Visar resultat för..."nykter"

”Drabbande och vackert om att slå ihjäl tiden med vin. /…/ en humoristisk och ärlig skildring av missbrukarens självbedrägeri.”Göteborgs-Posten

”Viktigt, roligt och självutlämnande om konsten att vara nykter.”Lena Kvist, Borås Tidning

”Herregud vilken tur att detta blev bok! /…/ Jag som var så rolig att dricka vin med är 272 sidor kärlek, och en given present till alla som behöver just det. ”Aftonbladet

Rebecka bor i London och lever ett kreativt liv med familj, vänner och en frilanstillvaro som ger henne obegränsade möjligheter att dricka. Kanske på det sätt som hon egentli­gen alltid har velat?

Kvällen innan hon ska fylla fyrtio går hon gatan fram när hon upptäcker en grupp människor hon älskar komma mot henne. Hennes första tanke är: ”Fan, de har kommit för att lägga in mig på rehab.” Men det är en överraskningsfest. Lättad blir Rebecka full igen, som vanligt.

Några veckor senare sitter hon i en källare under en kyrka och säger för första gången: ”Jag heter Rebecka och jag är alkoholist.”

Med smärtsam uppriktighet och drastisk humor berättar Rebecka Åhlund om att vara mamma, partner, yrkesmän­niska, dotter, syster – och alkoholist. Om ångesten, skam­men och skulden. Men också om det livsbejakande i att sluta bedöva sig och våga möta tillvaron som den är.

Det här är en berättelse om en människas kamp för att bli frisk, men också en skoningslös betraktelse av en kultur marinerad i alkohol. Den blir en appell för ärlighet kring hur vi dricker och modet att våga vara en hel människa.

”Språket är exakt och följsamt och betyder minst lika mycket för bokens trovärdighet som själva berättelsen.”Stockholms Fria Tidning

”Det rappa tilltalet, orden som forsar fram. Det gör att det är förvånansvärt lätt att läsa om ett så tungt ämne”Gefle Dagblad

”Det andas fruktansvärd ångest och hade kunnat bli outhärdligt tung, men Rebecka Åhlund balanserar det skickligt med drastisk humor och låter inte alkoholistens förnedringsväg ta för stort utrymme./…/ Hon rannsakar samtiden och ger en skrämmande bild av ett samhälle som alldeles börjar spåra ur, där alkohol blivit vardag och måste spetsas med droger för att det ska märkas när det är fest.” Dagens Nyheter

"smärtsamt och underhållande om livet som nykter alkoholist"Kulturnytt i P4

"Trots ämnet är det väldigt roligt att vara i Rebecka Åhlunds nyktra sällskap. Hon skriver rappt, rakt och självutlämnande om hur hon försöker ersätta vinet med träning, meditation, hundpromenader och te."Smålandsposten

— Det ligger i generna. Pappa kan inte ens ta en öl utan att halka dit igen. Men pappa är i alla fall nykter.

Jag hajar till. Vad var det min nioåring precis sa? Simon ska åka till sin pappa och som vanligt vill han stanna kvar hemma hos mig. Men jag har ett domstolsbeslut att följa, så jag hjälper honom på med jackan och ger honom en lång kram.

Min intuition säger mig att något inte stämmer hemma hos min exman, men jag kan inte sätta fingret på vad det är. Socialtjänsten hävdar att han har lyckats bli nykter efter ettlivslångt missbruk, men jag tror dem inte. Jag vet av egen erfarenhet hur svårt det är.

Om jag hade vetat att detta var en av de sista gångerna jag skulle få träffa min son, hade jag aldrig släppt iväg honom.

Pappa är i alla fall nykter är en roman om hur livet kan ödeläggas när socialtjänsten väljer att endast lyssna till den ena föräldern och svartmålar den andra. Om hur barnen är de som får betala priset när de vuxnas behov prioriteras.

Det är en berättelse om en mammas outtröttliga kamp för att få tillbaka sina barn.

