Visar resultat för..."Tjugofyra"

Klassisk kortroman om en människas inre motsägelser

När ett oväntat svek väcker upprörda känslor i en badort på franska Rivieran stiger en äldre brittisk kvinna fram. I all diskretion börjar hon berätta om ett dygn i sitt förflutna: tjugofyra timmar då hon, änka och tillbakadragen, oväntat förlorar fotfästet. Ett möte med en ung, spelberoende man vid ett kasino i Monte Carlo kastar henne ut i ett känslorus som varken förnuft eller uppfostran kan tygla. Hon dras in i ett drama hon inte kunnat föreställa sig, och hon ställs inför en självbild hon inte längre känner igen. Tjugofyra timmar av en kvinnas liv [1927] är ett av Stefan Zweigs mest fulländade verk: en tät, elegant berättad kortroman som med kirurgisk precision skildrar hur ett enda dygn kan blotta en människas innersta motsägelser. Det är inte bara en psykologisk berättelse, utan också ett moraliskt porträtt av individens kamp mellan plikt och drift, mellan livslögner och sanningens obarmhärtiga klarhet. I översättning av Hugo Hultenberg.

STEFAN ZWEIG föddes 1881 i Wien i dåvarande Österrike-Ungern. Han debuterade som poet 1901 och publicerade därefter en mängd romaner, noveller, essäer och levnadsteckningar. 1942 tog han sitt liv i Petrópolis, Rio de Janeiro, Brasilien.

Håkan Lindquist skriver med ett engagemang och fantastiskt språk som inte lämnar någon oberörd. Tillsammans med Joanna Hellgrens svartvita vinjetter blir läsupplevelsen något utöver det vanliga och Ariels historia stannar kvar länge. En bok som öppnar upp för diskussioner om flera viktiga frågor.  

Ariel är tio år och bor sedan en tid tillbaka, tillsammans med Joen och Mattis eftersom Ariels mamma har missbruk och inte kan ta hand om hen. I den här finstämda och drabbande berättelsen får vi genom ett barns ögon och återblickar följa ett liv på gatan, utan en fast punkt, med en missbrukande förälder. Genom Ariel får läsaren ta del av en osminkad tillvaro, som utan att vara nattsvart redogör för en många gånger mörk vardag och verklighet, men som också är präglad av samhörighet, kärlek och lojalitet. Ariels nuvarande situation blir en motvikt till det förflutna och trots att hen brottas med minnen och dåligt samvete gentemot sin mamma, är det här också en ljus skildring av en vänskap utöver det vanliga och om att en familj är de som är närvarande, som erbjuder trygghet och som bryr sig.

Det finns så många bottnar i den lågmälda berättelsen och det är en sann njutning att läsa den välformulerade prosan, och få ta del av Ariel och fosterpappan Joens språk- och ordlekar.Sarah Utas, BTJ-häfte nr 19, 2020  

Joanna Hellgrens skissartade illustrationer ackompanjerar stämningsfullt denna läsvärda berättelse som passar barn från nio år. Sarah Utas, BTJ-häfte nr 19, 2020

Håkan Lindquist skriver med ett engagemang och fantastiskt språk som inte lämnar någon oberörd. Tillsammans med Joanna Hellgrens svartvita vinjetter blir läsupplevelsen något utöver det vanliga och Ariels historia stannar kvar länge. En bok som öppnar upp för diskussioner om flera viktiga frågor.  

Ariel är tio år och bor sedan en tid tillbaka, tillsammans med Joen och Mattis eftersom Ariels mamma har missbruk och inte kan ta hand om hen. I den här finstämda och drabbande berättelsen får vi genom ett barns ögon och återblickar följa ett liv på gatan, utan en fast punkt, med en missbrukande förälder. Genom Ariel får läsaren ta del av en osminkad tillvaro, som utan att vara nattsvart redogör för en många gånger mörk vardag och verklighet, men som också är präglad av samhörighet, kärlek och lojalitet. Ariels nuvarande situation blir en motvikt till det förflutna och trots att hen brottas med minnen och dåligt samvete gentemot sin mamma, är det här också en ljus skildring av en vänskap utöver det vanliga och om att en familj är de som är närvarande, som erbjuder trygghet och som bryr sig.

Det finns så många bottnar i den lågmälda berättelsen och det är en sann njutning att läsa den välformulerade prosan, och få ta del av Ariel och fosterpappan Joens språk- och ordlekar.Sarah Utas, BTJ-häfte nr 19, 2020  

Joanna Hellgrens skissartade illustrationer ackompanjerar stämningsfullt denna läsvärda berättelse som passar barn från nio år. Sarah Utas, BTJ-häfte nr 19, 2020

Håkan Lindquist skriver med ett engagemang och fantastiskt språk som inte lämnar någon oberörd. Tillsammans med Joanna Hellgrens svartvita vinjetter blir läsupplevelsen något utöver det vanliga och Ariels historia stannar kvar länge. En bok som öppnar upp för diskussioner om flera viktiga frågor.  

Ariel är tio år och bor sedan en tid tillbaka, tillsammans med Joen och Mattis eftersom Ariels mamma har missbruk och inte kan ta hand om hen. I den här finstämda och drabbande berättelsen får vi genom ett barns ögon och återblickar följa ett liv på gatan, utan en fast punkt, med en missbrukande förälder. Genom Ariel får läsaren ta del av en osminkad tillvaro, som utan att vara nattsvart redogör för en många gånger mörk vardag och verklighet, men som också är präglad av samhörighet, kärlek och lojalitet. Ariels nuvarande situation blir en motvikt till det förflutna och trots att hen brottas med minnen och dåligt samvete gentemot sin mamma, är det här också en ljus skildring av en vänskap utöver det vanliga och om att en familj är de som är närvarande, som erbjuder trygghet och som bryr sig.

Det finns så många bottnar i den lågmälda berättelsen och det är en sann njutning att läsa den välformulerade prosan, och få ta del av Ariel och fosterpappan Joens språk- och ordlekar.Sarah Utas, BTJ-häfte nr 19, 2020  

Joanna Hellgrens skissartade illustrationer ackompanjerar stämningsfullt denna läsvärda berättelse som passar barn från nio år. Sarah Utas, BTJ-häfte nr 19, 2020