Annika von Hausswolff – författare

Error. Egentligen har jag inget förhållande till detta ord, utom att det liknar mitt förnamn, men det finns också en tanke som har med mitt sätt att måla att göra. Att något ska gå fel för att resultatet ska bli en målning. Att om felet inte kommer av sig självt så måste det framkallas. Ovanpå felet kan så någonting annat än det jag hade kunnat tänka ut på förhand uppstå, något annat är det jag redan visste. Det man redan vet är inte det man söker. Att måla sig fram till en ny tanke. Antingen i en hel bilds utsaga, eller i en enstaka detalj. ”I konsten motsvaras resultat av den svårighet man lyckats göra sig”, sade Jean Auguste Dominique Ingres på artonhundratalet. Att läsa sånt vid en tidig punkt i ens bana kan vara skadligt. Men också mer än givande. Henri Michaux sa ”om du är en man stadd att misslyckas, misslyckas därför inte hur som helst.” Så många gånger som jag stått med penseln i hand och precis innan misströstan fått mig att invertera hört den där rösten i mitt öra - Ja, ja, men inte hur som helst! En gyllene krycka att fatta, och om Du fortsätter, då, så kanske... Hjältarna i mitt måleriska liv; Karl Isaksons tidiga måleri; ”flicka” med rosa band, förebilderna Siri Derkert och Vera Nilsson, Eric Hallströms ”Rörstrands porslinsfabrik”, göteborgsk kolorism, Francisco de Goyas ”Rita Luna” i Paris 1979, de ryska ikonernas färger och mystik. Till denna bok ville jag inte en biografi, frågade i stället fyra författare om att dyka ned i ett verk de av olika anledningar har ett speciellt förhållande till; Björn Axlund om ”Escape”, vernissagebild på min utställning i densammes galleri år 2000, Annika von Hausswolff om ett porträtt föreställande Natalia Goncharova som hon har hemma sedan vi bytte verk med varandra år 2006, Bengt Jangfeldt om Kazimir och Una Malevitj; en konstnär och tid som han vet en hel del om tillika en målning som finns i familjens ägo sedan 2008 och Marita Jonsson som 2016 såg ”02.15” i affischform, inglasad och dammig, med en hög böcker och en stapel gosedjur framför och ändå trängde den fram till hennes hököga. Därför att de texterna skulle jag själv vilja läsa.

DIY. Do It Yourself. Gör det själv. Ett subkulturellt uttryck som andas punk och sjuttiotal. Men i själva verket är DIY en politik utan slutdatum. Den hörs fortfarande i basgångar tunga som hangarfartyg, i dikter som är redo för slagsmål, och den löper genom trådarna i en perfekt T-shirt.I DIY berättar gräddan av Sveriges nya generation kulturutövare för Kristofer Andersson om vad som driver dem och varför de fortsätter att göra det de gör. Hundra personer musiker, fotografer, modeskapare, konstnärer, poeter beväpnade med kassettband, tyger och piratkopierade dataprogram.DIY är en hyllning till en kultur som vibrerar av liv. För det är så här: Sverige sjuder av motkultur. En motkultur som inte vill det duktiga och tillrättalagda. Som i väntan på den fasta anställning som aldrig kommer skapar sin egen verklighet. På egna villkor. Fotografen ARVIDA BYSTRÖM om att bryta mot normer, om kroppsbehåring och retuscherade bilder. Musikern KARIN DREIJER ANDERSSON om hur det fortfarande är »samma skit som vänds ut och in: patriarkatet, kapitalismen, liberalismen och individualismen«. Poeten AASE BERG om att växa upp i en familj utan kulturellt kapital, hatet mot samhället och våldsamma läsupplevelser. Producenten, chefredaktören och gaymorsan PETTER WALLENBERG om ilskan från uppväxten och om nödvändigheten i det alternativa familjeskapandet. Popduon REBECCA & FIONA om att bredda bilden av att vara vänster, om att vara ett inverterat Ace of Base och om behovet av att ha en åsikt.DIY innehåller också intervjuer med Anastasia Ax, Tommie X, Our Legacy, Kajsa Ekis Ekman, Häpna, Anna Hallberg, Pontus Lundqvist, Liv Strömquist, Erik De Vahl, Gisela Schink, Emotion, Lyra Ekström Lindbäck, Drop Out Orchestra, Min Stora Sorg, Kornel Kovacs, Gnucci, Fasaan Recordings och ett sextiotal andra.Boken är rikt illustrerad med över 400 färgbilder som de medverkande själva bidragit med självporträtt, arbetsmiljöer, konstverk, betydelsefulla platser och föremål, skiv- och bokomslag och formgiven av Lars Sundh.KRISTOFER ANDERSSON, född 1984 och uppväxt i Akalla utanför Stockholm, har skrivit om musik, mode, konst och litteratur sedan 2005. Han är i dag chefredaktör för bon.se och redaktionschef för tidningen Bon.

Annika Elisabeth von Hausswolff's images are often based on the themes of spatiality, psychoanalysis, crime photography and global capitalism. She belongs to the generation of Swedish artists who emerged in the early 1990s, inspired visually by postmodernist art and theory and with a profound interest in the photographic image, manifested through a predilection for analogue technology. She uses staging and associative imagery as methods to create images where the boundaries between fiction and reality are fluid. Another distinctive feature of von Hausswolffs works are the spatial installations in which her photographs are often combined with sculptural elements such as window blinds and textiles everyday details from domestic environments that also appear within the photographs. Published in collaboration with Hasselblad Foundation on the occasion of the exhibition Grand Theory Hotel at Hasselblad Center in 2016.