Åke Smedberg – författare

Att upptäcka sin mor, alla hennes sidor, när man rensar bland pappren efter hennes bortgång. Att inse att en partners sjukdom är en börda man helst inte vill bära. Att ställas inför sin missbrukande vuxna dotters ständiga krav på pengar. Det är några av scenerna i dessa noveller som fångar människors drömmar och förhoppningar, tillkortakommanden och mörker, men också öppningar in mot något annat: längtan, sorg, insikt.

"Snö" är en tät och rått ömsint novellsamling där människor och djur, bostäder och landskap, porträtteras med Åke Smedbergs skarpa och inkännande rättframhet.

"Det här är berättelser som stannar kvar, gläntar på andra dörrar, faller genom tiderna. Det är oändligt och mycket litet samtidigt." Sveriges Radios Kulturnytt

"Så förenas den realistiska gestaltningen med en gåtfull magi som öppnar för oanade och outtalade möjligheter. Det är stor litteratur i litet format." Dagens Nyheter

"I bokens essäer, noveller och prosalyrik om natur och tankar, befäster Åke Smedberg på varje sida sin mångåriga plats som en av våra främsta språkvirtuoser. Det han säger har tyngd." Inger Dahlman, Västerbottens-Kuriren

Fuktmarker, barrskogshav och naturens ständiga föränderlighet talar genom pojken genom mannen genom människan. Den döda modern står i dörröppningen och iakttar författaren när han går igenom hennes papper. Att vara författare är så mycket mer än skrivakten, det kan handla om att ha ett vanligt kneg för att ha råd att kunna skriva, det kan vara världarna som talar via pappret.

I denna personligt hållna berättelsesamling fångar Åke Smedberg essensen i skrivandet, dess förutsättningar och kryphål. Berättelserna bildar en poetik där Smedberg via pregnanta ögonblick, scener och händelser fångar författarskapets kärna.

Med Borges i Sundsvall gör Åke Smedberg en efterlängtad återkomst som novellist. Ensamheten är stor, människorna söker varandra och sig själva. I närgångna detaljer – som genom en kikare – eller i gudomligt fågelperspektiv möter vi älskande och övergivna, främlingar och ovillkorligt bofasta. Stad och land, nu och då. Den argentinske författaren Jorge Luis Borges kommer med sin mor till en norrländsk stad medan någon lämnar en annan plats, återvänder till barndomen eller flyr den. En del får en ny chans, för andra är både framtiden och det gångna omöjliga att förändra. Åke Smedbergs noveller är stämningsmättade och på en gång undflyende och exakta.

I Granta #7 om service gör nya och etablerade författare en översyn av ett ord som väcker känslor och skapar debatt. Lars Berge ringer till bredbandssupporten och granskar servicesamhället, debutanten Julia Stenroth skildrar det monotona arbetet på en svinfarm och Dimitris Alevras berättar om en nybliven nattklubbschef omgiven av spritfläckar och minnen. Ida Therén ritar upp June Mansfield Millers liv och Susanna Alakoski beskriver sjukvårdsupplysningens tjänster. Åke Smedberg skriver om komplexa relationer i en trött småstad och så undersöker Elin Cullhed maktbalansen i ett familjehem. Ur internationella Granta kommer bland annat en berättelse om ett butiksbiträde som gör allt för sin kund, en novell om en dubbelarbetande mamma och en historia om dödshjälp.

Svenska Granta är del av ett internationellt nätverk med engelskspråkiga Granta som nav. Tidskriften grundades av studenter i Cambridge i slutet av 1800-talet. År 1979 fick den sin nuvarande form som en arena för nyskriven skönlitteratur och litterära reportage. I dag finns Grantaredaktioner i ett tiotal länder världen över, från Kina till Brasilien.

www.albertbonniersforlag.se/granta

Twitter/Instagram: GrantaSweden

”Livet. Ett djävla godståg som bara rullar på”, låter Åke Smedberg en av sina gestalter säga i den nya novellsamlingen Sprängskiss av en jaktberättelse. Det är en utsaga som svävar över samlingens alla gestalter, alldeles plötsligt befinner de sig som på ett sluttande plan. Och hur det blev som det blev, eller gick som det gick, finns det egentligen inga svar på. Det är just bara livet.   Åke Smedbergs novellistik hör till den svenska litteraturens mest pregnanta och präglas ofta av en djup solidaritet med människor som i någon mening tycks ha passerat sitt sista vägskäl, skuggade av sitt förflutna, ledsagade av ovissheten. Med existensen som plattform skapar han i Sprängskiss av en jaktberättelse en litteratur som glimrar i sina detaljer, där det trösterika ligger i det oförutsägbara och i ett särskilt slags magisk realism som är hans helt egna skapelse – liksom i den språkliga tonträffen som också rymmer en avväpnande, lakonisk humor.

