Ann Söderlund – författare

Boken Djävulsdansen är ett måste för alla anhöriga till någon som har ett beroende. Beroendesjukdomarna är oerhört utbredda i vårt land och har visat sig vara ett dolt, gigantiskt, stigmatiserande och tabubelagt folkhälsoproblem. Svenskens mörka hemlighet. Man räknar med att över 1 000 000 svenskar är drabbade och att det finns minst 4-5 anhöriga som tvingas förhålla sig till problematiken. Serien Djävulsdansen fick en oerhörd genomslagskraft när den gick i SVT1 under hösten 2014. Plötsligt var ordet medberoende på allas läppar. Hur kunde det komma sig att ett det varit så tyst om ett ämne som berörde så många? Hur har samhället kunnat se förbi ett så stort lidande hos anhöriga barn, föräldrar, syskon och vänner. Den efterföljande debatten pågår och rösterna för ett mer lyhört och öppet samtal kring den här problematiken pågår alltjämt. Missbruksvården i Sverige är undermålig. Forskningen eftersatt. Behovet av kunskap och vägledning oändlig.

Boken Djävulsdansen är hands-on, personligt engagemang, humor, hopp, lättförståelig vägledning och enkla verktyg för att ta sig ut ur medberoendet. Författarnas egna upplevelser ligger till grund för det brinnande engagemang som skapade serien och nu boken. Djävulsdansen är varje anhörigs ljus i mörkret, en kunskapsspäckad guide för alla som vill veta mer, en tröstande vän i natten och varje medberoendes Bibel. Tänk en svensk, uppdaterad version av Melanie Beatties klassiker Bli fri från ditt medberoende. Sakta men säkert kommer läsaren att förstå sin roll i djävulsdansen och träffsäkert, kärleksfullt och peppande stegvis guidas mot en egen plattform och ett självständigt liv. Med en varm ton och utifrån egna erfarenheter kommer författarna att ge goda råd och verktyg för att läsaren ska kunna påbörja den långa vägen från medberoende.

Med rykande färska ADHD-diagnoser i bagaget sökte Ann Söderlund och Fi Lindfors efter en enkel lösning som kunde räta ut alla frågetecken och ta dem från kaos till balanserade vuxna. Nu skulle de äntligen bli lite mer som alla andra. Tvätthögen skulle krympa, sms skulle besvaras och räkningarna betalas i tid. Men lösningarna visade sig inte vara så enkla. Hade de kanske någon annan sorts ADHD än alla de som viftade med sina "superkrafter"?

Trots att diagnosen är så välkänd upplever författarna att det finns bristande förståelse, forskning och kunskap kring ADHD hos kvinnor − även inom vården. De ställs mot samma orimliga standard om hur en kvinna ska vara som alla andra kvinnor. Här ges inga fripass som "sköna snubbar" och "manliga genier" kan få och lyckas de inte dölja sin oförmåga att leva upp till samhällets förväntningar så används de som avskräckande exempel. Men att bli en mästare på att dölja sitt handikapp leder bara till missuppfattningar, eviga dimridåer och nästa generation utbränd flicka med duktighetskomplex.

I väntan på att samhället ska hinna ikapp diagnosernas komplexitet tar Ann och Fi en för laget och berättar, för kanske första gången någonsin, hur det faktiskt är att inte alltid förstå hur alla andra gör. Med humor, självdistans, nyfikenhet och kärlek beskriver de livet med ADHD. Hur det är att gå från att känna sig fucking amazing till en fuck up på 20 sekunder − ibland flera gånger om dagen. De beskriver hur det är att få en diagnos som vuxen(-aktig) och förklarar på ett osentimentalt och rakt sätt hur man gör lemonad av alla jävla citroner. De slår hål på myter, frågar experter, samlar fakta, intervjuar kvinnor med ADHD, lämnar ut sig själva och testar olika metoder, mediciner, strategier, ritualer och knep.

Med rykande färska ADHD-diagnoser i bagaget sökte Ann Söderlund och Fi Lindfors efter en enkel lösning som kunde räta ut alla frågetecken och ta dem från kaos till balanserade vuxna. Nu skulle de äntligen bli lite mer som alla andra. Tvätthögen skulle krympa, sms skulle besvaras och räkningarna betalas i tid. Men lösningarna visade sig inte vara så enkla. Hade de kanske någon annan sorts ADHD än alla de som viftade med sina "superkrafter"?