”Drabbande och vackert om att slå ihjäl tiden med vin. /…/ en humoristisk och ärlig skildring av missbrukarens självbedrägeri.”Göteborgs-Posten

”Viktigt, roligt och självutlämnande om konsten att vara nykter.”Lena Kvist, Borås Tidning

”Herregud vilken tur att detta blev bok! /…/ Jag som var så rolig att dricka vin med är 272 sidor kärlek, och en given present till alla som behöver just det. ”Aftonbladet

Rebecka bor i London och lever ett kreativt liv med familj, vänner och en frilanstillvaro som ger henne obegränsade möjligheter att dricka. Kanske på det sätt som hon egentli­gen alltid har velat?

Kvällen innan hon ska fylla fyrtio går hon gatan fram när hon upptäcker en grupp människor hon älskar komma mot henne. Hennes första tanke är: ”Fan, de har kommit för att lägga in mig på rehab.” Men det är en överraskningsfest. Lättad blir Rebecka full igen, som vanligt.

Några veckor senare sitter hon i en källare under en kyrka och säger för första gången: ”Jag heter Rebecka och jag är alkoholist.”

Med smärtsam uppriktighet och drastisk humor berättar Rebecka Åhlund om att vara mamma, partner, yrkesmän­niska, dotter, syster – och alkoholist. Om ångesten, skam­men och skulden. Men också om det livsbejakande i att sluta bedöva sig och våga möta tillvaron som den är.

Det här är en berättelse om en människas kamp för att bli frisk, men också en skoningslös betraktelse av en kultur marinerad i alkohol. Den blir en appell för ärlighet kring hur vi dricker och modet att våga vara en hel människa.

”Språket är exakt och följsamt och betyder minst lika mycket för bokens trovärdighet som själva berättelsen.”Stockholms Fria Tidning

”Det rappa tilltalet, orden som forsar fram. Det gör att det är förvånansvärt lätt att läsa om ett så tungt ämne”Gefle Dagblad

”Det andas fruktansvärd ångest och hade kunnat bli outhärdligt tung, men Rebecka Åhlund balanserar det skickligt med drastisk humor och låter inte alkoholistens förnedringsväg ta för stort utrymme./…/ Hon rannsakar samtiden och ger en skrämmande bild av ett samhälle som alldeles börjar spåra ur, där alkohol blivit vardag och måste spetsas med droger för att det ska märkas när det är fest.” Dagens Nyheter

"smärtsamt och underhållande om livet som nykter alkoholist"Kulturnytt i P4

"Trots ämnet är det väldigt roligt att vara i Rebecka Åhlunds nyktra sällskap. Hon skriver rappt, rakt och självutlämnande om hur hon försöker ersätta vinet med träning, meditation, hundpromenader och te."Smålandsposten

”Drabbande och vackert om att slå ihjäl tiden med vin. /…/ en humoristisk och ärlig skildring av missbrukarens självbedrägeri.”Göteborgs-Posten

”Viktigt, roligt och självutlämnande om konsten att vara nykter.”Lena Kvist, Borås Tidning

”Herregud vilken tur att detta blev bok! /…/ Jag som var så rolig att dricka vin med är 272 sidor kärlek, och en given present till alla som behöver just det. ”Aftonbladet

Rebecka bor i London och lever ett kreativt liv med familj, vänner och en frilanstillvaro som ger henne obegränsade möjligheter att dricka. Kanske på det sätt som hon egentli­gen alltid har velat?

Kvällen innan hon ska fylla fyrtio går hon gatan fram när hon upptäcker en grupp människor hon älskar komma mot henne. Hennes första tanke är: ”Fan, de har kommit för att lägga in mig på rehab.” Men det är en överraskningsfest. Lättad blir Rebecka full igen, som vanligt.

Några veckor senare sitter hon i en källare under en kyrka och säger för första gången: ”Jag heter Rebecka och jag är alkoholist.”

Med smärtsam uppriktighet och drastisk humor berättar Rebecka Åhlund om att vara mamma, partner, yrkesmän­niska, dotter, syster – och alkoholist. Om ångesten, skam­men och skulden. Men också om det livsbejakande i att sluta bedöva sig och våga möta tillvaron som den är.

Det här är en berättelse om en människas kamp för att bli frisk, men också en skoningslös betraktelse av en kultur marinerad i alkohol. Den blir en appell för ärlighet kring hur vi dricker och modet att våga vara en hel människa.