"Ligg här. I skydd av hässjan, i hödoften. Det kan regna, men varken regnet eller blåsten når dig. Ligg kvar här, i den trånga grottan av hö. Se ut i diset. Byarna av regn som vandrar över åsryggarna. Så klarnande himmel, sjok av sol som kanar över backarna. Och framåt kvällen röken från kallkällor och surdrag som stiger i det mjuka grå ljuset."

Landskapet har alltid haft en central plats i Åke Smedbergs författarskap och det har ofta fått illustrera mellanmänskliga förhållanden och sinnesstämningar. Det vackra dolska skogslandskapet eller fjällmarkens karga ödslighet som blir så enastående åskådliggjort har alltid varit en av de stora njutningarna med att läsa hans böcker och är så också i hans nya bok.

I "Hässja" skildrar Åke Smedberg på en glimrande vacker prosa sin egen uppväxttrakt strax utanför Sundsvall och det egna vuxenblivandet. I förtätade betraktelser väver han samman dokumentation, minnen och fiktion och skapar på så vis en djupt personlig karta över en trakt som rymmer både småbrukarlivets slit och barndomens trolska gömmor. Men det är samtidigt en berättelse om kärlek och smärta, om passion, drömmar, besvikelse, inom en ram av ständigt knappa villkor.

"Hässja" är ett slags fantasifull undersökning, en undersökning av de berättelser som alltid döljer sig i en trakt lika varandra som gråsten. Tills man böjer sig ner, granskar dem, väger dem i handflatan. Berättelserna handlar om den egna familjen men också om andra byinvånare liksom om alla de legender och sagor som finns i en lite avlägsen och åldrad bygd.

Boken innehåller också kongeniala bilder gjorda av Åke Smedbergs syster, Kit Alexi.

Frank Westling är snickare på en liten ort i Mellannorrland. En kontrovers om ersättningen för ett jobb han åtagit sig svart sätter hela hans tillvaro i gungning, blir inledningen till en ödesdiger spiral av händelser. Andra personer kommer in i berättelsen och för handlingen vidare – Isa, Franks hustru, som söker kärleken på annat håll, hennes dotter som försöker ta sig ur en domnad tillvaro och Ståhle, den man som Frank i förtvivlan slagit sönder och samman. Jag är inte den du ser är ett intensivt relationsdrama med förgreningar över flera generationer, en passionsskildring där vardagslivets yta plötsligt rämnar och släpper fram en geysir av undertryckt lidelse och smärta. Men ”det förbannade livet” visar sig ändå i Åke Smedbergs starka och vackra gestaltning rymma oanade livsmöjligheter.

Berättelserna i Legender från Häståsen står med ett ben i verkligheten och ett i myten. En synsk kvinna anar tillvarons dolda signaler. En pojke blir vardagens plågade clown för att komma undan kompisarnas förtryck. En ung kvinna har en förmåga att fly in i andra människors liv när hennes eget blir för tungt. Människor försvinner in i drömmar och hittar aldrig ut igen. Hela trakter förbyts, blir till något annat, okänt. Häståsens taggiga silhuett sträcker sig från avfolkningsbygder långt in i storstädernas förortsområden. Ett kluvet landskap: välbekant och samtidigt gåtfullt, slutet. Åke Smedberg tecknar sina mörka samtidsbilder på ett starkt poetiskt och sinnligt språk. Med Legender från Häståsen befäster han sin position som en av den svenska litteraturens mest framträdande novellister.

"Det enda vettiga var att hålla sig undan, så gott det gick. Springa av bara helvete, så snart det började brännas.Men sorgen, den tog jag med mig, den gick inte att springa ifrån. Den hedmarkska sorgen, tung och grå som sten, beständig som urberget. Och en del av den almkvistska, lättare kanske men svartare, en fågelsorg, korpsvart."

Esko var en gång en lovande fotograf, nu ligger han tystad av en hjärnblödning. Bakom sig har han ett kringflackande liv, jagad både av sorg och vrede. Han tänke rpå fader Kenta som i raseri tog livet av sig, på den tidigt döda dottern Anna, på sonen Krister som sökt ett eget liv utanför det hedmarkska kraftfältet. Alla tillhör de ett släkte som fått sorgen i arv.

