Visar resultat för..."Kvällens"

Etta på Dagens Nyheters kritikerlista!

Elsa är tjugosju och ogift i en sömnig italiensk by under åren efter andra världskriget. I hemlighet har hon förälskat sig i Tommasino, den yngsta sonen i en inflytelserik fabriksägarfamilj. Elsa fantiserar om en framtid med Tommasino, men drömmen hotas av omgivningens förväntningar. En roman om skuggan efter fascismen, om den första kärleken och om tillfällen som rinner ut i sanden.

Natalia Ginzburgs klassiker från 1961 utges i nyöversättning av Johanna Hedenberg, som även har skrivit förordet till utgåvan.

"Ginzburg är det perfekta gehörets författare, få kan som hon avlyssna människor, sammanhang och tidsandor och göra makalös litteratur av det ... Ginzburgs prosa är guld som inte slutar skimra." Expressen

"Alltigenom makalös ... Allt i denna svindlande vackra roman ligger så nära vartannat, vemod och humor, vardag och poesi, grandiosa illustioner och nykter realism." Tidningen Vi

"Boken tar plats i en livlig diskussion som utgår från Theodor Adornos analys av Beethovens sena tonspråk, hans Spätstil. Bilden av den äldrade konstnärens språk avviker där starkt från den gängse förestallningen om en seren, höstligt avklarnad stil. I stället bryter den sene mästaren, som helt behärskar sitt medium, i vredesmod med sitt tidigare verk och därmed också med sin etablerade publik.Den sena stilen ar en exil som innebär en utrensning av allt oväsentligt bagage och ett förkastande av det vedertagna språkets krav pa försoning av motsatser och motsägelser, av krav på sammanhang och konsekvens. Disharmoni och fragmentation i verklighetsbild och språk är i stället naturliga inslag i denna sena fas.Jag noterar att dessa bestämningar som borde vara aktuella for en åttionioårig poet har begränsad relevans i mitt fall det enda nödvandiga har länge varit mitt mål. Men det har samtidigt varit frestande att pröva de olika sena konstnärsroller, att leva sig in i och sammanfatta de sena skapande skeden som tillskrivits Beethoven, Kavafis med flera.Det är alternativa konstnärsliv som för mig har känts lika angelägna som mitt eget. De uppvisar olika möjligheter att precisera vara sena villkor som kreativa människor."Kjell Espmark

Återliv utgör den tredje delen i en trilogi som inleddes med Skapelsen och fortsatte med Kvällens frihet. Vad som kunde kallas Skapelsetrilogin börjar i den oavslutade skapelse som kräver sin fortsättning av oss alla. Den går vidare i den friare, ofta hänsynslösa kreativitet som flera tonsättare, författare och konstnärer utvecklar i livets slutskede. Och den fullbordas i en samling återliv av skilda slag. Än spränger Egon Schiele sig ut ur sin kista i målningen Uppståndelse . Än bryter Sor Juana de la Cruz en av det spanska språkets största poeter, kallad den första feministen den tystnad kyrkan tvingat på henne. Än fortsätter den oförskräckta journalisten Marie Colvin, som stupade för en kpistsalva nära Homs, sin gärning inkarnerad i djärva kolleger: Artiklarna skrivs mot uppdragna knän, /postuma bidrag, / tunga av mull och mod, / till det stora sviktande minnet. Man kunde se dessa skilda teman sammanfattade i dikten Det uudslukkelige , ägnad Carl Nielsens symfoni om det ohejdbara liv som tvingar sig fram också ur krigets gyttja och död: Och vinden föds i det gråa gräset / som långsamt, obevekligt blir grönt.Om Skapelsen skrev den tongivande spanske kritikern Martín López-Vega i El Mundo: Skapelsen bekräftar intrycket att vi står inför en av de viktigaste poeterna i vår tid.