”Språket är exakt och följsamt och betyder minst lika mycket för bokens trovärdighet som själva berättelsen.”Stockholms Fria Tidning

”Det rappa tilltalet, orden som forsar fram. Det gör att det är förvånansvärt lätt att läsa om ett så tungt ämne”Gefle Dagblad

”Det andas fruktansvärd ångest och hade kunnat bli outhärdligt tung, men Rebecka Åhlund balanserar det skickligt med drastisk humor och låter inte alkoholistens förnedringsväg ta för stort utrymme./…/ Hon rannsakar samtiden och ger en skrämmande bild av ett samhälle som alldeles börjar spåra ur, där alkohol blivit vardag och måste spetsas med droger för att det ska märkas när det är fest.” Dagens Nyheter

"smärtsamt och underhållande om livet som nykter alkoholist"Kulturnytt i P4

"Trots ämnet är det väldigt roligt att vara i Rebecka Åhlunds nyktra sällskap. Hon skriver rappt, rakt och självutlämnande om hur hon försöker ersätta vinet med träning, meditation, hundpromenader och te."Smålandsposten

- Det ligger i generna. Pappa kan inte ens ta en öl utan att halka dit igen. Men pappa är i alla fall nykter.

Jag hajar till. Vad var det min nioåring precis sa? Simon ska åka till sin pappa och som vanligt vill han stanna kvar hemma hos mig. Men jag har ett domstolsbeslut att följa, så jag hjälper honom på med jackan och ger honom en lång kram.

Min intuition säger mig att något inte stämmer hemma hos min exman, men jag kan inte sätta fingret på vad det är. Socialtjänsten hävdar att han har lyckats bli nykter efter ett livslångt missbruk, men jag tror dem inte. Jag vet av egen erfarenhet hur svårt det är.

Om jag hade vetat att detta var en av de sista gångerna jag skulle få träffa min son, hade jag aldrig släppt iväg honom.

"Pappa är i alla fall nykter" är en roman om hur livet kan ödeläggas när socialtjänsten väljer att endast lyssna till den ena föräldern och svartmålar den andra. Om hur barnen är de som får betala priset när de vuxnas behov prioriteras.

Det är en berättelse om en mammas outtröttliga kamp för att få tillbaka sina barn.

— Det ligger i generna. Pappa kan inte ens ta en öl utan att halka dit igen. Men pappa är i alla fall nykter.Jag hajar till. Vad var det min nioåring precis sa? Simon ska åka till sin pappa och som vanligt vill han stanna kvar hemma hos mig. Men jag har ett domstolsbeslut att följa, så jag hjälper honom på med jackan och ger honom en lång kram.Min intuition säger mig att något inte stämmer hemma hos min exman, men jag kan inte sätta fingret på vad det är. Socialtjänsten hävdar att han har lyckats bli nykter efter ett livslångt missbruk, men jag tror dem inte. Jag vet av egen erfarenhet hur svårt det är.Om jag hade vetat att detta var en av de sista gångerna jag skulle få träffa min son, hade jag aldrig släppt iväg honom.Pappa är i alla fall nykter är en roman om hur livet kan ödeläggas när socialtjänsten väljer att endast lyssna till den ena föräldern och svartmålar den andra. Om hur barnen är de som får betala priset när de vuxnas behov prioriteras.Det är en berättelse om en mammas outtröttliga kamp för att få tillbaka sina barn.

Snön yr när vi lämnar skolan. Pappas glada mun. Min glada mun. Jag håller pappa i hand. Pappa vinglar till i snön. - Vi får inte halka, säger han.

Anne-Marie Körling berättar varmt om ett litet barn som älskar sin pappa även om han ibland blir lite konstig och slarvig när han träffar sina vänner på krogen. Stina Wirséns bilder visualiserar den dubbla känslan av att älska en knasig förälder samtidigt som oron gnager när han inte kan vara den trygghet man behöver.

"Stina Wirséns många illustrationer är fullkomligt geniala, vackra, dramatiska och inkännande. De berättar mer än texten, så fint och genomtänkt! Ann-Marie Körling har arbetat fram en text som i all dess återhållsamhet rymmer så mångas många känslor. Sällan, om någonsin, har jag läst en så stark bok med så litet omfång om hur alkoholproblem drabbar en familj." Helhetsbetyg: 5

- Jan Hansson, BTJ

Läsares kommentarer

Läsares kommentarer