Andreas Magnusson – författare

Vi lever idag i ett samhälle där politikers vanligaste strategi är att ställa krav. Det har kommit att bli ett sätt att förskjuta uppmärksamheten från ojämlikhet, rasism och inte minst från klassfrågor. Och när kraven framförallt riktar sig mot de svagaste och mest utsatta, som flyktingar, arbetslösa eller människor som tillhör religiösa minoriteter så är det ett illavarslande tecken. Ett sådant samhälle blir per automatik också ett övervakningssamhälle där detaljstyrning, repressiva åtgärder och olika typer av förbud blir viktiga redskap för att kontrollera medborgarna. 

Kravsamhället är en både skrämmande och rolig redogörelse över vad som hänt i Sverige de senaste tio till femton åren. Debattören Andreas Magnusson beskriver krav- och kontrollsamhällets historiska framväxt, dess fullskaliga genomslag och misslyckande. Men boken pekar också mot en väg bort från vandelsprövningar, visitationszoner, slöjförbud, karensavdrag, bidragstak, kulturkanon, eller minutstyrning inom hemtjänsten. 

Den gemensamma nämnaren för alla dessa åtgärder är att de utgår från en brist på tillit till andra människor. Hur rör vi oss bort från det hörn dit dagens politiker så gärna vill mota in oss? 

Den som bara bryr sig om sig själv ställer krav på andra - men den som bryr sig om andra ställer krav på sig själv och visar dessutom sina medmänniskor tillit.  

Kring mitten av tiotalet svängde den offentliga debatten. Flykting­vågen 2015 i kölvattnet av Syrien­kriget och Sverigedemokraternas stora valframgång fick människor som tidigare stått upp för huma­nism och öppenhet att byta fot. 

Det är svårt att förstå att politi­kern Hanif Bali, som idag hets­ar mot muslimer i slagkraftiga tweets och raljerar över ensam­kommande flyktingar, är samma person som den unge riksdags­ledamot som 2011 menade att det hatiska språkbruket måste bekämpas och att vi aldrig någonsin får samarbeta med Sverigedemokraterna. 

Andreas Magnusson synar mediala strukturer och samhälls­förändringars inverkan på den offentliga debatten. Vi får ge­nom konkreta exempel följa den snabba förändring som många opinionsbildare och politiker har genomgått - personer som Joakim Lamotte, Katerina Janouch och Björn Ranelid, i likhet med politiska partier och ledarredak­tioner. Hur hände detta? Och kan och vill vi hitta en väg tillbaka? 

"en tydligt presenterad tidskapsel som är lätt att läsa från pärm till pärm, samtidigt som den får med förvånansvärt mycket matnyttigt i information-, tanke- och perspektivväg. Alla som är intresserade av hur det blev så här - att vi aldrig får prata om något annat än det där man tydligen inte får prata om i det här jävla landet - borde läsa den." Arbetet, Myra Åhbeck Öhrman

"Han står för en humanism och öppenhet som tidigare (!) var självklar i vida kretsar. Jag känner djup sympati med honom och är tacksam för den samlade och detaljerade bild han ger av den farliga förskjutningen mot ett gapigare och hårdare samhälle." Barometern OT, Kjell Andersson