Visar resultat för..."Alfhild"

Lovisa Petterkvist lämnar den norrländska landsorten för att förkovra sig i Stockholm och Europa. Genom hennes ögon får vi göra en festlig resa till 1890-talet, där hon med vass penna och glimten i ögat reflekterar och kommenterar det dåtida samhällslivet.

Under pseudonymen Lovisa Petterkvist blev Alfhild Agrell (1849-1923) landets främsta kvinnliga humorist. I denna rikligt illustrerade och kommenterade utgåva samlas allt material från Lovisas resor. En särskild sektion ägnas betraktelser från Stockholmsutställningen 1897.

Sissela Kyle ger i förordet som nutida komiker sitt perspektiv på Lovisa Petterkvist och Ebba Witt-Brattström står för ett initierat efterord.

Ett blad dras från blommans mitt - ett i taget. Älskar, älskar inte … Om svaret kunde fås av en lek hade dessa noveller aldrig skrivits. För det är inte lätt alla gånger att veta vad man känner. Eller tänker, eller vill. Det här är en ask om kärleken. Den frågande, förvånande, förvirrande och fängslande. Och om kvalen som kommer därtill.

I fyra noveller fångas tankar om kärlekens roll. Om kvinnlig frigörelse eller underkastelse, av fyra stora svenska författare. Alla skrevs de för över hundra år sedan, men är lika aktuella idag. Att älska - eller inte - det är frågan.

Asken innehåller fyra böcker:

Anne Charlotte Leffler - BarnetVictoria Benediktsson - En realistElin Wägner - Löftet och Aldrig så lite man inte är giftAlfhild Agrell - Skymning och Födelsedagskakan

Det var så kallt, så förfärligt kallt! Med en nervös rörelse sköt hon fram en låg stol så tätt intill elden som möjligt och sjönk ned, tungt, som om hon dignat under en onaturlig börda. Var inte lågorna en bild av hennes eget liv? Nyttiga i sitt stängsel, fördärvliga i sin frihet. Nyttig? Var hon nyttig?

Om att vilja men inte vilja, att vara men ändå inte vara. I Alfhild Agrells novell Skymning ställs kvinnan inför valet att vara sann mot sig själv eller att fortsätta leva ett liv i förnekelse. I berättelsen Födelsedagskakan vet huvudpersonen Anni däremot precis vad hon vill - gifta sig med sin ungdomskärlek och lämna den bittra mormodern för gott. För visst ska han väl nu äntligen komma hem för att hämta henne? I slutet av 1800-talet var Alfhild Agrell en av de mest uppmärksammade dramatikerna i Sverige. Hon var en radikal författare vars texter ofta handlade om kvinnlig frigörelse och jämlikhet mellan könen.

Alfhild Agrell (1849 1923) var en av sin tids mest mångsidiga och betydande författare. Tillsammans med bland andra Victoria Benedictsson och Anne Charlotte Leffler lyfte hon jämställdhetsfrågan i litteraturen under Det moderna genombrottet på 1880-talet. Och efter framgångarna som dramatiker på Stockholms teatrar använde hon sin penna till att belysa situationen i norra Sverige, med både allvar och humor. 

I denna bok har vi samlat noveller från hela Alfhild Agrells karriär, från debuten i Dagens Nyheter 1879 till den sista novellsamlingen 1919. I novellerna får vi möta flera sidor av Agrells författarskap, och kan upptäcka att de frågor som var viktiga för henne då fortfarande är aktuella för oss i dag. 

Ebba Witt-Brattström står för ett initierat efterord.

"Det är vackert, inkännande och humoristiskt. Agrell förtjänar att återupptäckas som en av de starkaste rösterna bland våra svenska klassiker." - Marianne Berglund, BTJ

Alfhild Agrell, Victoria Benedictsson och Anne Charlotte Leffler var 1880-talets feministiska dramatiker på modet. Deras pjäser var populära på teatrar i hela Skandinavien och de tillhörde sin tids litterära avantgarde. I litteratur- och teaterhistorien har pjäserna benämnts efterklangsdramatik, dockhemslitteratur, indignationsdramer och tendensdramatik.  

I Som en vildfågel i en bur frigör Birgitta Johansson Lindh dramerna från sådana genrebestämningar och föreslår en ny läsart. Hon visar hur melodramatiska element som tillhörde tidens dramakonventioner är del av en kompositionsteknik som gestaltar kvinnors känslomässiga och kroppsliga erfarenheter. Dessa erfarenhetsberättelser bidrar både till en genuskritik och till dramaturgiska normbrott i förhållande till den estetiska idealism som fortfarande på 1880-talet dominerade på teatrarna. De skapar ett ambivalent förhållningssätt till normen som möjliggör öppna tolkningar.  

Johansson Lindh mejslar fram dramernas poetik genom jämförelser med annan 1800-talsdramatik. Genusteori med rötter i Simone de Beauvoirs fenomenologiska existentialism och Hannah Arendts politiska filosofi utgör det teoretiska fundamentet för analys och tolkning av de genuskritiska erfarenhetsberättelserna och deras alternativ till den rådande ordningen.  

Birgitta Johansson Lindh (f. 1959) är doktor i litteraturvetenskap med inriktning mot teater och verksam vid Göteborgs universitet. Hon har tidigare publicerat bland annat avhandlingen Befrielsen är nära. Feminism och teaterpraktik i Margareta Garpes och Suzanne Ostens 1970-talsteater (2006).

Viola lever sitt liv i skuggan av den försumlige maken Oscar och dennes hänsynslösa mor, som styr allt och alla i huset likt marionetter. När Violas relation till sonen Alf hotas, kommer det hjälp från oväntat håll och maktbalansen sätts på spel.

Här får vi åter stifta bekantskap med Alfhild Agrells (1849-1923) gripande genombrottsverk som gjorde henne till en av de mest spelade dramatikerna i Sverige under 1880-talet. Räddad, som skrevs som en kommentar på Henrik Ibsens kvinnosyn i Ett dockhem och är Alfhild Agrells mest kända och älskade pjäs, har spelats vid ett flertal tillfällen i Sverige de senaste åren.

I samband med Alfhild Agrell-året 2018 ger vi ut den i en ny utgåva.  

"Det är värdefullt att detta historiska drama nu ges ut på nytt." - Eva Martinsson, BTJ

Författarna Alfhild Agrell och Ellen Key föddes samma år, och kom under andra hälften av sina liv att brevväxla flitigt. Till skillnad från Key sparade Agrell inte svaren hon fick på sina brev. Det är alltså en enkelriktad korrespondens vi här får ta del av, men en som säger oss desto mera om avsändaren. I sina brev diskuterar Agrell samtidens aktuella frågor, men också allt som rör henne och vännen Key personligen. Genom detta samtal över decennier kommer vi här för första gången Agrells kvinno- och författarliv nära.

Breven är sammanställda och kommenterade av Lena Fries-Gedin och Karin Lidén, och presenteras med inledning och efterord av Claudia Lindén.

Prins Pompom uppfostras till att bli den största mannen i sitt rike, så att han ska bli en ännu riktigare kung än sin far. Men det är bara storhet som syns som räknas, och därför sätts prinsen på gödning. Han växer och växer och växer. Tills en dag då han till allas stora fasa börjar magra.

"Prins Pompom" utkom första gången 1901, och återutges här med efterord av Lena Kåreland.