötland och beskrivs här i text och bild.Med utgångspunkt från aktuell forskning ger boken en samlad bild av ett säreget och udda konstnärskap, ett av de främsta inom östgötsk folkkonst.

Margareta Hennix räknas som en av Sveriges främsta formgivare och konsthantverkare. Hon har arbetat på flera porslinsfabriker och glasbruk, främst vid Gustavsbergs porslinsfabrik och Reijmyre Glasbruk. Hennes arbeten har tilldelats en rad priser och blivit stora försäljningsframgångar. dessutom är hon en framstående tecknare och konstnär. Boken ger en fullödig bild av ett konstnärskap värt att lyftas fram. Här beskrivs hennes personliga formspråk och läsaren får en inblick i alla de företag och uppdragsgivare hon arbetat för. Läsaren får också ta del av ett tiotal offentliga utsmyckningar och idéer bakom dem. En av utställningarna var den konstnärliga utsmyckningen Via Sacra i Linköpings domkyrka 2015 tillsammans med biskop emeritus Martin Lönnebo.

Äntligen en ny bok om Linköpings domkyrka! Katedralen i Linköping är en av norra Europas bäst bevarade gotiska kyrkor. Under nästan 300 år pågick arbetet med detta gigantiska byggnadsverk. Från Tyskland, England och Frankrike kom byggmästare. stenhuggare och konstnärer för att bygga en katedral i skärningspunkten mellan det lokala och det universella. Genom digerdöd, fattigdom, bränder och katastrofer dröjde det ända till omkring år 1500 innan den var färdigbyggd. Om denna märkliga katedral berättar bland andra Monika Minnhagen Alvsten och Stefan Hammenbeck i denna bok, som illustreras med över 400 fotografier tagna av Jonas Sällberg. Från medeltidens konst, om helgonkult och stormaktstidens gravkonst fram till de senaste årens stora utsmyckningar med graverade fönster, ljusbärare i silver och märkliga textila konstverk låter författarna oss följa med på en resa under 800 år.