Visar resultat för..."Stolta"

I en värld där yttre prakt och social status tycks vara allt, ställs en praktfull äppelkvist inför en oväntad läxa om livets sanna värden.

När en vacker äppelkvist plockas av en ung grevinna och placeras i en praktfull vas på slottet, fylls den av en övertygelse om sin egen förträfflighet. Från sin plats i glansen ser den ner på de enkla blommorna i diket – särskilt den vanliga maskrosen, som den betraktar som ett värdelöst ogräs. Men i denna språkligt uppdaterade utgåva av Hans Christian Andersens tidlösa berättelse utmanas kvistens världsbild av solens strålar, som ser skönhet där andra ser enkelhet.

Genom barnens lek och en gammal kvinnas omsorg flätas öden samman på det blommande fältet. Denna nya, mer lättillgängliga version av den klassiska sagan lyfter fram de existentiella frågorna om högmod, medmänsklighet och Guds gränslösa kärlek till allt levande. Det är en tänkvärd historia som påminner oss om att den mest sköra gestalt kan bära på en himmelsk skönhet.

Följ med på en resa genom vårens prakt i en text som har putsats till en mer nutida form utan att förlora sitt ursprungliga djup. Kommer äppelkvisten någonsin att förstå att även den minsta maskros har en plats i den stora helheten, eller kommer dess stolthet att förbli dess enda sällskap?

Jared är den typ av man som gör vad som krävs, och han backar aldrig för en utmaning. När jobbet som advokat leder honom till – eller rättare sagt mot – Savannah Morningstar kan ingenting stoppa honom. Varken hennes oförskämda sätt eller den tuffa attityd hon utrustat sig med.

Savannah är den typ av kvinna som aldrig ger sig. Hon slår tillbaka och segrar oftast, även när oddsen inte är på hennes sida. Ingen ska få komma åt henne.

När de två möts i rättssalen slår det onekligen gnistor mellan dem. Men allt eftersom tiden går anar Jared att Savannah döljer något under den hårda ytan. Hon är i knipa och behöver hjälp, och han är den enda som kan hjälpa henne.

Stolta och blyga på samma gång, bära det bästa de ensamt. Så beskrev poeten Oscar Levertin svenskarna kring förra sekelskiftet. Men våren 2020, när coronaviruset svepte in över världen, visade det sig att ensamheten inte bara gällde det bästa. Även det sämsta ville svenskarna helst bära ensamt. Medan land efter land stängde ned samhället för att stävja smittspridningen valde Sverige en annan väg. Ansvaret för att inte ­sprida ett lömskt och dödligt virus lades i stället på den enskilde.

Sverigebilden har länge präglats av välfärds­staten, tryggheten och kollektivet. Men så kom coronaviruset. Plötsligt, mitt i en av de största internationella kriserna i modern tid, slöt svenskarna upp kring en högriskstrategi som lade ansvaret på individen. Varför?

Mot bakgrund av sin forskning om nationell identitet menar statsvetaren Gina Gustavsson att pandemin aktiverade en sårad svensk stolthet. Vi är smygpatrioter och statsindividualister som söker självförverkligande. Vi vill inte framstå som auktoritära men tyr oss gärna till en trygg landsfader när det stormar. Vi föraktar oron och dyrkar barndomen. Vi är, helt enkelt, långt ifrån det rationella, känslobefriade och identitetslösa folk vi tror oss vara.

Gina Gustavsson är docent i statskunskap vid Uppsala universitet och fristående kolumnist i Dagens Nyheter.