Annika Luther – författare

Gräsättlingar försörjer mänskligheten, ris, vete och majs är alla gräs. Rågen, från början ett turkiskt ogräs, blev så småningom nationalsymbol i Finland. Rågen har besjungits i dikten och svedjebruket har avbildats i konsten. Under ljusa sommarnätter kunde älskande par gömma sig i den höga rågen. I verkligheten har rågskördarna varit avgörande för folkets överlevnad. Det märktes inte minst under den stora hungerkatastrofen 1867-68. Fortfarande håller rågbrödet ställningarna och än idag bakar folk surdegsbröd av alla krafter. Rågen. En spretig historia är både en fackbok och en spännande berättelse. Annika Luther skriver om kapprustningen mellan gräs och betande djur, om forskarna som svalt ihjäl hellre än att äta sina värdefulla frön, om missväxt och hungerår och om varför rågens följeslagare blåklinten blev högerns favoritblomma. Idag dyker rågen upp som whisky i Vörå och bevaras för framtiden i det stora Domedagsvalvet på Spetsbergen. Boken är illustrerad av Herta Donner.

Välkommen till Diktoniusskolan, en fusion av ett tidigare självständigt högstadium och ett anrikt, men för nutiden alldeles för litet gymnasium i bortre Tölö, en grön och lummig del av Helsingfors. Möt Tove, ambitiös och stressad språklärare, veteranen Mirri med en speciell begåvning för elakheter och giftiga anmärkningar, Camilla Ramm-Stein som troligen smygsuper, Max Morosoff, skolans populäraste lärare som till och med får eleverna att lyda och Freddu Svanholm, nykomling från näringslivet, som till en början tycker att skolvardagen är absurd, ineffektiv och irriterande. Elever och lärare tillbringar en stor del av sina liv i skolan. Intriger, skvaller, mobbning och gräl om vems tur det är att städa lärarrumskylskåpet hör till vardagen. Följ med på den traditionella lingonplockningsutflykten i regn och rusk. Åk på seminarium med en svensk utbildningskonsult och hela lärarkåren till Tallinn. I snön och kylan i januari blir det författarbesök och Diktoniusfestival och småningom drar det ihop sig till studentskrivningar och Den blomstertid nu kommer. Freddu som börjat sin lärarkarriär med att krossa Toves stortå inser småningom att detta kan vara början på något nytt för både hans och Toves del.

Marius Lindholm är forskare vid Helsingfors universitets mikrobiologiska institution. En sen kväll sitter han på sitt rum och försöker få ihop en ansökan om forskningspengar.Samtidigt dör en av hans framgångsrika kolleger i en häftig sjukdomsattack på institutionens toalett. En epidemi som liknar spanska sjukan sprider sig obönhörligt och ingen form av antibiotika biter på dess följdverkningar. Dagis, skolor och universitet stängs. Läkemedelsföretagen för en strid på kniven om vem som först får ut nya lönsamma läkemedel på marknaden. Marius, hans kollega Helmi och postdoc-forskaren Amir från Teheran sammanstrålar i hemlighet i det stängda laboratoriet i Vik för att, mot alla odds, utveckla en enkel, billig och möjligen genial lösning.Romanen De sista entusiasterna utspelar sig i en mycket nära framtid, den är spännande och underhållande och handlar om forskare, familjer, avföring och nedkörningen av universiteten.

Suomi pyöri ennen rukiin varassa. Tärkeitä olivat leivän, mämmin, karjalanpiirakoiden ja kalakukkojen lisäksi myös oljet, jotka ovat rukiilla erityisen pitkät. Köyhempi kansa luotti peltojen kaskeamiseen, joka antoi lupauksen omavaraisuudesta. Riihi - suomalainen keksintö - takasi viljalle paremman säilyvyyden ja teki siitä vientituotteen.Kansallisviljamme ruis on kuitenkin oikeastaan keskiaasialainen rikkaruoho. Sieltä se kulkeutui kauas pohjoiseen, missä ei edes vehnä kasvanut. Niinpä ruista alettiin syödä. Rukiin historia kertoo paljosta muustakin: kulttuureista, taloudesta sekä kasvin alkuperää jäljittäneen botanisti Vavilovin kaltaisista erikoisista hahmoista.Rukiin viljava historia on vetävä, tarinallinen tietoteos. Annika Luther kirjoittaa kiinnostavasti ja ymmärrettävästi viljelyskasvien jalostuksesta, nälkävuosista, ruiskukasta oikeistopuolueen symbolina sekä suuresta geenipankista, jossa ruista säilytetään tuleville sukupolville.

