Anders Bylander – författare

Den svenska debatten i fråga om aborter och abortlagstiftning är dogmatisk till och utöver gränsen för ren enfald. Den tar inte upp någon av de frågor som annars diskuteras runt om i världen. Exempelvis: När börjar det mänskliga livet ? vid konceptionen eller vid födelsen eller vid någon annan tidpunkt? Eller: När inträder de mänskliga rättigheterna (om man räknar med sådana)? Eller: Varför är det fel att utsläcka mänskligt liv ? därför att det är förenat med fysisk smärta eller därför att framtida möjligheter till liv och lycka omintetgörs eller av något annat skäl? Eller: Är ett foster ett liv i vardande eller potentiellt brännbart avfall eller båda? Och mer allmänt: Hur förhåller sig det aktuella till det potentiella i etiskt avseende? Är det moraliskt likgiltigt om man berövar någon ? vore det så bara ett liv i vardande ? en möjlig framtid? Själv har jag i motsats till Anders Bylander inga färdiga svar på dessa frågor. Men jag finner dem väsentliga. Jag finner det också fascinerande och idéhistoriskt intressant att med hjälp av Bylanders text följa den svenska debatten kring abortfrågan genom decennierna. Hur uppstod nu rådande dogmatik? Hur gick debatten? Vilka var argumenten? Var står vi idag? Den som söker svar på sådana frågor gör en god början genom att läsa Bylanders utredning. Svante Nordin

I den här boken finner du några av mina essayer. De flesta är tidigare publicerade i tidningar och tidskrifter, men några passerade inte sekelslutets svenska smak. I tron att det ändå varit änglar som väglett mina försök, vill jag ge dessa stycken en ny chans att få kontakt med jordkretsens innebyggare, innan de åter förenas med stjärnor.Som en lustig likhet med de medeltida kyrkomålarna är jag nog ett slags pictor och har alltid skrivit. År 1969 fick jag en essay publicerad. Kanske var det mest för ämnets skull, då den handlade om Swedenborg och kärleken. Urvalet i den här volymen är från resten av 1900-talet och rör det stora ämnet att vara människa. Det är stort, inte högtravande. Jag har blandat genrerna utan att beflita mig om någon trohet. Här och där finns kåseriets ton, på andra ställen är blodigt allvar. Jag har skrivit som känts rätt. Skulle du råka på en strof som är för tung, så glöm den och pröva en annan. De flesta är nämligen tämligen läsliga. Styckena överlämnas med värme och tacksamhet till vänner och syskon som väglett mig, öppet och i det fördolda. Må även i fortsättningen en strimma evigt ljus upplysa våra arbeten.Jönköping i fastan 2001Anders BylanderAnders Bylander är helhjärtad amatör och lekman, men har arbetat på olika befattningar inom skolan och förlagsvärlden och ibland förekommit som kyrkosångare. Han har magisterexamen från filosofisk fakultet. Tidigare utgivning: Skepnader, dikter (Codex 1991). En moralens brobyggare (Thales 1997). Essayer och tidningsartiklar, några noveller.

Christina såg sin Mästare och förstod att hon var sin kropp ? och ändå inte. Hon var en strimma av hans kärlek och kunde välja hur hon ville närma sig människor. Hon anade också att hon funnits i alla tider, som universums eviga gåva till världen. Det var så hon föddes på nytt och fick det hebreiska namnet Shekina, Guds närvaro hos människan. Christian bejakade henne fullt ut och såg att hennes själ var vacker. Andra män måste lära känna henne ett steg i taget. Så var det för Tore, förvaltningschefen som kom att utnyttja hennes tjänster. För honom och många andra ledde dubbellivet till läkedom och andlig hälsa. Men Tore påverkades också av andra kvinnor som stod honom nära, inte minst den omutliga och stridslystna Ingela. Hon drevs av samma kraft som Christina, men blev just därför missförstådd och undveks av många. Christina och Ingela har samma far. För Christina är han rätt och slätt pappa. För Ingela blir han en andlig fader. Omedvetna om varandra visar kvinnorna kring Tore att kärleken kan ta sig många olika uttryck i världen, så olika att det ibland kan vara svårt att se att det faktiskt är samma kärlek, den som är Guds närvaro i världen.

När diktsamlingen Skepnader kom ut från Percy Bratts tryckeri 1991 var Bergmans bokhandel i Jönköping så eld och lågor, att man upplät ett helt skyltfönster. Sven Widestrand skrev en fin recension i Jönköpings-Posten och Svenska Akademien uttryckte sin uppskattning genom Johannes Edfelt. Under åren som gått har flera hört av sig och talat om det rena och självständiga språket hos denne skald och skriftställare. Vi kan nämna Jan Arnald, Lars Gustafsson, Hans-Evert Renérius och Fredrik Segerståhl. Precis som en gång Thomas Thorild förespråkar Bylander frihet från rådande tankemönster och stilideal. Han drar sig inte heller för att utmana vår tids krassa syn på livet. Här blandas kristendom och sensualism, fri vers med konventionella versmått. Förbjuden musik är Anders Bylanders andra diktsamling och han försäkrar: ”En poet är jag, som skriver med hela kroppen och står upp ifrån de döda.”

Vi skriver 1973. Anders Bylander är tjugofem år och nu levande ättling till profeten Anders Bernhard Bylander (1864-1938). Han känner sig jagad av vad han kallar indelningsmännen, som skövlat hans hembygd och börjat nedmonteringen av de andliga värden hans förfäder byggt upp. Han har av sin far och farfar invigts i den hemska upptäckten att staten är gudlös och rättsväsendet på väg att klappa ihop. Under hans korta livstid har de folkvalda fortsatt förskingringen av kulturarvet och riktat ett dödligt hot mot människovärdet. Tusen år av kristen bekännelse har snart röstats bort av de folkvalda. Ibland stegras känslorna till förföljelsemani och han beslutar ge ut en bok om sina upplevelser innan indelningsmännen, den gudlösa statens tjänare, griper och spärrar in honom på dårhus. Han lovsjunger samtidigt det sköna i naturen och det goda han sett hos människor, särskilt hos den färgade Johanna från ljusets länder, skolkamrater, lärare och sina egna förfäder, som i likhet med Europas kristna trott att människan är Guds avbild och det tidlösa ljusets barn. Anders Bylander må vara författarens alter ego, men boken är att betrakta som ren skönlitteratur.