Visar resultat för..."Moder okänd"

Amanda Hansson, 28 år, är 1908 husjungfru på ett gods i Skåne. Hon blir gravid. Den blivande fadern är unge godsägaren Nils Edmund, som emellertid är förlovad med Emma Kranz. Det slutar med att Amanda blir inackorderad hos en familj i Lundatrakten innan graviditeten börjar synas. Där vistas hon sedan i flera månader och blir cyniskt utnyttjad av inackorderingsfamiljen både ekonomiskt och arbetsmässigt. Hon får passa familjens barn, utföra diverse sysslor i hemmet och dessutom betala för sig. Efter förlossningen, vilken sker i inackorderingshemmet med hjälp av ditkallad barnmorska, tas barnet ifrån henne och hon får inte veta var det befinner sig. Den dyra betalniongen för fosterföräldrarna skingras svekfullt mellan olika inblandade aktörer. Det var tänkt att födseln av inackorderingsvärdinnan skulle anmälas till annan församling än den där barnet fötts och modern skulle uppges vara okänd. Men saken tar en annan vändning. Det är ett porträtt av en svunnen tid med dess hyckleri, skandalskräck, klassklyftor och könsidentifiering. Amanda är en av många mödrar i Sverige  som varje år från 17.10.1778 till 1.1.1918 skrivits som "okänd mor" i församlingarnas födelseböcker - det var deras lagliga rätt. Under fyraårsperioden 1908 - 1911 föddes i Sverige 3 890 barn med okända mödrar, dvs 972 per år. Om antalet började på en lägre nivå och sedan ökade under perioden 1778 - 1918 blir summan över 100 000. Det innebär att flera hundratusen personer i Sverige idag lär ha en inte alltför avlägsen släkting som är okänd mor. Den här boken ger också kunskaper om hur man kan söka efter en okänd mor. Bokens innehåll är tankeväckande mot bakgrund av den nu pågående debatten om surrogatbarnindustrin, där det förekommer att ägget donerats av okänd givare. 

På okänd mark

Emmeline och Charlotte har inte tillräckligt med pengar för att betala resan från London till Italien och har ett stort problem. Hur ska de ta sig ur knipan?

Vi kommer att få gå i land, vi kommer att stå i hamnen imorgon. Vi har bara en natts logi, Charlotte, och sedan är det ute med oss. Charlotte brast i gråt. Men det måste ju finnas något vi kan göra? Vad då? Tänk!  

De frivilliga vårdarna slutar, en efter en, att komma till sina arbetspass på sjukhuset. Amalie måste tänka om för att skaffa ny bemanning.