I Strålande stjärna berättar Åke Smedberg om ett förflutet som inte vill släppa greppet och om en rasande kamp för att bryta med ett nästan övermänskligt socialt och känslomässigt arv. Något som blir möjligt först när vreden stillas.

Vad vet vi om dem vi lever närmast? Om oss själva?

Inga är tvåbarnsmamma i 30-årsåldern, gift med Roine sedan sena tonåren. Vanmäktig tvingas hon åse hur han ger upp sitt liv. Fred Hallén är en luggsliten före detta travtränare, jagad både av omgivningen och avgrunden inom honom. Marianne besöker kort efter sin fars död det hus hon växte upp i. Det blir en nedstigning till underjorden.

Åke Smedbergs berättelser är stigar in i ett mörkt, oförklarligt landskap. Han söker heller inga enkla svar, utan de linjer av smärta som löper genom människornas inre. En smärta som måste vidröras och blottläggas, för att någon frihet ska bli möjlig.

Lars-Erik Ragnarsson. Lasse Raggan kallad, eller Vargen Ragnarsson. I sextiotalets mitt var han landets stora medeldistanslöften, numera är han snickare på en tynande bruksort - samma ort där han vuxit upp och tillbringat i stort sett hela sitt vuxna liv.Men vem är han? Vad är det som driver honom allt längre in i en återvändsgränd av desperation och ensamhet?Under några höstmånader springer hans kända ansikte upp och blottar något inte tidigare synligt. Hat, förödmjukelse, vanmäktig vrede, sorg ...

Universums hjärta utkom för första gången 1989.

Början av mars, milt och fuktigt i luften, det dröp från träden. Men fortfarande snö längs vägkanterna. Hon stannade till på yttertrappan. Mörne öppnade innan hon hunnit knacka. »Kom in då«, sade han kort, vände om. Han gick med två käppar, ett par steg i taget. Hon följde efter, såg

sig omkring, drog in dofterna i huset. Det luktade inte som hon väntat sig: instängdhet, smuts, urin, gubbe helt enkelt.

Kom, vagga mig, sorg är ett bidrag ur Granta #7: Service. Granta är en tidskrift som lyfter fram starka berättelser och oväntade perspektiv. Noveller och romanutdrag samsas med reportage och självbiografiska berättelser, nyskrivet svenskt material med översättningar, och etablerade skribenter med nya röster. Svenska Granta bygger på ett nära samarbete med såväl den engelskspråkiga förlagan som det tiotal andra systerutgåvor som de senaste åren startats runt om i världen. Tidskriften utkommer två gånger om året. Ett urval texter ur svenska Granta finns även tillgängliga som e-singlar.

"I bokens essäer, noveller och prosalyrik om natur och tankar, befäster Åke Smedberg på varje sida sin mångåriga plats som en av våra främsta språkvirtuoser. Det han säger har tyngd." Inger Dahlman, Västerbottens-Kuriren

Fuktmarker, barrskogshav och naturens ständiga föränderlighet talar genom pojken genom mannen genom människan. Den döda modern står i dörröppningen och iakttar författaren när han går igenom hennes papper. Att vara författare är så mycket mer än skrivakten, det kan handla om att ha ett vanligt kneg för att ha råd att kunna skriva, det kan vara världarna som talar via pappret.

I denna personligt hållna berättelsesamling fångar Åke Smedberg essensen i skrivandet, dess förutsättningar och kryphål. Berättelserna bildar en poetik där Smedberg via pregnanta ögonblick, scener och händelser fångar författarskapets kärna.

Att upptäcka sin mor, alla hennes sidor, när man rensar bland pappren efter hennes bortgång. Att inse att en partners sjukdom är en börda man helst inte vill bära. Att ställas inför sin missbrukande vuxna dotters ständiga krav på pengar. Det är några av scenerna i dessa noveller som fångar människors drömmar och förhoppningar, tillkortakommanden och mörker, men också öppningar in mot något annat: längtan, sorg, insikt.

"Snö" är en tät och rått ömsint novellsamling där människor och djur, bostäder och landskap, porträtteras med Åke Smedbergs skarpa och inkännande rättframhet.

