Ailton Krenak (f. 1953) är en av Brasiliens mest kända tänkare. Hans aktivism bidrog till att landets konstitution 1988 fick ett kapitel om urfolkens rätt till sina landområden. Därmed skyddas livsviktiga ekosystem i Amazonas mot exploatering, även om attackerna mot skogen och floderna fortsätter. Krenaks civilisationskritik riktas mot en tidsålder som ständigt accelererar tiden och ett kapitalistiskt system som drivs av ständig tillväxt och exploatering. Alternativet är en vändning med en helt annan syn på människan och hennes plats i naturen. Konsten att mötas visar vägen mot en värld av affektiva allianser, mångfald och återskogning.

Urtida framtid. Hälsningar till floderna: Ur en urtida, ursprunglig tid kom en bild till mig. Jag såg sju eller åtta barn som färdade på en flod i en kanot. Barnen paddlade i taktfast rytm och deras åror snuddade lätt vid vattenytan, lugnt och harmoniskt. De levde i en barndomskänsla som deras stam Yudja-folket har gett ett namn: att leva nära den arkaiska tiden.

Floderna, dessa varelser som har levt och formats i så många olika världar, talar till mig och säger att om vi kan tänka oss en framtid så är den urtida, eftersom den redan är här. Och jag tror att alla varelser som vi kan föreställa oss som framtida är våra samtida reskamrater, även de som är oförglömliga och kommer från förr i tiden.

För tidens gång blir till sist en distraktion, om vi vill göra inkännande observationer av planeten. Men eftersom vår planet är Pacha Mama och saknar gränser, så spelar det ingen roll om vi befinner oss över eller under Rio Grande; vi är överallt, eftersom våra förmödrar och förfäder, floderna-bergen, existerar i allt. Ailton Krenak

Ailton Krenak (född 1953) är författare och filosof från ursprungsfolket krenak i Brasilien.

”Om drömmen, om Jorden” är hans passionerade vittnesmål om hoten mot planetens berg, skogar och floder. I hans by fortsätter floden Watu, Rio Doce, att sjunga dag som natt medan järnmalmstågen från gruvorna dundrar förbi. På sin väg mot Atlanten förenas Watu med andra floder i en konfluens, ett sammanflöde av strida strömmar. Men vem lyssnar till flodernas röster i en värld som visar sig som en avgrund mellan natur och kultur? ”Jag kan inte föreställa mig något som inte är natur”, säger Ailton Krenak.

”Det finns ett berg på motsatta sidan av floden Rio Doce som vakar över byn där vi bor. I morse var berget insvept i drivande dimmoln, sedan föll regnet och nu rör sig molnen högt över krönet. Det räcker att betrakta berget en stund för att känna hur ens egen smärta lindras. Livet färdas genom allt, färdas genom klipporna, genom ozonskiktet, genom isen. Livet färdas från oceanerna mot fastlandet, från norr till söder, som en vind i alla riktningar. Istället för att tänka oss Jorden som en organism som andas, vilket är mycket svårt, kan vi tänka oss att livet migrerar genom berg, dalgångar, floder, skogar. Vi har gjort livet så banalt att människor tror att ”liv” bara är ett ord. Eftersom det finns ord som ”vind”, ”eld”, ”vatten”, tror många att det finns ett ord för ”liv”, men så är det inte. Liv är transcendens, liv existerar bortom ordboken, liv kan inte definieras.”

Ailton Krenak var den som 1987 ledde urfolkens rörelse i den brasilianska kongressen som ledde till att deras rätt till sina landområden fick ett särskilt kapitel i Brasiliens nya grundlag 1988. Detta har idag en stor betydelse för att skydda de återstående skogarna och floderna i Amazonas mot invasioner och rovdrift.

Den brasilianske filosofen Ailton Krenaks bok Urtida framtid: Hälsningar till floderna publiceras 2026 på nordsamiska. Översättning: Anne Wuolab och Elna Sara.

Skábmamánu 26.beaivvi 2026 álmmuhuvvo brasilalaš filosofa Ailtok Krenak girji EAMIÁLGGU BOAHTTEVAŠ ÁIGI: DEARVVUOÐAT EANUIDE sámegillii. Jorgaleaddjit leaba Anne Wuolab ja Elna Sara.

