Beppe Wolgers – författare

Beppe Wolgers starka band till det jämtländska landskapet lyser starkt i hans diktning.

År 1968 förvärvar famljen Wolgers hemmanet Bränngården på Öhn i Ströms vattudal i norra Jämtland. När så sker, är det en total omvälvning i Beppe Wolgers liv. 

Under nästan tjugo år skulle han betrakta denna landsända som en känslomässig bas i tillvaron. Inspirationen från det nya landskapet drabbar också Wolgers skrivande, han blir poet på riktigt och på allvar. 

Mellan 1969 och 1983 publicerar han fyra diktsamlingar med jämtländska motiv. Han öppnar sig både mot en ny inre uppriktighet, och mot en trakt med dess oförställda människor omkring sig. 

Dikter från Vattudalen är ett urval ur Beppe Wolgers  fyra diktsamlingar: Bilder från Milwaukee, Röster från Vattudalen, Episod i Vikens kapell, Mannen i Vattudalen.  Boken är försedd med ett förord av Gunnar Balgård, som också stått för urvalet, samt ett nyskrivet efterord av Teodor Wolgers.

Beppe Wolgers tre underbara memoarböcker samlades för första gången i en volym av Modernista 2003. De tre böckerna är skrivna på en vemodig och ofta slående vacker prosa och bildar både berättelsen om Beppes eget liv och en skildring av den tid då han verkade. Med ett förord av kulturjournalisten Kjell Häglund.

Beppe Wolgers [1928-1986] föddes i Stockholm. Han debuterade 1954 med pjäsen Jag sjunger i skon. Memoarböckerna Månsken över Dalarö - Mina memoarer del 2, Mina Memoarer del 3 och Cabaret - Mina memoarer del 5 utgavs första gången 1985, 1972 respektive 1986.

»Beppe Wolgers Memoarer gör mig så lycklig att jag sjunger i skon.« | Mats Olsson, Expressen

»Beppe Wolgers prosa lever - och förtjänar att återupptäckas.« | Eva Ström, Sydsvenska Dagbladet

»Stil- och språkmässigt är memoarerna fantastiska. Beppe beskriver stämningar som ingen annan, dröjer på orden, låter dem smaka och dofta.« Ystads Allehanda 

»Det är underbar läsning som skildrar Stockholm genom en osäker mans klamrande uppväxt.« City

"Efter en stund öppnade älskaren ögonen och ett sken tryckte över hans nyss slumrande ansikte. Ljuset trängde igenom hans avvärjande händer och han lyfte huvudet in i skuggan. Hans ögon försjönk i omgivningen.   Först möttes hans blick av en skål och i den låg en citron. Han tog citronen och kramade den i handen och han bet loss en bit av skalet och sög. Han lade tillbaka frukten på bordet och lyfte skålen och lät fingrarna glida utmed dess form, höll den ovanför ögonen och såg taket genom glaset, böljande och avlägset.   Han ställde ned skålen och strök bordet smeksamt med handen, han tryckte fingertopparna lätt mot ytan. En väldig solstråle sköt in genom fönstret och i ljuskäglan svävade dammkornen sakta om varandra, vita och tydliga. Han blåste in i solstrålen och dammkornen virvlade runt. Sakta sänkte han handen över kvinnans bröst och lekte med bröstvårtan och efter ett ögonblick styvnade den. Han böjde sig fram och slickade den styva, röda bröstvårtan med tungspetsen och hans ögon var vidöppna och stirrade ned mot hennes hud."ur novellen Älskaren

John Bertil "Beppe" Wolgers, 1928–1986, var en svensk författare, poet, översättare, textförfattare, skådespelare, underhållare och konstnär.

Denna bok liknar ingen annan. Den kan läsas både av vuxna och av barn. Dess berättelser om ”djur som inte …” har en munter och graciös charm och innehåller många roliga poänger för djurvänner. Men samtidigt har också historierna förtjänster på ett annat plan : de innehåller en god portion älskvärt framförd men ironisk kritik av djurens herrar. Beppe Wolgers visar i denna underfundiga, betagande bok på allvar lejonklon.

Ur en björns dagbokÖrnen som var närsyntRäven som inte var listigKatten som inte kunde spinnaFlodhästen som var för tjockHunden som var en tråkmånsoch många andra kända och okända djur uppträder i Beppe Wolgers Djur som inte …

Fruttisarna är ett gäng frukter, grönsaker och nötter. En vacker dag rymde dom från grönsakshandlaren där dom bodde. Dom skaffade sej sina egna nya härliga hem i och omkring ett gammalt bortglömt trädgårdsskjul.Det här är historien om Lukas Lök, en av Fruttisarna. Han bor i en gammal shopping-väska, en trivsam toppenväska med tre rum och kök, där är han möcket löklig, alltså mycket lycklig, vår vän Lukas Lök.

Fruttisarna är ett gäng frukter, grönsaker och nötter. En vacker dag rymde dom från grönsakshandlaren där dom bodde. Dom skaffade sej sina egna nya härliga hem i och omkring ett gammalt bortglömt trädgårdsskjul.Det här är historien om Putta Purjolök, en av Fruttisarna. Hon bor i en kul och kalas kastrull. Putta är mycket bra på att laga mat och på att sy och sticka. Hon tycker om att göra saker för sina vänner, hjälpa dom, göra det trevligt för dom.

Fruttisarna är ett gäng frukter, grönsaker och nötter. En vacker dag rymde dom från grönsakshandlaren där dom bodde. Dom skaffade sej sina egna nya härliga hem i och omkring ett gammalt bortglömt trädgårdsskjul.Det här är historien om Potrik Potatis, en av Fruttisarna. Han bor i en potatissäck, granne med sin goda, runda, trinda, röda bästa vän Tommy Tomat. Potrik Potatis går aldrig ut från sin gamla säck utan sin gamla glada smäck, som han bär så där lite laj på svaj.

Fruttisarna är ett gäng frukter, grönsaker och nötter. En vacker dag rymde dom från grönsakshandlaren där dom bodde. Dom skaffade sej sina egna nya härliga hem i och omkring ett gammalt bortglömt trädgårdsskjul.Det här är historien om Tommy Tomat, en av Fruttisarna. Han är röd förstås. Ja, håret är grönt - grönskönt. Han bor i en blomkruka och hans granne är Palle Paprika. Tommy är trind och trevlig som tomten. Han är en snäll och omtyckt tomat som aldrig är lat.

Fruttisarna är ett gäng frukter, grönsaker och nötter. En vacker dag rymde dom från grönsakshandlaren där dom bodde. Dom skaffade sej sina egna nya härliga hem i och omkring ett gammalt bortglömt trädgårdsskjul.Det här är historien om Stickan Sticklök, en av Fruttisarna. Stickan är duktig med händerna, han är händig, han är faktiskt fantastiskt praktisk. Han har gjort tunnan som står i hans trädgård och han har själv gjort dörren till sitt gröna buteljhem, hans sköna vardags- och helghem. En vacker dag när det var blåsigt sa han: ”enligt min åsikt borde jag göra mej själv en drake, den saken är klar.”