Åke Bergmark – författare

Människobehandlande organisationer är en antologi som ger en bred överblick över välfärdens kärnverksamheter vården, skolan och omsorgen, och beskriver vad som utmärker och skiljer dessa verksamheter från privata företag och organisationer när det gäller uppdrag, organisation, ledarskap och förändringsarbete.

I den första utgåvan från 2015 var utgångspunkten de förändringar som globaliseringen, teknikutvecklingen och marknadiseringen i form av New Public Management (NPM) medfört för de människobehandlande organisationerna. I denna andra utgåva har författarna, förutom att uppdatera och förnya innehållet utifrån aktuell forskning, även tagit hänsyn till andra betydande händelser i omvärlden, som flyktingkrisen i mitten av 2010-talet och coronapandemin. Dessutom har de följt upp det ökande intresset för granskning och kontroll och den växande kritiken mot NPM. Är alternativet en mer tillitsbaserad ledning och styrning inom välfärdssektorn?

Sex nya kapitel har tillkommit. De tar upp kunskapsbildning och forskning om människobehandlande organisationer, migration och flyktingmottagande, hur man hanterar hög belastning inom grässrotsbyråkratier, standardisering och horisontell kunskapsstyrning, chefers roll och vardag inom socialtjänsten samt tillsyn inom social barnavård.

Människobehandlande organisationer vänder sig till studerande på socionom-, läkar-, vård- och lärarutbildningar liksom studerande inom ekonomi, statsvetenskap, psykologi, sociologi och offentlig förvaltning. Den är även avsedd för praktiskt verksamma i människobehandlande organisationer.

Bokens redaktörer Staffan Johansson, Peter Dellgran och Staffan Höjer är professorer i socialt arbete vid Göteborgs universitet. Övriga författare är forskare inom socialt arbete eller angränsande områden vid ett flertal svenska universitet.

Socialtjänstens individ- och familjeomsorg (IFO) är en central del av den svenska välfärdsmodellen. De insatser som förmedlas där svarar mot behov som andra trygghetssystem inte förmår möta, och till stor del handlar arbetet om att erbjuda hjälp till utsatta grupper i samhället.

Författarna har studerat tre områden inom socialtjänsten i 100 svenska kommuner: barn och ungdom, försörjningsstöd och missbruk. De försöker identifiera trender och rörelser i socialt arbete – framför allt är det resurser och organisering som har stått i centrum för intresset och hur dessa faktorer påverkar insatserna.

Boken har både ett beskrivande och ett analytiskt anslag och vill fungera som utgångspunkt för diskussioner inom socialtjänsten om dess fortsatta utveckling och kopplingen till de socialpolitiska sammanhangen. Den vänder sig både till studerande vid socionomutbildningen och till yrkesverksamma inom socialtjänstens IFO.

Åke Bergmark är professor i socialt arbete vid Mittuniversitetet i Östersund och forskningsledare vid Institutet för Framtidsstudier i Stockholm. Tommy Lundström är professor i socialt arbete vid institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet. Renate Minas är fi l.dr i socialt arbete och forskare vid Institutet för Framtidsstudier i Stockholm. Stefan Wiklund är fi l. dr i socialt arbete. Han har en forskartjänst vid institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet.

Begreppet evidens har under de senaste åren fått ett enormt genomslag inom socialt arbete. Så kallad evidensbaserad praktik (EBP) diskuteras intensivt inom forskning och utbildning och från Socialstyrelsens sida har man gjort omfattande insatser för att införa ett evidensbaserat arbetssätt inom socialtjänsten.

Begreppen evidens och evidensbaserad praktik är alltså något alla, såväl socionomstudenter som yrkesverksamma socialarbetare, måste sätta sig in i och förhålla sig till. Hittills har det saknats en lärobok som erbjuder en samlad – men också kritisk genomgång – av begreppet evidens som sådant och de motsättningar som finns bland dess uttolkare. Evidensbaserat socialt arbete – teori, kritik, praktik är en sådan bok.

Författarna belyser hur det evidensbaserade arbetet har vuxit fram och vilka vetenskapliga krav som bör ställas för att en insats ska bedömas som evidensbaserad. De redogör för hur evidensläget ser ut på det sociala arbetets olika fält och diskuterar vad EBP "egentligen" kräver av socialarbetarna.