Visar resultat för..."Vänstra"

Banbrytande feministisk science fiction-klassiker

»En juvel till roman.« Frank Herbert, författare till Dune

I Mörkrets vänstra hand [The Left Hand of Darkness, 1969] använde sig Ursula K. Le Guin på ett radikalt sätt av science fiction-genrens möjligheter för att utforska könets betydelse för individer och kultur. Romanen vann både Nebulapriset och Hugopriset och etablerade Ursula K. Le Guin som en av science fiction-litteraturens största författare. Med tiden har den kommit att betraktas som en banbrytande litterär och feministisk klassiker. Den mänskliga ambassadören Genly Ai skickas ensam till den avlägsna planeten Vinter, vars invånare är asexuella androgyner tills de under kortare perioder väljer, och ändrar, sitt kön. Hans uppdrag är att övertyga Vinter att ingå i en intergalaktisk union, men för att lyckas måste han brygga gapet mellan sin egen civilisation och Vinters, något som kompliceras av de invecklade sociala reglerna som styr alla interaktioner på planeten. Efter mycket ansträngning verkar situationen lovande, men plötsligt har Genly inte längre stöd för sin sak. Fångad i ett politiskt spel med regler han inte förstår måste han försöka slutföra sitt uppdrag. I översättning av Torkel Franzén och med ett nyskrivet förord av Jerry Määttä, docent i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet.

URSULA K. LE GUIN [1929-2018] var en amerikansk författare. Hennes nyskapande idéer gjorde henne till en frontfigur inom fantasy och science fiction och tänjde på gränserna för vad genrerna kunde uppnå. Bland hennes mest känd verk finns Mörkrets vänstra hand och Övärlden-cykeln.

»Lika originell och uppfinningsrik som Sagan om ringen.« Michael Moorcock

»Ett science fiction-mästerverk.« Newsweek

»I mina ögon är Sjalamov 1900-talets största författare.« Svetlana Aleksijevitj

»På Kolyma fanns det inga gaskamrar.« Varlam Sjalamov

Den 14 augusti 1937 anländer Varlam Sjalamov till Magadan med ett fraktskepp från Vladivostok, dömd till fem års läger för »kontrarevolutionär trotskistisk verksamhet«. Nio år senare, efter guldgruvan, skogsavverkningen och straffarbetet är han nära döden av utmattning och sjukdom, men en läkare räddar honom och ser till att han kan utbilda sig till sjukvårdare. I Vänstra stranden skildrar Sjalamov återuppståndelsen, återkomsten till språket, livet på sjukhuset för fångar i Debin, en bosättning 50 mil norr om Magadan. 

»Berättelser från Kolyma är ett försök att ställa och lösa några av tidens viktiga moraliska frågor, frågor som helt enkelt inte kan lösas utifrån något annat material. Frågan om mötet mellan människan och världen, människans kamp mot statsmaskineriet, den här kampens sanning, kampen för existensen, inuti sig själv -- och utanför. Är det möjligt att aktivt påverka sitt eget öde som mals ned av statsmaskineriets kugghjul, av ondskans kugghjul? Hoppets illusion och tyngd. Möjligheten att stödja sig på andra krafter än hoppet.« Varlam Sjalamov, »Om prosan«

KRITIKERRÖSTER

»...helt i paritet med författare som Primo Levi och Imre Kertész.« Kal Schueler, Svenska Dagbladet

»Detta är märglitteratur, prosa som får skelettet att skallra i dig när du läser.« Andrea Lundgren, GöteborgsPosten

»I Genom snön skrev Sjalamov om sin tid i gruvan. Korta stycken, vassa fragment likt stenflisor. Svälten, arbetet, förnedringen gick att uthärda men inte den förlamande kylan i den tomma bleka syrenfärgade polarnatten med det egendomliga sollösa ljuset.  Om Sjalamov inte fått utbilda sig till sjukvårdare och sluppit gruvan hade han nog inte överlevt. Och om tiden i gruvan är en som extremt grym Beckett-pjäs är andra delen, Vänstra stranden, om sjukhuset en extremt illusionslös Tjechov-novell. De lakoniska berättelserna om alla dessa patienter, skötare, läkare, angivare, kockar, vakter, snickare, chaufförer har precis som hos Tjechov ingen knorr, ingen sensmoral, inget budskap, ingen tillrättalagd dramaturgi.« Maria Edström, Expressen

»Vittneskildring är att säga alldeles för lite om denna volym svindlande berättelser om livet i arbetslägrens Kolyma. Den legendariske ryske författaren skriver kargt, vackert och egobefriat om det han kallade hoppets illusion och tyngd. En kultur- och översättargärning som heter duga.« Aris Fioretos, Dagens Nyheter

Han är regissören på gränsen till sitt stora genombrott. Snart ska han bli pappa och tillsammans med sin fru flyttar han ut till ett ensligt renoveringsobjekt på landet.

En mörk kväll lämnar någon en låda med ett avhugget gethuvud utanför deras dörr. Varför?  

Under skrivandet av tv-serien Inferno har han gått med i ett hemligt sällskap. Till en början handlar det om research inför serien, men sakta men säkert blir han alltmer hänförd av de mörka sekteristiska ritualerna och framgången de lovar. När han till sist vill backa ur är det redan alltför sent.  

I takt med att det märkliga huset blir beboeligt och att sonen kommer till världen sugs han djupare in i sällskapets mörka värld. Är han på väg mot galenskap eller upplysning?  

Den vänstra vägen är en spänningsroman om tro, identitet och vad som väntar bortom döden - och om en tv-serie med ett djupt mänskligt mörker.

Olof Spaak är uppvuxen i Ängelholm och London och har studerat litteraturvetenskap i Lund och filmvetenskap i Stockholm. Han bodde tidigare långt ute på den skånska landsbygden men har nu rotat sig i Malmö. Olof är verksam som regissör och manusförfattare för spelfilm och tv-serier och debuterade med den guldbaggevinnande långfilmen Trädgårdsgatan. Han har gjort serier som Den som dräper, Sanningen och Gåsmamman. I skrivande stund regisserar han på den nya säsongen av Sveriges kanske mest populära serie, Tunna blå linjen.

BTJ ger betyget bra

"[...] Det är en intressant roman med flera lager som utspelar sig i oväntade miljöer. [...] Språket är lättläst och den insprängda texten från huvudpersonens pågående manusarbete tillför ytterligare spänning till berättelsen."

Lektör Anna Thurfjell, BTJ-häfte 14, 2024.