Bertil Torekull – författare

I Det emaljerade hjärtat, en fristående uppföljning av den kritikerrosade Rabarbertronen, återvänder Bertil Torekull till sin barndom. En son står vid sin faders dödsbädd och betraktar hans slutkamp, övertygad om att han aldrig ska sakna honom. Först fyrtio år senare räcker döden upp handen i hans eget liv och nödvändigheten griper honom att äntligen söka den avlidne för att förstå och försonas med vem han var och det större öde livet valt åt honom. Mot fonden av ett glömt brukssamhälle och ett livsverk, lika dramatiskt utplånat som det fattighus där fadern föddes på jordstampat golv, tecknas ett berörande porträtt av en sökande son och en man som gav sitt hjärta och sitt liv åt en fabrik och till den kvinna han älskade över allt på jorden.

I Historien om IKEA möter vi en öppenhjärtig Ingvar Kamprad. Utan att skona sig själv i ting som sprit, kärlek, affärer, drömmar, politik och fiaskon berättar han hur en 17-årings blomfröfirma kunde växa till en global möbelgigant som omsätter närmare 250 miljarder.

Här träder en känslosam superentreprenör fram, en 85-åring som ännu arbetar full tid och inte låter sig stoppas i mödan att göra sitt IKEA än starkare samt på köpet sprida köttbullar och lingon och annan svenskhet över världen …

Bortåt 650 miljoner människor besöker de över 300 varuhusen i 40-talet länder, ditlockade av en katalog som 2011 trycktes i 208 miljoner exemplar på 29 språk, en upplaga även Bibeln har svårt att matcha.

Historien om IKEA, första gången utgiven 1998, är skriven av Bertil Torekull, 80 år, pionjär inom svensk affärsjournalistik, 1976 grundare av Dagens Industri och ännu aktiv debattör och författare. Ingen har kommit människan Kamprad närmare och hans vision om ”god kapitalism”.

Denna nyutgåva från 2011 presenterar uppdaterade siffror, tillägg i centrala kapitel, ett nytt framåtblickande förord samt ett utbyggt appendix gällande IKEAs organisation och dess viktigaste befattningshavare.

”Bokens huvudperson var alltså makthavare av en numera efterlyst typ: han gillade skamlöst nog att betyda något. I en tid då uppgifterna för de arbetarregeringar han tjänade tycktes gränslösa, kunde kvinnor och män av hans slag inte tänkas bort. Periferi eller centrum, överallt gjorde han idog och begåvad, ofta direkt lysande mark-, stabs- och exekutiv tjänst, allt efter vad stunden krävde. Den bästa hövdingutnämning jag gjort, muttrade en gång Tage Erlander som hämtat även honom från sitt Lund.”

Bertil Torekull är publicist med ett förflutet som chefredaktör för så vitt skilda tidningar som Vecko-Revyn, Veckans Affärer, Östgöta Correspondenten, Svenska Dagbladet samt Dagens Industri vars grundare han också är. Lille hövdingen utkom för första gången 1991 och är en biografi om socialdemokraten och statssekreteraren Per Eckerberg, som när han dog hade innehaft 10 olika höga tjänster och 59 stora uppdrag inom det offentliga.

I senvinterns sökljus far han åter, en förlorad son, till de gator, de hus, de broar som en gång var hans moders jordiska rot. Hon föddes när ångloket första gången tuffade in i Rådhusparken, dog när människan bestigit månen och en trafikled krossat småstadens själ. De över tiden förändrade proportionerna rör sig likt väldiga svänghjul i hans inre - hur hon först betydde allt, sedan inget, därpå något, sedan allt hon kunde och allt han ville.   Ömsint, utlämnande och genomskådande porträtterar Bertil Torekull ett kvinnoöde som går åter till hans egen moder, en urstark kvinna med godheten och svagheten som vapen och med värderingar och lidelser ur en svunnen epok, så nära i tid, ändå så bortträngd, snart glömd.    Rabarbertronen kan läsas som en förtätad kort-roman på dokumentär grund.

”Denna bok är med reverens till Verner von Heidenstam tillägnad Svenskan och hennes olika hövdingar – och med hövdingar menas då inte bara individer utan system, traditioner, handlingsmönster och skilda kollektiv ty sådan är mediernas värld. Boken utgör min subjektiva rapport från ett alltför kort gästspel i ett egendomligt slutet allrum. Den är skriven utan bitterhet, tvärtom i den motsägelsefulla glädje som det till sist nödvändiga uppbrottet ofta föder.”

(Ur förordet)

Bertil Torekull är publicist med ett förflutet som chefredaktör för så vitt skilda tidningar som Vecko-Revyn, Veckans Affärer, Östgöta Correspondenten, Svenska Dagbladet samt Dagens Industri vars grundare han också är. Svenskan och hennes hövdingar, om Torekulls tid på Svenska Dagbladet, utkom för första gången 1994.

En eftermiddag i september 1991 tvingades Bertil Torekull till sitt livs uppbrott: Avskedad på grått papper från drömjobbet som chefredaktör för Svenska Dagbladet drabbades han under några hisnande minuter av den totala svindeln, ja som om någon skurit av senorna i knävecken ... Men i samma ögonblick som han tycktes förlora allt han haft kärt som passionerad yrkesman föddes han på nytt, blev med sina egna ord en typisk "uppbrottsling" och började ett annat och friare liv, som debattör, ledarskapskonsult, tidningsmakare, vindkraftsproducent ("ingenting ger sådan energi som att gå mot vinden") och - som författare. Efter bl a bestsellern "Historien om IKEA" och två litterära barndomsskildringar ("Rabarbertronen" och "Det emaljerade hjärtat") ger han nu med "Uppbrottslingar" ut sin tionde bok efter "det blodiga avskedet"från Svenskan, en studie i den "grasserande uppbrottslighet" han överallt konfronterats med under sitt yrkesliv och som drabbar alla berörda på samma sätt: livet blir aldrig mer detsamma för den som bryter upp.

Uppbrott av olika slag har ett gemensamt: livet blir aldrig mer sig likt. Uppbrottslingar baseras på studier och intervjuer som Bertil Torekull har gjort under sitt liv som journalist. I boken presenteras bland andra Ingvar Kamprad, Matisse, Jacob Palmstierna, Marianne Fredriksson, Lis Asklund och en lång rad mindre kända personer, som alla tagit livet i egna händer.

Nästan tusen kilometer öster om Moskva ligger Krasnaya Polyana, en fattig småstad, drabbad av vinterns väglöshet och sommarens glödhetta, men också av - kommunismens fall. Fabriken från Stalins tid stod för ett framtidshopp som kraschade, och en stapplande demokrati drog in tillsammans med rotlöshet, våld, arbetslöshet och ökad fattigdom. I denna gudsförgätna håla hamnade Bertil Torekull och flyttade som hyresgäst in hos Zoja, en äkta babusjka. Han upptäckte ett samhälle som just begynt resan mot en ny framtid, och mötte människor som stigit rätt ut från det jordstampade golvet, och de i sjuttio år lika inhamrade övertygelserna, och in i en värld där allt fanns att vinna men där det mesta är svindlande osäkert. Han kom att älska dessa människor och fick uppleva ett Ryssland med vodka, sång, potatis, kärlek och en fabrik i en stad som förde tankarna till hans barndoms bruk i Blekinge. Här beskrivs en värld där det är långt till Gud men längre till Moskva.