Andreas Slätt – författare

Marja i Myrom är en värmländsk urkraft och kulturskatt som äntligen sammanfattat sitt liv i en biografi som inte är som alla andras. Hon har levt sitt liv med en stor gnutta självinsikt och ironi. Genom muralmålningar till konstbroderi, akvareller, tomtar, betraktelser och sagor. Allt hänger samman i en långdans av berättelser, där resan går rakt in i döden genom livet. Hon har ständigt sökt i sitt undermedvetna och gått den väg som hon blivit given. Det bottnar i en serie av möten som förändrat henne som person. I den här biografin kommer ni få följa med på en resa över många år och generationer med episoder från hennes liv som aldrig tidigare berättats. Ni kommer få läsa Marjas betraktelser, där merparten är nedtecknade från hennes sagohus i Fjöle. Ni kommer också få ta del av av recept på rönnbär i konjak, tillsammans med citat om allt eller inget. Marja i ett nötskal.

23 april. 11.23. 1996. Dådet. När mörkret föll över Arvika. Skymningstimmen mitt på blanka dagen. För en jägare innebär skymningstimmen den timmen som direkt infaller efter solens nedgång. Det är också manifesterat i en jägares vardag att alla arter inte är lovliga att jaga under den här tiden. Men rektor Bengt Lund på Solbergaskolan var lovligt villebråd. Han blev knivad inne på sitt kontor av en elev. I sin trygghet. I sin sfär. I skolans värld som Lund verkat i under flera decennier som tjänsteman. Det är Lunds livshistoria som kommer berättas i den här boken. Före och efter dådet. Den har inte berättats i detalj tidigare. Tiden har inte passat. Livet har passerat revy, eller mer konkret, en annan typ av liv än det som Lund hade i åtanke när han flyttade till Arvika från Göteborg. Men vi kommer också i detalj berätta hur en händelse som i laga mening går från ett konkret mordförsök via en knivning med ett tydligt uppsåt, till att slutligen landa i grov misshandel. Hur kunde det ske? En genomgång av händelsen och förloppet innan och efter med tillhörande möten, dialoger, vittnen och rättegång som aldrig tidigare berättats från offrets perspektiv,

Från Barbados till en skitig motorväg i Solna en torsdagsmorgon. Från Svensktoppens förstaplats till Gröne Jägarens karaokebås. Från 12 000 skrikande fans på Göteborgskalaset till 55 betalande i Åmotfors Folkets park. Från QX Gaygalan till oskyddat sex och rökheroin i Hornstull. Från Melodifestivalen till beroendeakuten. Vad var det som ledde till det livsavgörande ögonblicket, då han drack sin sista droppe alkohol? Hur känns det när kamerorna släcks och telefonen slutar ringa? Vad snurrar i huvudet när det känns som en hel bransch vänder en ryggen? Hur vänder man motgång till tillgång genom en stor livsstilsförändring? Vad var det egentligen som sades den där augustikvällen 2004 när ett av Sveriges största dansband hade bestämt sig för att göra sig av med sin nye sångare? Det här är Mathias berättelse om allt det mörka och allt det ljusa.

"Där låg han. Livlös med en blåaktig ton i huden. Jag kände försiktigt med mina fingrar på hans kalla ansikte. Jag ryckte till för kylan. Död. Hans ögon var halvt slutna. Jag drog min hand genom hans hår. Det var overkligt. För bara några dagar sedan hade han varit en varm, glad kille som förväntansfullt hade legat och väntat på att jag skulle fortsätta att sjunga på hans egen godnattvisa. Minnesbilder blixtrade till framför mig. Hur han brukat leka och skoja. Hur han sken upp av förtjusning när han åkte med mig i traktorn. Kevin. Vår nyfunna relation. Jag ville inget annat än att vara din pappa och vara en närvarande pappa. Något jag missat under de första åren. Tårarna ville inte sluta rinna längs mina kinder. Jag föll ned på knä och vilade mitt huvud på Kevins kropp en kort stund. Jag hade verkligen behövt Tomas. I stället för att få gråta mot min brors axel var jag nu tvungen att ensam gråta över min sons döda kropp. Efter en stund började sjukhuspersonalen rycka i mig, men jag ville inte gå. Jag klamrade mig fast vid britsen och personalen fick ta hårdare i mig. Innan jag släppte taget om britsen hann jag viska i Kevins öra: "Någon gång kommer jag att slutföra visan. Älskar dig, Kevin!"

ANDERS FELTENMARK arbetade i 24 år vid Svenska Ishockeyförbundet som informationsassistent och Tre Kronors presschef på plats åren 1998-2002 och 2011-2018. Han var också fackklubbens ordförande. Han var lojal, driven och engagerad. Hans jobb var hans liv. Men i februari 2020 förändrades allt. Anders stod upp för en kollega som utsatts för sexuellt ofredande av en annan kollega på jobbet. Han gjorde det som vilken rättskaffens människa som helst hade gjort. Han följde riktlinjerna, han rapporterade, han polisanmälde och för det blev han fienden. Över en helg blev han sparkad med ”arbetsbrist” som förklaring. Utan varningar. Utan anmärkningar på sitt arbete. Utan chans att försvara sig. Bakom beslutet fanns en till synes samordnad strategi från Svenska Ishockeyförbundet, Arbetsgivaralliansen och Unionen; hans egen fackförening. Det här är berättelsen om ett grovt arbetsrättsligt övergrepp i Sverige i modern tid. Det är också en obehaglig inblick i hur ett av våra mest älskade idrottsförbund agerar bakom kulisserna; en organisation som hellre skyddar sig själv än den som står upp för rättvisa. Dennis Töllborg, professor i rättsvetenskap har gjort en oberoende utredning runt Feltenmarks entledigande och här framkommer bl.a. att: ”...Svenska Ishockeyförbundet har å sin sida behandlat en sedan 25 år lojal och uppskattad medarbetare på ett oanständigt sätt....”. Det här är berättelsen om när maktfullkomlighet segrade över moralen.