Anders Hård – författare

Peter från Frösön i Jämtland är en man som inte har haft så mycket tur här i livet. Men en dag så vinner han en resa till Italien. Han velar fram och tillbaka om han verkligen skall åka. Till slut så övertalar hans dotter honom att han verkligen borde åka iväg på denna resa. Men det blir inte som han har tänkt sig. Resan blir till en mardröm för honom. Kommer han att överleva och få komma hem till sin dotter igen?Det finns ingen människa på jorden som inte kommer att svara på vilka frågor som helst efter att ha känt på några slag av denna fina knutpiska. Han går fram till mig och visar mig piskan. Jag tror nog att du kommer att svara på mina frågor. Sedan gick han bak och slog ett slag i luften så det small till som ett pistolskott. Är du redo? Sedan så kom det första slaget. Smärtan det åstadkom var fruktansvärd. Sedan så kom slag två, tre. Han kom fram till mig igen. Är det något du vill berätta? Jag var som i en dimma. Tittade på honom och skakade på huvudet.

Peter (Nokuchikushi) sitter vid hennes säng lätt slumrandes hållandes hennes hand. En lätt tryckning från henne får han att vakna till. Plötsligt så öppnar hon ögonen och tittar på honom. Han kunde skönja ett litet leende över hennes läppar innan hon trycker till hårdare i hans hand. Sedan så stänger hon sina ögon sakta och han känner hur trycket från hennes hand släpper. Det börjar tjuta från maskinen och han ser ett långt streck. Det kommer in en massa personal som börjar ge henne hjärtmassage. Men han visste att det var försent. För första gången på länge börjar han gråta.

Jag kommer att jaga dig tills jag finner henne. Din sista chans. Släpp henne och du kommer inte att dö. Ha, ha. Stora ord från en liten man. Han släpper ned telefonen på marken och stampar på den så den går sönder.Peter(Nokuchikushi) hör krasandet och sedan så är det tyst. Han lägger på och sätter sig ned i soffan och lutar sitt huvud i sina händer. En minut senare reser han sig upp och går iväg och packar en liten väska.

Denna bok är den fjärde i historien om Peter Nokuchikushi Stålhandske och hans möten med den ryska maffian och hans Japanska vänner.

” Sluta att skjuta skriker hon”. Slutaa…men det fortsätter. Rummet blir alldeles rökfyllt. Hon ser inget. Det sticker i ögonen och halsen. Hon måste bort från detta. Tänk, tänk nu. Fanns det inte en liten lucka under trappen. Hon kryper trevande med händerna framför sig. Något är i vägen. Hon känner med händerna. Det är en kropp. Herregud vem är det? Händerna följer kroppen uppåt mot ansiktet. Det är något varm och kladdigt på händerna. Hon drar åt sig händerna direkt. Hon vet inte vad det är då hon inget kan se. Jag måste framåt, tänker hon. Snart känner hon trappen och kryper under den. Ögonen rinner av den fräna röken från gevären och pistolerna. Jag måste hitta luckan. Det slutar att skjutas. Rösterna som har skrikit hela tiden tystnar. Hon ligger under trappen medans de som har skjutit är tvungna att gå ut då de inte heller ser något pga all den rök som är där. Där känner hon ringen som är till luckan. Hon drar i den och luckan öppnar sig lätt. Hon kryper ner och stänger luckan efter sig. När luckan är stäng så hör hon åter steg nedför trappen. Hon hör inte vad de säger men det börjar skjutas igen. Hon känner med handen på luckan. Det måste finnas något som jag kan låsa med. Av någon anledning hon inte förstår så finns det ett skjutlås där. Hon drar spaken mot kanten av luckan och den låses. Hon kryper bort en bit. Hon ser inget i mörkret. Hon hör att dom ropar och skriker mellan skotten. Hon drar upp benen mot ansikte, håller för öronen och biter sig i läppen för att slippa skrika. Jag vill inte höra, jag vill inte höra…