America Vera-Zavala – författare

1990-talet var en politisk fest – en upprorets, fri­hetens, motståndets, kärlekens och förändringens fest. Det fanns en tro på att en annan värld var möjlig och att inget kunde stoppa den vänstervåg som sköljde över världen.

Genom sitt engagemang i Attac blev America Vera-Zavala en av denna spretiga, globala rörelses frontfigurer.

Det här är en bok om den första generationen aktivister med internet, om en rörelse som spred sig över kontinenter i ett glädjerus, ville hitta ett nytt sätt att organisera sig men inte förmådde bygga något varaktigt.

Det är också en bok om en jävla helg i Göteborg 2001 – där bilden blev starkare än verkligheten, och om en värld där högern tagit alla rörelsens frågor och vridit dem till oigenkännlighet. I Fiesta – Memoarer från upprorets tid berättar Vera-Zavala öppenhjärtigt och självutlämnande om sitt liv, rörelsen, tiden och politiken. Det blir slutligen en berättelse om glädje, framtidstro – och fest, party, fiesta! "hennes berättarröst väller fram över sidorna med revolutionär glöd och bokens styrka är själva inifrånperspektivet från en rörelse som under en tid var på allas läppar. En tid då Naomi Kleins No Logo slog ner som en bomb, Adbusters svingade mot storföretagen och internet fortfarande sågs som ett redskap för demokrati och frihet." BTJ, Emma Svensson Duque

"när jag slår igen boken är det ändå uppfylld av en känsla av hopp. Vera-Zavala är övertygad om att nästa fest kommer när som helst, och att den kommer vara ännu bättre. Jag väljer att tro henne. Det verkar faktiskt ha varit underbart." Aftonbladet

"Vera-Zavala skriver medryckande och begripligt om en tid då politiken, rörelsen och livet var tätt sammanvävda för henne. (...) Det är lätt att förstå festmetaforen. Glädjen att som tjugoåring ta täten i en rörelse där hon och hennes vänner inte bara pratade om att förändra världen utan upplevde att de faktiskt var i full färd med att göra det." GP

"en levande, personlig och stundtals drabbande berättelse om den globala rättviserörelsens år (...). Kanske kan Fiesta gjuta mod i oss? Om det är något den visar i en samtid präglad av cynism, nationalism och politisk uppgivenhet är det hoppets politiska betydelse." Borås Tidning

"Helt annorlunda blir tonen när författarens dagbok kommer till tals, från Göteborgskravallernas juni 2001. (...) läsningen blir intressant, även om man inte håller med om allt." Expressen

"Genom att identifiera bristerna i rörelsen hon värnar om, men samtidigt vara lojal mot sitt ungdomsjag, ser jag en författare som inte bara har skrivit en memoar utan även en handbok för aktivister." Arbetet

"Vera-Zavala skriver med en smittande entusiasm och när man slår igen boken är det med en känsla av att världen faktiskt går att förändra. En annan värld är möjlig." Tidningen Syre

90-talet var en politisk fest – en upprorets, frihetens, motståndets, kärlekens och förändringens fest. Det fanns en tro på att en annan värld var möjlig och att inget kunde stoppa den vänstervåg som sköljde över världen.

Genom sitt engagemang i Attac blev America Vera-Zavala en av denna spretiga, globala rörelses frontfigurer. Det var en rörelse där ingen förde protokoll, där inget manifest överglänste något annat och där egentligen inga ledare fanns. Rörelsen var inget parti, ingen organisation, utan var ett nätverk som växte ut likt ett mycel över världen och plötsligt stod motståndssvamparna överallt i marken likt höstkantareller i en svensk blandskog.  Det var glädjestorm, ett globalt politiskt uppvaknade, som blossade upp under 90-talet i världen och Sverige. I Sverige kom festen av sig under de där dagarna i juni 2001. En helg då fester, diskussioner och demonstrationer skulle genomföras – vändes till kravaller och svensk polis som skjuter skarpt mot demonstranter för första gången sedan Ådalen -31.    

I Fiesta – memoarer från upprorets tid  berättar Vera-Zavala öppenhjärtigt och självutlämnande om sitt liv, rörelsen, tiden och politiken. Det är en berättelse om folkbildning, hårdför politisk kamp, motsättningar mellan demonstranter, polis och den nyliberalism som vid denna tid också formade socialdemokratin. Men framförallt är det en berättelse om den politiska rörelse som skapade stora social forums där alla var välkomna och där allt var möjligt. Det blir slutligen en berättelse om glädje, framtidstro – och fest, party, fiesta! 

Är jag 16 år när jag kallar mig själv svartskalle för första gången? Sedan dess söker jag efter de rätta orden. Omständigheterna tvingar mig acceptera orden jag hittar: svartskalle, blatte, rasifierad. Rasism har inte varit en fråga jag vill ägna mig åt. Men hösten 2015 går jag in i en djup sorg. Jag ser rasismen klarare än någonsin.

Det är något som genomsyrar och gör sig påmint genom hela denna berättelse. Till och med den första kyssen präglas av det. Det blir en berättelse som aldrig blir privat, men djupt personlig och därför så berörande. Det är en text som med glasklar blick visar hur rasismen drabbar den som inte passar in. Det är en outhärdlig, skör, gråtande, ilsken, stolt, stark och oövervinnerlig text. Det är en text som med teoretisk skärpa och med intellektuell briljans visar hur rasism skapas, var den finner sin näring, hur den gödslas och växer men också hur den effektivt kan bekämpas och krossas.

"America Vera-Zavala sticker sin penna i det svenska hjärtat. (...) Sällan har den strukturella rasismen frilagts ur sin inpackning av välvilja och självtillräcklighet med sådan precision som i denna luttrade essä. (...) America Vera-Zavala finner sitt eget sätt att säga det, och förnyar samtidigt svensk essäistik och samhällsanalys." Stefan Jonsson, författare

"Vera-Zavala är både kategorisk och karismatisk. (...) Känslan av att inte vara rätt, inte tillräckligt mycket invandrare, inte tillräckligt mycket svensk, är bokens öppna sår." Expressen

"En vittnesskildring av ett svunnet jämlikt samhälle. (...) Det är en mycket skarp, omskakande och läsvärd essä." Dala-Demokraten

"Vera-Zavala får en övergripande bild att åter klarna, och genom sina personliga exempel en stor sorg att väckas till liv.(...) Kraften i Vera-Zavalas verklighetsbeskrivning gör insikten aktualiserad och drabbande." Sydsvenskan

"America Vera-Zavala kombinerar skarpa intellektuella resonemang, slipade i politiska erfarenheter, med förtvivlan och tårar i boken Svartskalle." Arbetaren

"Jag tvekar inför att påstå att detta är årets bästa bok. Inte för att boken inte förtjänar den titeln, utan för att det känns som om det var ännu längre sen som jag läste någon så bra bok. Den är skarp, viktig, högaktuell, välformulerad många gånger mycket vackert skriven och mycket, mycket klok. Läs den!" Dagens bok, Litteratursajt

"Hon skriver affekterat och klarsynt på samma gång. I sina bästa stunder får hon mig att tänka på Naomi Kleins exempeltäta böcker. (...) America Vera-Zavala är som bäst när pansarhinnan krackelerar." Aftonbladet 

"America Vera-Zavala skriver träffsäkert om rasismens normalisering" Borås tidning

"Svartskalle är stilfullt skriven, den ger läsaren livsmod och kamplust, sitt förtvivlade budskap till trots." Göteborgs-Posten