Suomi pyöri ennen rukiin varassa. Tärkeitä olivat leivän, mämmin, karjalanpiirakoiden ja kalakukkojen lisäksi myös oljet, jotka ovat rukiilla erityisen pitkät. Köyhempi kansa luotti peltojen kaskeamiseen, joka antoi lupauksen omavaraisuudesta. Riihi - suomalainen keksintö - takasi viljalle paremman säilyvyyden ja teki siitä vientituotteen.Kansallisviljamme ruis on kuitenkin oikeastaan keskiaasialainen rikkaruoho. Sieltä se kulkeutui kauas pohjoiseen, missä ei edes vehnä kasvanut. Niinpä ruista alettiin syödä. Rukiin historia kertoo paljosta muustakin: kulttuureista, taloudesta sekä kasvin alkuperää jäljittäneen botanisti Vavilovin kaltaisista erikoisista hahmoista.Rukiin viljava historia on vetävä, tarinallinen tietoteos. Annika Luther kirjoittaa kiinnostavasti ja ymmärrettävästi viljelyskasvien jalostuksesta, nälkävuosista, ruiskukasta oikeistopuolueen symbolina sekä suuresta geenipankista, jossa ruista säilytetään tuleville sukupolville.

”Människans dagar är som gräsets, flyktiga och sedan plötsligt över, just som allt börjat rulla på så bra.”Gräsättlingar försörjer mänskligheten, ris, vete och majs är alla gräs. Rågen, från början ett turkiskt ogräs, blev så småningom nationalsymbol i Finland. Rågen har besjungits i dikten och svedjebruket har avbildats i konsten. Under ljusa sommarnätter kunde älskande par gömma sig i den höga rågen. I verkligheten har rågskördarna varit avgörande för folkets överlevnad. Det märktes inte minst under den stora hungerkatastrofen 1867-68. Fortfarande håller rågbrödet ställningarna och än idag bakar folk surdegsbröd av alla krafter.Rågen. En spretig historia är både en fackbok och en spännande berättelse. Annika Luther skriver om kapprustningen mellan gräs och betande djur, om forskarna som svalt ihjäl hellre än att äta sina värdefulla frön, om missväxt och hungerår och om varför rågens följeslagare blåklinten blev högerns favoritblomma. Idag dyker rågen upp som whisky i Vörå och bevaras för framtiden i det stora Domedagsvalvet på Spetsbergen. Boken är illustrerad av Herta Donner.

”Människans dagar är som gräsets, flyktiga och sedan plötsligt över, just som allt börjat rulla på så bra.”Gräsättlingar försörjer mänskligheten, ris, vete och majs är alla gräs. Rågen, från början ett turkiskt ogräs, blev så småningom nationalsymbol i Finland. Rågen har besjungits i dikten och svedjebruket har avbildats i konsten. Under ljusa sommarnätter kunde älskande par gömma sig i den höga rågen. I verkligheten har rågskördarna varit avgörande för folkets överlevnad. Det märktes inte minst under den stora hungerkatastrofen 1867-68. Fortfarande håller rågbrödet ställningarna och än idag bakar folk surdegsbröd av alla krafter.Rågen. En spretig historia är både en fackbok och en spännande berättelse. Annika Luther skriver om kapprustningen mellan gräs och betande djur, om forskarna som svalt ihjäl hellre än att äta sina värdefulla frön, om missväxt och hungerår och om varför rågens följeslagare blåklinten blev högerns favoritblomma. Idag dyker rågen upp som whisky i Vörå och bevaras för framtiden i det stora Domedagsvalvet på Spetsbergen. Boken är illustrerad av Herta Donner.

