Visar resultat för..."Mickel"

Vinnare av Årets bok, Crimetime Specsavers Award Årets deckardebut och Årets bästa svenska debut 2017 av Svenska Deckarakademin

Gustav III är död. Mer än ett år har gått sedan skotten föll på maskeradbalen. Kronprinsen är omyndig och krigsåren har tömt statskassan. Riket styrs av egenintressen medan folket far illa. Ingen litar på någon. Överallt frodas missnöje och paranoia.

Hösten 1793 hittas ett lik i Fatburen på Södermalm, den igenslammade sjö där allt kåkstadens avskräde hamnar. Den döde saknar armar och ben, men skadorna är inte nya.

Cecil Winge har varit Stockholms poliskammare behjälplig med sitt skarpsinne förr. Nu vacklar hans hälsa, men han krävs på en gentjänst han inte kan neka. Tiden är knapp, och den vinter som ska bli den svåraste Stockholm skådat på ett decennium är i antågande.

Ur fyra berättarperspektiv klär Niklas Natt och Dag av den sen­gustavianska tiden dess prakt och ståtlighet, och avtäcker en era av kött och blod, nöd och förtvivlan, men också förhoppningar och den vilja till förändring som sått fröna till vårt eget samhälle.

1793 är Bellman noir, en beckmörk sentida ättling till Drottningens juvelsmycke och ett knytnävsslag mot den idylliserade bilden av svenskt 1700-tal.

Uppföljaren till succéromanen ”1793”, som tagit Sverige och världen med storm. En mor sörjer sin dotter, dräpt på sin bröllopsnatt. När ingen annan vill utreda dödsfallet frågar hon den ende som återstår, en enarmad palt som sörjer sin döde vän. På Danvikens hospital, i utkanten av Stockholm, sitter en ung ädling och våndas över det vidriga brott han anklagas för. I den andra delen i Niklas Natt och Dags ”Bellman noir”-trilogi, får vi åter följa Mickel Cardell och Anna Stina Knapp och den myllrande och ruttnande värld som är deras, där vad lite som återstår av den gustavianska ärans prakt är statt i sönderfall. Niklas Natt och Dag visar att han är långtifrån färdig med sin brutala och nakna skildring av det sena 1700-talets mörkaste vrår.

First published in 1999, this volume examines how under the patronage of James I and then Charles I, Ben Jonson wrote no less than 28 court masques. Paying particular attention to the antimasque, Lesley Mickel discusses in detail those court entertainments which contributed significantly to the genre’s evolution and development. Her approach is innovative in that she examines these court entertainments in relation to Jonson’s poetry and dramatic works. This reveals some idea of the way in which Jonson perceived the relationship between satire and panegyric, as well as highlighting the related, if oppositional, views of state power which he expresses in the Roman plays and in the masques.

First published in 1999, this volume examines how under the patronage of James I and then Charles I, Ben Jonson wrote no less than 28 court masques. Paying particular attention to the antimasque, Lesley Mickel discusses in detail those court entertainments which contributed significantly to the genre’s evolution and development. Her approach is innovative in that she examines these court entertainments in relation to Jonson’s poetry and dramatic works. This reveals some idea of the way in which Jonson perceived the relationship between satire and panegyric, as well as highlighting the related, if oppositional, views of state power which he expresses in the Roman plays and in the masques.