Anne Brügge – författare

När Ingrid Wallberg våren 1927 kom till Le Corbusier i Paris, var hon första kvinna i ateljén och en av hans första praktikanter. Hennes fasta punkt var hans och Pierre Jeannerets nybyggda Villa Jeanneret, som lika gärna kunde kallats Villa Wallberg, eftersom den finansierats av Ingrids syster Lotti, gift med Le Corbusiers bror Albert. I Lottis tidigare hem finns nu Le Corbusiers arkiv och vägg i vägg ligger Villa La Roche, museum och vallfartsmål för all världens arkitekturstudenter. Arkitekt Ingrid Wallberg blev Sveriges första kvinna med eget ritkontor. Alfred Roth, Le Corbusiers byggchef, följde med hem 1928 och de rivstartade djärvt med en funkisvilla och två hyreshus med gungor och sandlådor på taken. Ritningarna mötte motstånd. Deras första uppförda projekt blev ett fritidshus som Dagens Nyheter kallade det extrema huset och Göteborgs två första funktionalistiska flerfamiljshus. Ritningar och en modell visades 1930 i HSB:s anläggning på Stockholmsutställningen. Därefter Ingrid fortsatte på egen hand, med anställda och praktikanter. Det gick långsamt framåt för kvinnliga arkitekter. Tjugo år senare var Ingrid en av bara fem kvinnliga SAR-medlemmar med egen firma.

Som poet och författare rörde sig Karin Ek (18851926) kring erotikens gåta. "Döden är aldrig så förfärande som de stora själskriserna, de erotiska och de religiösa", skrev hon när hon var tjugotre år och den sista av föräldrarna nyss hade dött.

Hennes bästa läkemedel var naturen: Havet och skogen. Där fann hon "modersfamn och viloställe". Hon kände igen sig i darrgräset som lätt tar eld och hon såg häpet på det gräs som en gång gjorde kärleksbädden mjuk, men några år senare vajar oberört i vinden. "Kan hjärtat allting glömma?"

I denna biografi ges en ny bild av Karin Eks författarskap. Det sam­­tida kritiker såg som hänsynslös, kvinnlig egocentricitet eller oarti­­kulerade skrik är i själva verket ett omistligt inslag i det tidiga 1900-talets ångestdiktning. Karin Ek sätter en kvinnlig sensualitet i spel långt före de manliga primitivisternas entré.

Med tillgång till Karin Eks brev och dagböcker ger Anne Brügge här en unik inblick i en kvinnas väg till poesin, och porträtterar i helfigur en mamma och författare som när allt annat rasar fann lindring med kinden mot gråberget. "Biografin är ett underhållande tidsdokument om kvinnors frigörelse och borgerlig kulturhistoria där kända kulturpersonligheter passerar revy" - Anneli Jordahl / Aftonbladet

Flickan i trädet var tonåring i Sverige på 1840-talet. Möt den blivande författaren Lina Sandell, som växte upp i en tid då det var föräldrars plikt att aga sina barn! Här är hennes egna ord om den svåra balansen mellan anpassning och självständighet. Dagböckerna innehåller heta debattinlägg om kvinnors rätt till utbildning, men också romantiska dikter och lärodikter. Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara, skrev Lina Sandell, men hennes egen barndom var dramatisk. Vid tolv års ålder hade hon legat till sängs ett helt år, men reste sig ur sängen som av ett mirakel. Just den söndagen handlade predikotexten om en tolvårig död flicka som fick livet åter. När Linas familj kom hem från kyrkan stod hon på benen! Genom sin sjuklighet räddades hon från hushållssysslor och blev i stället för prästfru på landet yrkeskvinna i huvudstaden: Redaktör, översättare och psalmdiktare. Lina Sandells ord om Guds moderlighet fick patriarkatet att vakna och säga stopp. Ordet moder byttes mot broder, och modershjärta mot fadershjärta. Till och med så sent som på 1970-talet censurerades hennes psalmer. Livsfrågorna om tro och tvivel, längtan bort och längtan hem, lämnade hon aldrig. Hon fick anstränga sig för att leva Blott en dag, ett ögonblick i sänder. Anne Brügge är litteraturkritiker och författare och en bland hundra forskare bakom Nordisk Kvinnolitteraturhistoria I-V (1993-2003). Hon debuterade med Ätliga växter i skog och mark (1975) under namnet Anne Nilsson. Några av hennes senare böcker är brevbiografin Älskade professor Milles (2004), Röster i Hälsingland (2007) och 2008 en nybearbetning av Knut Lenæus sockenbeskrivning från 1764: Delsboa Illustrata.