Trots att diagnosen är så välkänd upplever författarna att det finns bristande förståelse, forskning och kunskap kring ADHD hos kvinnor − även inom vården. De ställs mot samma orimliga standard om hur en kvinna ska vara som alla andra kvinnor. Här ges inga fripass som "sköna snubbar" och "manliga genier" kan få och lyckas de inte dölja sin oförmåga att leva upp till samhällets förväntningar så används de som avskräckande exempel. Men att bli en mästare på att dölja sitt handikapp leder bara till missuppfattningar, eviga dimridåer och nästa generation utbränd flicka med duktighetskomplex.

I väntan på att samhället ska hinna ikapp diagnosernas komplexitet tar Ann och Fi en för laget och berättar, för kanske första gången någonsin, hur det faktiskt är att inte alltid förstå hur alla andra gör. Med humor, självdistans, nyfikenhet och kärlek beskriver de livet med ADHD. Hur det är att gå från att känna sig fucking amazing till en fuck up på 20 sekunder − ibland flera gånger om dagen. De beskriver hur det är att få en diagnos som vuxen(-aktig) och förklarar på ett osentimentalt och rakt sätt hur man gör lemonad av alla jävla citroner. De slår hål på myter, frågar experter, samlar fakta, intervjuar kvinnor med ADHD, lämnar ut sig själva och testar olika metoder, mediciner, strategier, ritualer och knep.

Boken Djävulsdansen är en bok för alla anhöriga till någon som har ett beroende. Beroendesjukdomarna är oerhört utbredda i vårt land och har visat sig vara ett dolt, enormt och stigmatiserande folkhälsoproblem.

Serien Djävulsdansen gick i SVT1 under hösten 2014. Plötsligt var ordet medberoende på allas läppar. Hur kunde det komma sig att det varit så tyst om ett ämne som berörde så många?

Boken bjuder på hands-on, personligt engagemang, humor, hopp, lättförståelig vägledning och enkla verktyg för att ta sig ut ur medberoendet. Med en varm ton och utifrån egna erfarenheter ger författarna goda råd och verktyg för att läsaren ska kunna påbörja den långa vägen från medberoende.

Med rykande färska ADHD-diagnoser i bagaget sökte Ann Söderlund och Fi Lindfors efter en enkel lösning som kunde räta ut alla frågetecken och ta dem från kaos till balanserade vuxna. Nu skulle de äntligen bli lite mer som alla andra. Tvätthögen skulle krympa, sms skulle besvaras och räkningarna betalas i tid. Men lösningarna visade sig inte vara så enkla. Hade de kanske någon annan sorts ADHD än alla de som viftade med sina "superkrafter"?

Trots att diagnosen är så välkänd upplever författarna att det finns bristande förståelse, forskning och kunskap kring ADHD hos kvinnor − även inom vården. De ställs mot samma orimliga standard om hur en kvinna ska vara som alla andra kvinnor. Här ges inga fripass som "sköna snubbar" och "manliga genier" kan få och lyckas de inte dölja sin oförmåga att leva upp till samhällets förväntningar så används de som avskräckande exempel. Men att bli en mästare på att dölja sitt handikapp leder bara till missuppfattningar, eviga dimridåer och nästa generation utbränd flicka med duktighetskomplex.

I väntan på att samhället ska hinna ikapp diagnosernas komplexitet tar Ann och Fi en för laget och berättar, för kanske första gången någonsin, hur det faktiskt är att inte alltid förstå hur alla andra gör. Med humor, självdistans, nyfikenhet och kärlek beskriver de livet med ADHD. Hur det är att gå från att känna sig fucking amazing till en fuck up på 20 sekunder − ibland flera gånger om dagen. De beskriver hur det är att få en diagnos som vuxen(-aktig) och förklarar på ett osentimentalt och rakt sätt hur man gör lemonad av alla jävla citroner. De slår hål på myter, frågar experter, samlar fakta, intervjuar kvinnor med ADHD, lämnar ut sig själva och testar olika metoder, mediciner, strategier, ritualer och knep.