"Det här är berättelser som stannar kvar, gläntar på andra dörrar, faller genom tiderna. Det är oändligt och mycket litet samtidigt." Sveriges Radios Kulturnytt

"Så förenas den realistiska gestaltningen med en gåtfull magi som öppnar för oanade och outtalade möjligheter. Det är stor litteratur i litet format." Dagens Nyheter

I ett ensligt beläget hus norröver hittas en äldre man och hans hustru brutalt mördade. Ett fynd på brottsplatsen I leder misstankarna mot en man i fyrtioårsåldern. Han häktas men det är någonting med honom som förbryllar utredarna. Han bedyrar att han är oskyldig men försöker inte ens hitta några hållbara förklaringar till sina förehavanden vid tiden för morden. Utredningen försvåras också av att den mördade mannen har en tungt brottsligt förflutet och under en lång rad år satt skräck i ett stort antal människor. Vilken roll hans förflutna kan spela blir också en fråga för polisen att utreda. Fokus på den misstänkte fyrtioåringen kvarstår dock men baserar sig mest på indicier. Mannen själv tycks märkligt obekymrad men ber till slut att få träffa Lasse Henning, en Stockholmspolis han känner sedan tidigare. Lasse Henning å sin sida är lätt uttråkad i sitt nya jobb på ekobrottsmyndigheten och beslutar sig för att hörsamma mannens önskningar och åker till häktet i Gävle. Vid mötet ställer mannen en fråga till Henning: "Skulle man kunna göra något sånt här utan att vara medveten om det?" Påmind om märkliga omständigheter i ett gammalt fall där den nu misstänkte varit inblandad ber Lasse Henning journalisten John Nielsen att göra efterforskningar i mannens förflutna. John Nielsen går motvilligt med på det men hinner inte så långt i sin forskning förrän händelserna tar en oväntad vändning: den misstänkte rymmer strax före omhäktningsförhandlingarna. Tumskruvarna dras åt – en och annan har goda skäl att föredra att han hade varit kvar i häktet. Den mörka floden är en tät och spännande uppföljare till Åke Smedbergs första kriminalroman, Försvinnanden, som blev mycket uppmärksammad och utsågs till bästa deckardebut av Svenska Deckarakademin 2001.

Slutet av mars, himlen blygrå och låg. Ett tröstlöst regn drev över de uppblötta lerjordarna som tog vid på andra sidan kyrkogårdsmuren.

John Nielsen följer sin bäste vän Lasse Henning till graven. I sorgen finns en känsla av att ha blivit övergiven, ja, sviken. Att någon gett sig av utan ett ord till avsked och utan att lämna några meddelanden efter sig. Men snart ställs han också inför frågan vad han egentligen vet om vännen. Finns det sidor hos denne som han aldrig känt till? Och handlar det ens om ett naturligt dödsfall? Ett foto föreställande en yngre Lasse Henning omfamnande en ung okänd kvinna och en rad meddelande på hans mobil får John Nielsen att börja följa spår bakåt i tiden. När det visar sig att Lasse Henning under de sista veckorna av sitt liv inte alls varit på sin arbetsplats utan varit sjukskriven, inser han att Henning varit upptagen med något som han valt att inte berätta, vare sig för sin fru eller för någon annan.Parallellt med John Nielsens efterforskningar utreder polisen mordet på en ung man som hittats med krossad skalle på en soptipp. Mannen verkar ha ägnat sig åt insmuggling av steroider och knark. I takt med att utredningen växer får den allt vidare förgreningar, och plötsligt dyker namnet på den kvinna upp som tycks ha spelat en så avgörande roll i Lasse Hennings liv. Vari ligger den gemensamma nämnaren?Blod av mitt blod, den tredje boken med frilansjournalisten John Nielsen som huvudperson, är en mycket tät berättelse där händelser ur det förflutna stiger till ytan med en ödesmättad kraft och för med sig en svallvåg av våld och död. Plötsligt finner sig Nielsen indragen i jakten på en skuggfigur som hotar någonstans i bakgrunden. Men frågan är vem som jagar vem.

Utländsk press om Försvinnanden:”På ett oslagbart sätt lyckas författaren frambesvärja det gåtfulla hos människorna, avslöja deras undanträngda böjelser och begär. Det vilar en stor klassicism över denna demaskeringsakt, utförd i ett svidande kallt ljus.” Goncourpristagaren Jacques-Pierre Amette i Le Point

”Smedberg, vars formidabla thriller Försvinnanden just kommit i översättning, tar helt enkelt andan ur läsarna /.../ Hans plastiska berättarteknik hör till det bästa i genren.” Handelsblatt, Rotterdam

"Ligg här. I skydd av hässjan, i hödoften. Det kan regna, men varken regnet eller blåsten når dig. Ligg kvar här, i den trånga grottan av hö. Se ut i diset. Byarna av regn som vandrar över åsryggarna. Så klarnande himmel, sjok av sol som kanar över backarna. Och framåt kvällen röken från kallkällor och surdrag som stiger i det mjuka grå ljuset."

