António Lobo Antunes – författare

»En mästerlig roman, och Marianne Eyres översättning gör texten full rättvisa.« | MATS GELLERFELT, SVENSKA DAGBLADET»Få krigsromaner kan mäta sig med De förrådda. António Lobo Antunes är den oöverträffade skildraren av desperationen och äcklet, den nakna råa skräcken och krigets totala och förnedrande vulgaritet.« | CRISTER ENANDER, HELSINGBORGS DAGBLADDe förrådda [1979] var António Lobo Antunes första rapport om sina upplevelser av Portugals absurda kolonialkrig i Angola. En febrig, rasande ordström som kom att tala för hela den generation portugiser som bedrogs av fascismen. Hyllad världen över som ett mästerverk och som en av vår tids bästa krigsromaner.Översatt till svenska av Marianne Eyre och med ett nyskrivet förord av kritikern och poeten Erik Bergqvist.ANTÓNIO LOBO ANTUNES [f. 1942] deltog som militärläkare i Portugals krig i Angola. Efter hemkomsten till Lissabon började han skriva romaner. Med sin särpräglade stil, en sällsynt explosiv variant av »medvetandeström«, räknas han till Europas mest betydande romanförfattare.»Såsom obduktionen av ett ruttnande lik undersöker António Lobo Antunes romaner brotten i Portugals moderna historia.« | GUARDIAN»António Lobo Antunes förmedlar på ett unikt sätt hur de känslomässiga ärren efter ett krig aldrig helt försvinner. En fantastisk roman.« | THE INDEPENDENT»Briljant, hemsk. Med den koncentrerade kraften hos en exploderande granat.« | LOS ANGELES TIMES

Andra boken i Benfica-trilogin»Antunes har ännu inte fått Nobelpriset. Men det är hög tid.« | Claes Wahlin, Aftonbladet»En av världens främsta prosaförfattare.« | Mats Gellerfelt, SvD»En författare som har full kontroll över varje aspekt av sin enorma talang.» | The ObserverFem syskon växer upp i en lätt förfallen patriciervilla i Lissabon-stadsdelen Benfica med en tyrannisk far och en eftergiven mor. I ett växelspel av röster träder de fram. Dit hör exempelvis officeren som torterats i fängelse på grund av sitt engagemang mot Salazars fascistiska diktatur. Men också hans »oäkta« dotter, som bor i vindsrummet likt Bertha Rochester i Jane Eyre, och som i sin tur föder en »oäkta« son.Tingens naturliga ordning är den fristående andra delen i António Lobo Antunes hyllade »Benfica-trilogi«. En berättelse om två familjer som bildar ett porträtt av det söndrade postfascistiska Portugal. I översättning av Marianne Eyre och med ett nyskrivet förord av författaren och journalisten Mikael Timm.ANTÓNIO LOBO ANTUNES [f. 1942] deltog som militärläkare i Portugals krig i Angola. Efter hemkomsten till Lissabon började han skriva romaner, som ofta är ett slags uppgörelser med Portugals koloniala och fascistiska förflutna. Med sin särpräglade stil, en sällsynt explosiv variant av »medvetandeström«, räknas Antunes till Europas mest betydande romanförfattare. »Benfica-trilogin« - Betraktelse över själens passioner, Tingens naturliga ordning och Carlos Gardels död - hör till hans mest omtalade böcker.»Lobo Antunes hör till de av världens nu levande författare som kommer att betyda allra mest i framtiden.« | Harold Bloom»Conrads och Faulkners arvtagare.« | George Steiner»En av världens skickligaste psykologiska karaktärstecknare, oavsett språkområde.« | The New Yorker