Eanaspáppa šattuidcoakkáldat, elliidcoakkáldat, mearat, várit ja eanut gillájit veahkaválddálaš ávkkástallama antropocenáiggis. Dat lea áigodat goas olmmoš áitá planehta biologalaš valljivuoda ja boahtteáiggiset. Ailton Krenak lea cálli ja filosofa ja gullá Brasila krenak eamiálbmogii. 1980 logu rájes lea son jodašan Amazonasis ja guldalan eamiálbmogiid ja sin eallinfilosofiija gulahallat luondduin. 

Su ma?emus girjjis Eamiálggu boahttevaš áigi cállá son eanuid birra mat guhka leat fallehemiid gillán ja mat leat golgagoahtán eatnan vuolde vai birgejit.

Eanut eai gávdno loaktima dihte. Sii leat ealli ovttadagat mat catnet oktii min vássán áiggi dálá áigái. Várit, vuovddit ja eanut govahallet eará eallinvuogi planehtas. Eanuid golggiideamit leat konflueanssat, ja lea govvan dasa mo rávnnjit sáhttet gávnnadit dovdogullevaš lihttun. Lea áigi guldalit eanuid jienaide, lohká Ailton Krenak.

Ailton Krenak (r. 1953) lea okta dain eanemus dovddus jurddašeaddjin Brasilas. Su aktivisma dagahii ahte jagi 1988 oaccui riikka vuoddoláhkii kapitála eamiálbmogiid eananvuoigatvuodaid birra. Dat suddjii mávssolaš Amazonas ekovuogádagaid sisabahkkemiidda, vaikko áitagat ain cuožžilit.  Su sivilisašuvdnamoaitta cuiggoda áigodahkii mii cadat hoahpuha áiggi. Molssaeaktu livcce ontologalaš jorgaleapmi mas lea áibbas eará oaidnu olbmui ja su luonddu sajádahkii. Deaivvadeami dáidu cájeha geainnu dovdogullevaš lihtuide, má?ggabealatvuhtii ja vuovdáiduvvamii.

Ovdasánit: Jamille Pinheiro Dias ja Alex Brostoff bokte 

Loahppasánit: Rita Carelli bokte

Jorgaleapmi: Elna Sara ja Anne Wuolab bokte 

Olggošgovva ja illustrašuvnnat: Ulla M Gabrielsson

Ailton Krenak (f. 1953) är en av Brasiliens mest kända tänkare. Hans aktivism bidrog till att landets konstitution 1988 fick ett kapitel om urfolkens rätt till sina landområden. Därmed skyddas livsviktiga ekosystem i Amazonas mot exploatering, även om attackerna mot skogen och floderna fortsätter. Krenaks civilisationskritik riktas mot en tidsålder som ständigt accelererar tiden och ett kapitalistiskt system som drivs av ständig tillväxt och exploatering. Alternativet är en vändning med en helt annan syn på människan och hennes plats i naturen. Konsten att mötas visar vägen mot en värld av affektiva allianser, mångfald och återskogning.

Urtida framtid. Hälsningar till floderna: Ur en urtida, ursprunglig tid kom en bild till mig. Jag såg sju eller åtta barn som färdade på en flod i en kanot. Barnen paddlade i taktfast rytm och deras åror snuddade lätt vid vattenytan, lugnt och harmoniskt. De levde i en barndomskänsla som deras stam Yudja-folket har gett ett namn: att leva nära den arkaiska tiden.

Floderna, dessa varelser som har levt och formats i så många olika världar, talar till mig och säger att om vi kan tänka oss en framtid så är den urtida, eftersom den redan är här. Och jag tror att alla varelser som vi kan föreställa oss som framtida är våra samtida reskamrater, även de som är oförglömliga och kommer från förr i tiden.

För tidens gång blir till sist en distraktion, om vi vill göra inkännande observationer av planeten. Men eftersom vår planet är Pacha Mama och saknar gränser, så spelar det ingen roll om vi befinner oss över eller under Rio Grande; vi är överallt, eftersom våra förmödrar och förfäder, floderna-bergen, existerar i allt. Ailton Krenak

Ailton Krenak (född 1953) är författare och filosof från ursprungsfolket krenak i Brasilien.

”Om drömmen, om Jorden” är hans passionerade vittnesmål om hoten mot planetens berg, skogar och floder. I hans by fortsätter floden Watu, Rio Doce, att sjunga dag som natt medan järnmalmstågen från gruvorna dundrar förbi. På sin väg mot Atlanten förenas Watu med andra floder i en konfluens, ett sammanflöde av strida strömmar. Men vem lyssnar till flodernas röster i en värld som visar sig som en avgrund mellan natur och kultur? ”Jag kan inte föreställa mig något som inte är natur”, säger Ailton Krenak.

