Bengt Erik Eriksson – författare

I Jag Sjunger Nu Kvällens Sånger: Runt midnatt har jag samlat 108 dikter från de senaste decennierna. I min lyrik försöker jag fånga det vanliga livet – och döden – i ett format som ofta närmar sig japansk Haiku-lyrik och Zen-buddhistiska verser. Andra inspirationskällor är flera amerikanska poeter som Gary Snyder, Robert Bly och Richard Brautigan. Några andra poeter som inspirerar mig är den polska poeten Wislawa Szymborska, de svenska poeterna Tomas Tranströmer, Gunnar Ekelöf och Werner Aspenström, samt bland våra finska grannar Pentti Saarikoski, Gunnar Björling and Bo Carpelan. Åldrande – kan jag se att fler och fler av mina verser handlar om döden och tankar om döden. Men medan jag väntar, upplever och tänker infinner sig fortfarande några riktigt trevliga stunder och erfarenheter. Jag hoppas att mina dikter kan hjälpa läsare att se och uppskatta det vardagliga livet – och döden – bättre.

Bengt Erik Eriksson betraktar sig sedan mitten av 1960-talet som zenresenär. Han har bl.a. skrivit böcker om zenklassikern De Tio Oxherdebilderna, haikudiktningens historia, och det egna livets utveckling i relation till zenbuddhistiska koaner. Han har en examen i beteende-/samhällsvetenskap. Som författare skriver han dessutom såväl skönlitteratur som lyrik och facklitteratur. Han är också musiker sedan 1960-talet med inriktning mest på nordamerikansk gammal countrymusik och förkrigsblues, och spelar flera instrument.

Den här boken är en lekmans, en vanlig zenresenärs, syn på zenbuddhismen. Det är ett arbete som bygger främst på egna erfarenheter och de böcker som finns listade i litteraturförteckningen. Boken är förstås ingen lärobok eller avhandling om zen, utan snarare en presentation av höjdpunkter och reflektioner som jag tycker är viktiga, och jag tror, trots att de flyttats ur sitt sammanhang, kan ha betydelse för andra. Jag har samlat och levt med dessa höjdpunkter och reflektioner under lång tid. För mig har zen särskilt inneburit att jag (för det mesta):

* vet och förstår att jag är en del av något mycket större och helt

* inte letar efter några specifika gudomliga märkvärdigheter utan upplever det extraordinära i alla och allt i det vardagliga livet och med mitt vardagliga sinne

* inser att dikotomisering, diskriminering och ständig bedömning inte fungerar.

Och zen är väldigt roligt, så njut.

Oxherdebilderna tillskrivs oftast den kinesiske zenmästaren Kakuan Shion (Kakuan Shien/Kuoan Shihyuan), en lärjunge till rinzaimästaren Daizui Genjo som levde åren ca. 1065 - 1135. Bildserien kan på sin tid ha varit en av de mest spridda zenskrifterna och fungerade som en slags manual för meditation och utveckling för både munkar och lekmän. Bilderna utgör en allegori för självets utveckling från förvirring till upplysning, där oxen får vara en metafor för självet, vissa kallar det sinnet (mind). Till en upplysning som innebär att slutligen både herden och oxen glöms bort som separata enheter och uppgår i självet. I min bok har jag tolkat, samlat och kommenterat många lärdes kloka och intressanta synpunkter på och analys av bilderna. Oxherdebilderna med verser och kommentarer väcker många tankar och funderingar på ett kognitivt plan, men tjänar förhoppningsvis ännu bättre sitt syfte på det plan där jag får vila från självet med alla dess inskränkningar och begränsningar som språk och erfarenheter medför.

Det är också en glädje att kunna presentera en syn på utveckling och framgång som skiljer sig från många självhjälpsböckers mål att stärka det egna jaget på bekostnad av tillhörighet, gemenskap och helhet. Oxherdebilderna hjälper oss att se betydelsen av det vanliga livet och att inte falla i den fälla som kan kallas andlig materialism, eller kanske rentav andlig girighet. Det är min förhoppning att vi med hjälp av Oxherdebilderna kan ses i vardagen med en klarare blick för verklighet och det viktiga i livet.

Oxherdebilderna tillskrivs oftast den kinesiske zenmästaren Kakuan Shion (Kakuan Shien/Kuoan Shihyuan), en lärjunge till rinzaimästaren Daizui Genjo som levde åren ca. 1065–1135. Bildserien kan på sin tid ha varit en av de mest spridda zenskrifterna och fungerade som en slags manual för meditation och utveckling för både munkar och lekmän. Bilderna utgör en allegori för självets utveckling från förvirring till upplysning, där oxen får vara en metafor för självet, vissa kallar det sinnet (mind). Till en upplysning som innebär att slutligen både herden och oxen glöms bort som separata enheter och uppgår i självet. I min bok har jag tolkat, samlat och kommenterat många lärdes kloka och intressanta synpunkter på och analys av bilderna. Oxherdebilderna med verser och kommentarer väcker många tankar och funderingar på ett kognitivt plan, men tjänar förhoppningsvis ännu bättre sitt syfte på det plan där jag får vila från självet med alla dess inskränkningar och begränsningar som språk och erfarenheter medför.

Det är också en glädje att kunna presentera en syn på utveckling och framgång som skiljer sig från många självhjälpsböckers mål att stärka det egna jaget på bekostnad av tillhörighet, gemenskap och helhet. Oxherdebilderna hjälper oss att se betydelsen av det vanliga livet och att inte falla i den fälla som kan kallas andlig materialism, eller kanske rentav andlig girighet. Det är min förhoppning att vi med hjälp av Oxherdebilderna kan ses i vardagen med en klarare blick för verklighet och det viktiga i livet.

Sannolikt finns det ingen musik som har varit så stilbildande som den amerikanska folkmusiken i dess olika varianter. Man kan säga att den kommer så nära en världsmusik som det är möjligt med influenser särskilt från flera länder i Europa och delar av Afrika. Det skedde en fascinerande utveckling i särskilt Nordamerika från de olika musikaliska källorna till minstrel, varieté, vaudeville, jubilee singing, ragtime, blues, hillbilly, country, rock’n’roll, med flera. Ibland betraktas denna musikaliska resa som dold, eftersom det dröjde innan forskningen kom igång, mycket beroende på att den nya musiken inte ansågs som ekonomisk intressant, och inte heller akademiskt meriterande. Jag har skrivit så tvärmusikaliskt och tvärvetenskapligt som jag har kunnat, eftersom det är dessa utblickar som i huvudsak saknas bland alla studier som koncentrerat sig på en viss musikgenre och ofta på musiken i sig, utan kontext. Det är en fascinerande och ofta snabb utveckling som har ägt rum, och naturligtvis har fortsatt efter rockmusiken. Jag hoppas att jag med denna bok kan skapa en bättre förståelse för bakgrunden till det som händer idag i den populärmusik som har sin grund i den amerikanska folkmusiken.

Författaren, Bengt Erik Eriksson, föddes 1948 i Stockholm där han fortfarande bor större delen av tiden. Sedan det tidiga 1960-talet har han varit verksam som fritidsmusiker med inriktning särskilt på old-time country music och pre-war blues. Hans akademiska bakgrund är beteende- och samhällsvetarens med huvudsaklig inriktning på sociologi. Han har skrivit ett flertal böcker inom genrer som romaner, lyrik, noveller samt fakta.