Tredje boken i Benfica-trilogin »Antunes har ännu inte fått Nobelpriset. Men det är hög tid.« | Claes Wahlin, Aftonbladet »En av världens främsta prosaförfattare.« | Mats Gellerfelt, SvD »En författare som har full kontroll över varje aspekt av sin enorma talang.» | The Observer Álvaro står vid sin sons dödsbädd. Hans älskade Nuno kommer bara att bli tjugofem år gammal. Nuno, som är heroinberoende, ligger i koma med svår lungsot. Álvaro, filmregissör till yrket, har levt ett nomadliknande liv, helt styrt av sitt arbete. Han minns nu tiden med familjen, hur hans son föddes, och hur han efter skilsmässan från Claudia undan för undan tappade kontakten med sitt barn. Till tonerna av den legendariske tangosångaren Carlos Gardel, som han passionerat älskar, inser Álvaro att han kommit att upprepa sin fars och sin farfars stora misstag i livet. Carlos Gardels död är den fristående tredje delen i António Lobo Antunes hyllade »Benfica-trilogi«. Med sällsynt språkkraft, och utan att väja för tillvarons komiska och absurda inslag, riktar Antunes in sig mot ett av människans eviga livsvillkor: förhållandet till sin efterkommande. I översättning av Marianne Eyre och med ett nyskrivet förord av författaren och litteraturforskaren Stefan Helgesson. ANTÓNIO LOBO ANTUNES [f. 1942] deltog som militärläkare i Portugals krig i Angola. Efter hemkomsten till Lissabon började han skriva romaner, som ofta är ett slags uppgörelser med Portugals koloniala och fascistiska förflutna. Med sin särpräglade stil, en sällsynt explosiv variant av »medvetandeström«, räknas Antunes till Europas mest betydande romanförfattare. »Benfica-trilogin« - Betraktelse över själens passioner, Tingens naturliga ordning och Carlos Gardels död - hör till hans mest omtalade böcker. »Lobo Antunes hör till de av världens nu levande författare som kommer att betyda allra mest i framtiden.« | Harold Bloom »Conrads och Faulkners arvtagare.« | George Steiner »En av världens skickligaste psykologiska karaktärstecknare, oavsett språkområde.« | The New Yorker

Första boken i den hyllade Benfica-trilogin»Antunes har ännu inte fått Nobelpriset. Men det är hög tid.« | Claes Wahlin, Aftonbladet»En av världens främsta prosaförfattare.« | Mats Gellerfelt, SvD»En författare som har full kontroll över varje aspekt av sin enorma talang.» | The ObserverDe växte upp tillsammans på en lantegendom i Lissabonstadsdelen Benfica; godsägarens sonson och gårdskarlens pojke. När de möts tjugofem år senare är rollerna ombytta. Tjänstefolkets son är domare och förhör sin barndomsvän, på goda grunder misstänkt för att ha tillhört en militant vänstergrupp som utfört terrorattentat. Under förhören väcks barndomsminnen hos båda. Domaren slits mellan sina lojaliteter. Ska han hjälpa vännen att fly från Portugal eller ska han locka honom i en fälla? Så småningom inser de att de båda bara är brickor i ett större spel.Betraktelse över själens passioner är den fristående första delen i António Lobo Antunes hyllade »Benfica-trilogi «. Lika mycket en suggestiv thriller om terrorism som en uppgörelse på prosa med både Portugals fascistiska förflutna och med falska romantiska föreställningar om revolutionen. I översättning av Marianne Eyre och med ett nyskrivet förord av Anders Cullhed, professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet.ANTÓNIO LOBO ANTUNES [f. 1942] deltog som militärläkare i Portugals krig i Angola. Efter hemkomsten till Lissabon började han skriva romaner, som ofta är ett slags uppgörelser med Portugals koloniala och fascistiska förflutna. Med sin särpräglade stil, en sällsynt explosiv variant av »medvetandeström«, räknas Antunes till Europas mest betydande romanförfattare. »Benfica-trilogin« - Betraktelse över själens passioner, Tingens naturliga ordning och Carlos Gardels död - hör till hans mest omtalade böcker.»Lobo Antunes hör till de av världens nu levande författare som kommer att betyda allra mest i framtiden.« | Harold Bloom»Conrads och Faulkners arvtagare.« | George Steiner»En av världens skickligaste psykologiska karaktärstecknare, oavsett språkområde.« | The New Yorker