”Det finns ett berg på motsatta sidan av floden Rio Doce som vakar över byn där vi bor. I morse var berget insvept i drivande dimmoln, sedan föll regnet och nu rör sig molnen högt över krönet. Det räcker att betrakta berget en stund för att känna hur ens egen smärta lindras. Livet färdas genom allt, färdas genom klipporna, genom ozonskiktet, genom isen. Livet färdas från oceanerna mot fastlandet, från norr till söder, som en vind i alla riktningar. Istället för att tänka oss Jorden som en organism som andas, vilket är mycket svårt, kan vi tänka oss att livet migrerar genom berg, dalgångar, floder, skogar. Vi har gjort livet så banalt att människor tror att ”liv” bara är ett ord. Eftersom det finns ord som ”vind”, ”eld”, ”vatten”, tror många att det finns ett ord för ”liv”, men så är det inte. Liv är transcendens, liv existerar bortom ordboken, liv kan inte definieras.”

Ailton Krenak var den som 1987 ledde urfolkens rörelse i den brasilianska kongressen som ledde till att deras rätt till sina landområden fick ett särskilt kapitel i Brasiliens nya grundlag 1988. Detta har idag en stor betydelse för att skydda de återstående skogarna och floderna i Amazonas mot invasioner och rovdrift.

Den brasilianske filosofen Ailton Krenaks bok Urtida framtid: Hälsningar till floderna publiceras 2026 på nordsamiska. Översättning: Anne Wuolab och Elna Sara.

Skábmamánu 26.beaivvi 2026 álmmuhuvvo brasilalaš filosofa Ailtok Krenak girji EAMIÁLGGU BOAHTTEVAŠ ÁIGI: DEARVVUOÐAT EANUIDE sámegillii. Jorgaleaddjit leaba Anne Wuolab ja Elna Sara.

Eanaspáppa šattuidcoakkáldat, elliidcoakkáldat, mearat, várit ja eanut gillájit veahkaválddálaš ávkkástallama antropocenáiggis. Dat lea áigodat goas olmmoš áitá planehta biologalaš valljivuoda ja boahtteáiggiset. Ailton Krenak lea cálli ja filosofa ja gullá Brasila krenak eamiálbmogii. 1980 logu rájes lea son jodašan Amazonasis ja guldalan eamiálbmogiid ja sin eallinfilosofiija gulahallat luondduin. 

Su ma?emus girjjis Eamiálggu boahttevaš áigi cállá son eanuid birra mat guhka leat fallehemiid gillán ja mat leat golgagoahtán eatnan vuolde vai birgejit.

Eanut eai gávdno loaktima dihte. Sii leat ealli ovttadagat mat catnet oktii min vássán áiggi dálá áigái. Várit, vuovddit ja eanut govahallet eará eallinvuogi planehtas. Eanuid golggiideamit leat konflueanssat, ja lea govvan dasa mo rávnnjit sáhttet gávnnadit dovdogullevaš lihttun. Lea áigi guldalit eanuid jienaide, lohká Ailton Krenak.

Ailton Krenak (r. 1953) lea okta dain eanemus dovddus jurddašeaddjin Brasilas. Su aktivisma dagahii ahte jagi 1988 oaccui riikka vuoddoláhkii kapitála eamiálbmogiid eananvuoigatvuodaid birra. Dat suddjii mávssolaš Amazonas ekovuogádagaid sisabahkkemiidda, vaikko áitagat ain cuožžilit.  Su sivilisašuvdnamoaitta cuiggoda áigodahkii mii cadat hoahpuha áiggi. Molssaeaktu livcce ontologalaš jorgaleapmi mas lea áibbas eará oaidnu olbmui ja su luonddu sajádahkii. Deaivvadeami dáidu cájeha geainnu dovdogullevaš lihtuide, má?ggabealatvuhtii ja vuovdáiduvvamii.

Ovdasánit: Jamille Pinheiro Dias ja Alex Brostoff bokte 

Loahppasánit: Rita Carelli bokte

Jorgaleapmi: Elna Sara ja Anne Wuolab bokte 

Olggošgovva ja illustrašuvnnat: Ulla M Gabrielsson