Anna Järvinen – författare

Hon var alltid mild. Vintersolen gjorde henne extra fin. Jag älskade att gå bredvid henne, hand i hand. Jag ville göra det hela tiden.

Mamman har insjuknat i Lewykroppsdemens. Som från ingenstans kan hon ringa sin dotter och be henne stiga av färjan trots att de inte rest till Finland tillsammans. Fram sprakar en livshistoria i ögonblick och språkmelodier. De är lika mycket döttrar och mammor, flickor och kvinnor, och mellan dem pågår en kommunikation som växlar mellan intimitet och avstånd. En dotter blir en anhörig, en mamma blir ett bonusbarn, men dottern är också kvar i det som varit. Hon kastas ut i världen men är fortfarande livrädd.

Anna Järvinens autofiktiva prosa är språkligt känslig, vild och vacker. En text att stanna kvar i.

Mina ben är fina idag, jag verkar ha funnit rätt mängd mat och motion. Naprapaten skapar välmående, som gör mig snygg. Det är påskafton och sommarvärme i Stockholm. Har inte kollat upp Helsingfors än. Vad gör du.   

Jag befinner mig på en trappstegspyramid, har levt länge, nästan femtio år. Det innebär många liv. Jag borde ha veckad kjol en bit ner på vaderna. Det har jag inte.   

Musikern och sångaren Anna Järvinen debuterar med en resolut roman om döden, konsten, tiden, skönheten och begäret. Det är vår i Stockholm. Berättaren Anna befinner sig i en ljus lägenhet som hon har svårt att hålla städad, trots att det finns en tydlig målbild. Hon har en kropp kring femtio som stundvis vill samarbeta och stundvis gör motstånd. I tankarna har hon Finland, landet hon lämnade när hon var barn.   

Dröm natten till idag: är en tät tillståndsroman där perspektivet är klart och tanken redig.   

Hon var alltid mild. Vintersolen gjorde henne extra fin. Jag älskade att gå bredvid henne, hand i hand. Jag ville göra det hela tiden.

Mamman har insjuknat i Lewykroppsdemens. Som från ingenstans kan hon ringa sin dotter och be henne stiga av färjan trots att de inte rest till Finland tillsammans. Fram sprakar en livshistoria i ögonblick och språkmelodier. De är lika mycket döttrar och mammor, flickor och kvinnor, och mellan dem pågår en kommunikation som växlar mellan intimitet och avstånd. En dotter blir en anhörig, en mamma blir ett bonusbarn, men dottern är också kvar i det som varit. Hon kastas ut i världen men är fortfarande livrädd.

Anna Järvinens autofiktiva prosa är språkligt känslig, vild och vacker. En text att stanna kvar i.

Hon var alltid mild. Vintersolen gjorde henne extra fin. Jag älskade att gå bredvid henne, hand i hand. Jag ville göra det hela tiden.

En mamma har insjuknat i Lewykroppsdemens. Som från ingenstans kan hon ringa sin dotter och be henne stiga av färjan, trots att de inte alls rest till Finland tillsammans. Fram sprakar en livshistoria i ögonblick och språkmelodier. De är lika mycket döttrar och mammor, flickor och kvinnor, och mellan dem pågår en kommunikation som växlar mellan intimitet och avstånd. En dotter blir en anhörig, en mamma blir ett bonusbarn, men dottern är också kvar i det som varit. Hon kastas ut i världen men är fortfarande livrädd. Anna Järvinens autofiktiva prosa är språkligt känslig, vild och vacker. En text att stanna kvar i.