A novel about the horrors of war and its aftermath from one of Europe’s most brilliant authorsAward‑winning author António Lobo Antunes returns to the subject of the Portuguese colonial war in Angola with a vigorous account of atrocity and vengeance. Drawing on his own bitter experience as a soldier stationed for twenty‑seven months in Angola, Lobo Antunes tells the story of a young African boy who is brought to Portugal by one of the soldiers who destroyed the child’s village, and of the boy’s subsequent brutal murder of this adoptive father figure at a ritual pig killing.  Deftly framing the events through an assembly of interwoven narratives and perspectives, this is one of Lobo Antunes’s most captivating and experimental books. It is also a timely consideration of the lingering wounds that remain from the conflict between European expansionism and its colonized victims who were forced to accept the norms of a supposedly superior culture.

A profound and genre-defying work of literature about love, death, and illness from one of Portugal’s most celebrated writers  “One of the essential writers of our tormented times.”—Alberto Manguel, Times Literary Supplement  “Little prepares one for this extraordinary book, in which each chapter, covering a single day, and lasting a single sentence, offers a teeming stream of consciousness. . . . Even pain is alive, and alive is the word for this book, alive and enduring.”— Michael Autrey, Booklist  Incapacitated after the removal of a malignant tumor, the narrator, António, spends his days in a Lisbon hospital enduring the humiliations of severe illness. As he drifts in and out of consciousness, he revisits fragments of his life and the people who passed through it. He recalls the village where he lived as a child near the Mondego River amid the eucalyptus and pines, his parents and grandparents and their tight-knit community of potato farmers and tungsten miners, and the woman he loved—an unexpected polyphony of voices and places sounding in sharp counterpoint to debilitating pain.  By the Rivers of Babylon conjures the past and the present all at once, revealing the power of memory to embolden us in the face of extraordinary suffering. This is António Lobo Antunes’s homage to the beauty of a cherished life in its confrontation with imminent death.

António Lobo Antunes's sole ambition from the age of seven was to be a writer. Here, in The Fat Man and Infinity, "the heir to Conrad and Faulkner" (George Steiner) reflects on the fractured paradise of his childhood—the world of prim, hypocritical, class-riven Lisbon in midcentury. His Proust-like memoirs, written over thirty years in chronicle form, pass through the filter of an adult who has known war and pain, and bear witness to the people whom he loved and who have gone into the dark. Stunningly translated by Margaret Jull Costa, in prose that glides like poetry, this is a modern-day chronicle of Portugal's imperfect past and arresting present, seen through the eyes of a master fiction writer, one on a short list to win a Nobel Prize. Readers particularly touched by Frank McCourt's Angela's Ashes will be drawn to this journey into the heart of one of our greatest living writers.

The razor-thin line between reality and madness is transgressed in this Faulknerian masterpiece, António Lobo Antunes's first novel to appear in English in five years. What Can I Do When Everything's On Fire?, set in the steamy world of Lisbon's demimonde—a nightclub milieu of scorching intensity and kaleidoscopic beauty, a baleful planet populated by drag queens, clowns, and drug addicts—is narrated by Paolo, the son of Lisbon's most legendary transvestite, who searches for his own identity as he recalls the harrowing death of his father, Carlos; the life of Carlos's lover, Rui, a heroin addict and suicide; as well as the other denizens of this hallucinatory world. Psychologically penetrating, pregnant with literary symbolism, and deeply sympathetic in its depiction of society's dregs, Lobo Antunes's novel ventriloquizes the voices of the damned in a poetic masterwork that recalls Joyce's Ulysses with a dizzying farrago of urban images few readers will forget.

In the tradition of William Faulkner and Gabriel García Márquez, one of the twentieth century’s most original literary voices offers "kaleidoscopic visions of a modern Portugal scarred by its Fascist past and its bloody colonial wars in Africa" (Paris Review). Hailed as a masterpiece of world literature, The Land at the End of the World—in an acclaimed translation by Margaret Jull Costa—recounts the anguished tale of a Portuguese medic haunted by memories of war. Like the Ancient Mariner who will tell his tale to anyone who listens, the narrator’s evening unfolds like a fever dream that is both tragic and haunting. The result is one of the great war novels of the modern age.