Välkommen till Diktoniusskolan, en fusion av ett tidigare självständigt högstadium och ett anrikt, men för nutiden alldeles för litet gymnasium i bortre Tölö, en grön och lummig del av Helsingfors.Möt Tove, ambitiös och stressad språklärare, veteranen Mirri med en speciell begåvning för elakheter och giftiga anmärkningar, Camilla Ramm-Stein som troligen smygsuper, Max Morosoff, skolans populäraste lärare som till och med får eleverna att lyda och Freddu Svanholm, nykomling från näringslivet, som till en början tycker att skolvardagen är absurd, ineffektiv och irriterande.Elever och lärare tillbringar en stor del av sina liv i skolan. Intriger, skvaller, mobbning och gräl om vems tur det är att städa lärarrumskylskåpet hör till vardagen. Följ med på den traditionella lingonplockningsutflykten i regn och rusk. Åk på seminarium med en svensk utbildningskonsult och hela lärarkåren till Tallinn. I snön och kylan i januari blir det författarbesök och Diktoniusfestival och småningom drar det ihop sig till studentskrivningar och Den blomstertid nu kommer. Freddu som börjat sin lärarkarriär med att krossa Toves stortå inser småningom att detta kan vara början på något nytt för både hans och Toves del.

Berättelsen handlar om sommaren när jag fick ett liv och nästan hade ihjäl min bästa vän. Han hade alltid varit min bästa vän och egentligen också den enda, men den här sommaren förändrades allting. Plötsligt var han en Mycket Viktig Person, viktig och så outhärdligt upptagen och förståndig medan jag hade degraderats till hans lilla sidorunk.Sommaren efter nian jobbar Viktor Blomberg som dinosaurieförsäljare och flyttkarl på Zoologiska museet. Hans bästa vän Jeppe sorterar skalbaggar och lockar långhåriga, vackra nästan-professorer att skratta. Till sist tröttnar Viktor på att vara osynlig, eller snarare på att Jeppe är så väldigt synlig, och bestämmer sig för att spela allesammans ett spratt. Inte kunde han väl veta att det skulle lyckas så bra? Allt rullar på som en stenbumling ner för en brant, och ingen kraft i världen kan stoppa den. Viktor må vara liten och fet, men om man trampar på honom får man mycket ont i foten.Brev till världens ände är en berättelse om svartsjuka, skuld och isbjörnar. Om hur mycket illa man kan göra utan att det märks och om vad som händer sedan. Om att också ett brev till världens ände till sist hittar sin mottagare och om att vänskapen möjligen inte var alldeles död.Brev till världens ände nominerades till Finlandia Junior 2008 med motiveringen:Boken är stark till sin struktur och dramaturgi och beskriver skickligt vänskapen mellan två pojkar samt mindervärdeskomplex och avundsjuka, som leder till nästan oåterkalleliga handlingar. Resultatet är en spännande och mångbottnad beskrivning av en tonårings inre värld. En beskrivning som fängslar och inte räds mörkare nyanser. Boken utmanar läsarens uppfattningar om sann vänskap, som utstår också påfrestande perioder och livssituationer. Den fängslande berättelsen för läsaren till brytningsskedet mellan barndom och vuxenliv där unga balanserar mellan felaktiga och rätta val och tvingas konfrontera följderna av sina egna handlingar.Romanen belönades med Topeliuspriset 2008 med motiveringen:Boken utkom samtidigt på svenska och finska. Brev till världens ände är en fin beskrivning av två pojkars komplicerade vänskap. De ungas röst och vår tids teman stiger fram i texten utan onödiga understrykningar.Intrigen, som omges av en fängslande ramberättelse, bygger upp en spänning i relationerna mellan bokens personer. Slutligen får konflikterna en befogad, men samtidigt överraskande lösning.

Efter en klimatkatastrof år 2035 har stora delar av Finland täckts med vatten. Helsingfors har evakuerats och invånarna tvångsförflyttats till Jyväskylä. Där lever barnen ett skyddat liv med kantelespel, sport och mobiltelefonsövervakning utan att veta värst mycket om världen utanför. Men 15-åriga Lilja vill ta reda på sitt ursprung. Hon rymmer till Helsingfors, där mänskor från hela världen har bosatt sig, efter att deras egna hem försvunnit under vattenmassorna. Där får hon leva i en indisk familj och försöka klara sig i ett helt annorlunda Helsingfors än hon - och vi - är vana vid.En intensivt spännande dystopi, något av en Margaret Atwood för unga. Samtidigt finns här också glimtar av humor och en ständig solidaritet med den unga huvudpersonen. Och en insikt om att livet alltid går vidare, i en hurdan form det än må vara.