Landskapet har alltid haft en central plats i Åke Smedbergs författarskap och det har ofta fått illustrera mellanmänskliga förhållanden och sinnesstämningar. Det vackra dolska skogslandskapet eller fjällmarkens karga ödslighet som blir så enastående åskådliggjort har alltid varit en av de stora njutningarna med att läsa hans böcker och är så också i hans nya bok.

I "Hässja" skildrar Åke Smedberg på en glimrande vacker prosa sin egen uppväxttrakt strax utanför Sundsvall och det egna vuxenblivandet. I förtätade betraktelser väver han samman dokumentation, minnen och fiktion och skapar på så vis en djupt personlig karta över en trakt som rymmer både småbrukarlivets slit och barndomens trolska gömmor. Men det är samtidigt en berättelse om kärlek och smärta, om passion, drömmar, besvikelse, inom en ram av ständigt knappa villkor.

"Hässja" är ett slags fantasifull undersökning, en undersökning av de berättelser som alltid döljer sig i en trakt lika varandra som gråsten. Tills man böjer sig ner, granskar dem, väger dem i handflatan. Berättelserna handlar om den egna familjen men också om andra byinvånare liksom om alla de legender och sagor som finns i en lite avlägsen och åldrad bygd. Boken innehåller också kongeniala bilder gjorda av Åke Smedbergs syster, Kit Alexi.

En journalist skriver en artikelserie om försvinnanden och speciellt intresserad blir han av en händelse som inträffade trettio år tidigare då en flicka i tjugoårsåldern försvann i trakten av Bräcke, Jämtland. Misstankarna om att ett brott begåtts bekräftades aldrig och fallet har förblivit ouppklarat. Strax efter att artikelserien publicerats dyker så en okänd man upp i de trakter där flickan en gång försvann. Efter att ha blivit bryskt ertappad i området avlägsnar sig den okände snabbt därifrån, men den plastsäck han bar på blir kvar och i den kvarlevorna av den försvunna flickan. Med detta rullas de trettio år gamla händelserna på nytt upp och en vindlande jakt efter den undflyende mannen tar sin början.

Efter de stora framgångarna med Hässja utkom Åke Smedberg med sin första kriminalroman, Försvinnanden. I Försvinnanden avtäcks historien lager för lager i långsamma cirkelrörelser och efterhand framträder händelser som kastar långa skuggor.

Ljudboken är tidigare utgiven som kassettbok 2001.

En ung kvinna försvinner oförklarligt i trakten av Bräcke i Jämtland. Misstankarna om att hon utsatts för ett brott förgiftar samhället men kan inte bekräftas. Trettio år senare skriver journalisten John Nielsen om fallet. Det sätter igång ett skeende som han inte kunnat förutse och som kryper allt närmare honom själv. Där i bakgrunden är det någon som drar i trådarna, någon vars röst är som ett eko ur det förflutna.

I ett ensligt beläget hus norröver hittas en äldre man och hans hustru brutalt mördade. Ett fynd på brottsplatsen leder misstankarna mot en man i fyrtioårsåldern. Han häktas men det är någonting med honom som förbryllar utredarna. Trots att mannen bedyrar att han är oskyldig, försöker han inte ge några hållbara förklaringar till sina förehavanden när morden begicks.

  Istället ber han att få träffa Lasse, en Stockholmspolis han känner sedan tidigare. Vid mötet ställer mannen en fråga: ”Skulle man kunna göra något sånt här utan att vara medveten om det?” Något känns bekant och Lasse ber i sin tur journalisten John Nielsen att forska i mannens förflutna…

John Nielsen följer sin bäste vän till graven. I sorgen finns en känsla av att ha blivit övergiven, ja, sviken. Att någon gett sig av utan ett ord till avsked. Men frågorna hopar sig kring vad han egentligen vet om vännen: Hade denne sidor som han aldrig känt till? Och handlar det ens om ett naturligt dödsfall? John Nielsen börjar följa spåren bakåt i tiden, spår som tycks leda honom allt längre bort från den människa han trodde sig känna.

  Blod av mitt blod är en tät berättelse där händelser i det förflutna stiger till ytan med en ödesmättad kraft. Plötsligt finner sig John Nielsen indragen i jakten på en skuggfigur; frågan är vem som jagar vem.