Like his creator, the narrator of this novel is a psychiatrist who loathes psychiatry, a veteran of the despised 1970s colonial war waged by Portugal against Angola, a survivor of a failed marriage, and a man seeking meaning in an uncaring and venal society. The reader joins that narrator on a journey, both real and phantasmagorical, from his Algarve vacation back to Lisbon and the mental-hospital job he hates. In the course of one long day and evening, he carries on an imaginary conversation with his daughter Joanna, observes with surreal vision the bleak countryside of his nation, recalls the horrors of his involuntary role in the suppression of Angolan independence, and curses the charlatanism of contemporary psychiatric “advances” that destroy rather than heal.

António Lobo Antunes’s twenty-fifth novel, Commission of Tears (2011, Comissão das Lágrimas) is set during the Angolan Civil War (1975-2002). Angola attained official independence on November 11, 1975 and, while the stage was set for transition, a combination of ethnic tensions and international pressures rendered Angola’s hard-won victory problematic. As with many post-colonial states, Angola was left with both economic and social difficulties which translated into a power struggle between the three predominant liberation movements. The People’s Movement for the Liberation of Angola (MPLA), formed in December of 1956 as an offshoot of the Angolan Communist Party, had as its support base the Ambundu people and was largely supported by other African countries, Cuba, and the Soviet Union.In this novel, Lobo Antunes delves into this traumatic period of Angola's history through the fragmented memories and dreams of a broken woman. The author drew from the story of the commander of the female battalion MPLA (Popular movement for the liberation of Angola) who was tortured and killed following the state coup of May 1977. It is said that while they tortured her she did not stop singing. This is the story of Cristina, admitted in to a psychiatric clinic in Lisbon. In her torrent of memories, dialogues and traumatic episodes, Cristina remembers her early childhood in Africa, at the time when everything inside her head was intertwined with her father´s voice, who was a former Black priest and became one of the torturers of the “Commission of Tears.” Cristina’s white mother, a cabaret dancer imported from Lisbon to entertain Portuguese farmers in Angola, marries the Black ex-priest because she finds herself pregnant with Cristina by her the man who exploits her, the cabaret manager. The long, twisting narrative weaves together the three voices of daughter, father, and mother as they recall the terrors of their life in Angola, and their own suffering. Their personal tragedies, scarred by racism and abuse, mirror those of the country that is being torn asunder around them.

A polyphonic novel set over the course of three days, Midnight is Not in Everyone’s Reach is a stunning meditation on memory and time from Antonio Lobo Antunes, considered by many to be Portugal’s greatest living writer.The year is 2011, and our aging narrator has returned to Alto da Vigia to say goodbye to the house where her family spent summers during her childhood. Divided into three sections, one for each day that she spends at the home, Midnight is Not in Everyone’s Reach unspools in torrents of dialogue and surreal, feverish scenarios.Over these three days, the dead return to life, time splinters and freezes, and conversations flow from the past into the present and back again, as we journey across the narrator’s corrosive psyche toward our real destination—the place inside herself where the family’s grief-stricken secrets are kept.

Set in the aftermath of the “Carnation Revolution” of April 25, 1974, Antonio Lobo Antunes’s Warning to the Crocodiles is a fragmented narrative of the violent tensions resulting from major political changes in Portugal. Told through the memories of four women who spend their days fashioning homemade explosives and participating in the kidnap and torture of communists, the novel details the clandestine activities of an extreme right-wing Salazarist faction resisting the country’s new embrace of democracy.Warning to the Crocodiles (Exortação aos Crocodilos) has won:- Best Novel by the Portuguese Writers Association (Grande Prémio de Romance e Novela da Associação Portuguesa de Escritores) (1999)- The D. Dinis Prize of the Casa de Mateus Foundation (Prémio D. Dinis da Fundação Casa de Mateus) (1999)- The Austrian State Literature Prize (Prémio de Literatura Europeia do Estado Austríaco) (2000)