Betulia Eriksson – författare

Under vågornas viskningar och himlens tålmodiga blick stårett blekvitt hus — Drakhuset. I dess rum samlas ljuset i hörnen,minnen andas genom brädgolven,och kärleken lär sig tala på nytt.Här gömmer sig det heliga i det vardagliga — i soppa rördunder månen, i skratt som dröjer kvar efter sorgen, i den stillahandlingen att stanna.Drakhuset är både tillflykt och uppenbarelse — en sång för demsom har vandrat genom mörker och ändå tror på gryningen.Det är en påminnelse om att det extraordinära redan finns här,tyst framträdande i varje vanlig dag.

— BetuliaVäktare av Drakhuset

Beneath the hush of waves and the patient gaze of the sky stands a pale white house — The Dragon House. Within its rooms, light gathers in corners, memory breathes through floorboards, and love learns to speak again. Here, the sacred hides in the ordinary — in soup stirred beneath the moon, in laughter that lingers after sorrow, in the simple act of staying.

The Dragon House is both refuge and revelation — a song for those who have walked through darknessand still believe in dawn. It is a reminder that the extraordinary is already here, quietly unfolding inside every ordinary day.

— BetuliaKeeper of The Dragon House

Under vågornas viskningar och himlens tålmodiga blick stårett blekvitt hus - Drakhuset. I dess rum samlas ljuset i hörnen,minnen andas genom brädgolven,och kärleken lär sig tala på nytt.Här gömmer sig det heliga i det vardagliga - i soppa rördunder månen, i skratt som dröjer kvar efter sorgen, i den stillahandlingen att stanna.Drakhuset är både tillflykt och uppenbarelse - en sång för demsom har vandrat genom mörker och ändå tror på gryningen.Det är en påminnelse om att det extraordinära redan finns här,tyst framträdande i varje vanlig dag.- BetuliaVäktare av Drakhuset

Under vågornas viskningar och himlens tålmodiga blick stårett blekvitt hus — Drakhuset. I dess rum samlas ljuset i hörnen,minnen andas genom brädgolven,och kärleken lär sig tala på nytt.Här gömmer sig det heliga i det vardagliga — i soppa rördunder månen, i skratt som dröjer kvar efter sorgen, i den stillahandlingen att stanna.Drakhuset är både tillflykt och uppenbarelse — en sång för demsom har vandrat genom mörker och ändå tror på gryningen.Det är en påminnelse om att det extraordinära redan finns här,tyst framträdande i varje vanlig dag.

— BetuliaVäktare av Drakhuset