Alexandra Nedstam – författare

Blodtörstiga munkar, vansinniga dubbelgångare, frestande droger, fördömda själar, besatt kärlek: E. T. A. Hoffmanns Djävulsdrogen (Die Elixiere des Teufels, 1815) är ett totaläventyr som inte saknar några av skräckgotikens mustiga kryddor. Romanen intar en central plats i litteraturhistorien: enastående nyskapande och ytterligt inflytelserik.

Främst försvarar romanen sin klassikerstatus genom sin sprudlande intensitet – som vinner ständigt nya läsare världen över. Texten är färgsprakande, handlingen späckad med överraskningar, språket musikaliskt. Berättelser berättas inne i berättelser – som ryska dockor – av ett spektrum av unika röster. Oförglömliga, demoniska, komiska karaktärer rör sig genom än sjaskiga och vindpinade, än guldgnistrande och sublima rum.

Inför Vertigos utgåva av Djävulsdrogen har C/M Edenborg moderniserat Knut Stubbendorffs översättning (som kom ut 1942 under namnet Djävulselixiret), återställt originalets typografi, nyöversatt vissa bortskurna partier och skrivit en ny efterskrift med mera. För att ytterligare berika utgåvan innehåller den ett femtontal originalillustrationer av tecknaren Sofia Falkenhem.

När föräldrarna dör har Fanny Hill inget annat val än att söka lyckan i London där hon snart luras in i prostitution av en gammal kopplerska. Bakom dörrarna på Mrs Browns bordell påbörjas Fannys sexuella initiering - från ren oskuld till en kvinna med ivriga begär - och jakten efter den svällande vällusten, till det att hon finner den verkliga kärleken.

John Clelands erotiska roman Fanny Hill är antagligen den mest skandalomsusade bok som publicerats i historisk tid och brukar vanligen kallas för den första pornografiska romanen. Med denna nyöversättning av KG Johansson och ett kraftfullt förord av Gabriella Håkansson ger vi både författaren och romanen den upprättelse de båda förtjänar.

I början av 1800-talet blev romanläsandet en populär sysselsättning. Nya tryckmetoder och bättre kommunikationer spred den nya underhållningsformen. Tekniska och vetenskapliga framsteg som järnvägar och elektricitet, tillsammans med spiritism och andra flugor, förändrade världen. Horace Walpole hade skrivit sin skräckroman Borgen i Otranto några årtionden tidigare, och 1818 kom Mary Shelleys Frankenstein.

Sådana böcker blev början till en våg av gotisk skräck i framför allt Storbritannien – mer eller mindre övernaturliga berättelser i miljöer med vittrande slott, åskväder, sönderslitna moln och månsken över upprörda hav, alltsammans befolkat av hålögda adelsmän och bleka jungfrur.

Många av de som skrev gotisk skräck var kvinnor, och några av dem finns i den här samlingen. Inte bara deras noveller och romaner var förfärande och utmanande, utan kanske ännu mer deras sätt att leva: ogifta; boende ensamma; boende med gifta män; till och med boende med andra kvinnor!Novellerna i boken är skrivna mellan 1840- och 90-talen, av författare som systrarna Brontë, George Eliot och Charlotte Perkins Gilman, och förtjänar mycket väl att läsas än i dag.