Birgitta Lillpers - Böcker

Werner Aspenström (1918-1997) är fortfarande en av våra mest levande poeter, trots att han för länge sedan gått ur tiden. Under årens lopp har många författare låtit sig inspireras av hans strävt bejakande och lågmält ifrågasättande poesi, och stärkts av hans aldrig sviktande humanistiska livshållning.

Werner Aspenströmsällskapet har sedan 2006 årligen delat ut det världsunika priset bestående av den röda molntröjan. Det är också ett rakt igenom jämställt pris. Lika många män som kvinnor har hittills fått en stickad tröja efter modell som Werner själv bar. Samtliga återfinns med egna skönlitterära verk i denna antologi. 

Werner Aspenströmsällskapets skrifter nr 9

Birgitta Lillpers (född 1958) är en egensinnig samtida poet som är uppvuxen i Orsa, Dalarna. Hon debuterade med diktsamlingen Stämnoja (1982) och har därefter skrivit tolv diktsamlingar och sex romaner. I den uppmärksammade Propolis (1995) utgår hon från en passage i en bok om biodling. Propolis är en klibbig, hartsliknande massa som används av bina för att balsamera inkräktare som är för stora för att bäras ut ur kupan.  

"Det finns hos Lillpers inget lugn att vila länge i. Vad som finns är stund efter stund, med ständiga växlingar mellan möte och reträtt in i ensamheten. Som läsare bjuds vi att följa med in i vad som känns som ett liv, eller kanske bara liv, förhöjt med hjälp av språkets extrema varseblivningsförmåga [. . .] Var ska det komplicerade och ibland nästan obegripliga få vecklas ut om inte i dikten? Lillpers skriver fundamentalt olikt maktens språk som alltid är tvärsäkert och väloljat. Hon manar läsaren att lyssna, varsebli och tänka om. Eller bara stanna i klangerna när ord knoppas av och blir andra ord." Ur författaren och litteraturvetaren Amelie Björcks förord.

N/L:s poesibibliotek är en serie för återutgivning av diktsamlingar på svenska från alla tider, alltså inte urvals- eller samlingsvolymer utan originaldiktverk i deras helhet. Ett halvdussin böcker om året planeras, i vacker formgivning av Nina Ulmaja.

"Doften, när de rörde sig genom porsriset" är en känslig och vacker kortroman som rör sig i det sena 1700-talets och det tidiga 1800-talets Orsa. Utifrån omfattande kulturhistoriska undersökningar skriver Birgitta Lillpers här i skönlitterär form om en person som faktiskt funnits: Matslofva Erik Olsson, döv bonde och lysande träkonstnär. Det är en berättelse om människor som lever i armod, men ändå har ett liv fyllt av kärlek och skönhet, nära jorden och varandra. Den rättskaffens Matslofva blir gift med Karin, och de är lyckliga tillsammans. Paret får flera barn, varav vissa liksom sin far är döva, och inom familjen utvecklas ett slags teckenspråk för att kommunicera. Karin är musikalisk och har av sin bror ärvt en fiol som hon brukar spela på mot betalning på olika tillställningar. Men en dag rumlar en av bygdens män, full och förvirrad, in i deras hus, och fiolen hamnar i eldstaden. Familjen sörjer det värdefulla instrumentet, och Matslofva lovar att han själv ska bygga en ny fiol till Karin. Men åren går och han blir allt svagare. Hans mål är att Karin ska få fiolen, till sist.

Får man älska en bandit? Får man ha något närmare samröre med en så moraliskt spräcklig person som Banditen? Får man vara beroende av honom? Nej, det får man inte, tycker Väninnan. Och Lilla Hanna har väl inom sig anat detsamma. Även om hon redan från början vetat att saken inte är så entydig och självklar som den tycks för Väninnan.

Alla dessa liv och våder (2002) är en roman om att finna en självständighet som går att förena med kärleken.

Detta är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på www.wwd.se/pod

Sedan debuten 1982 med diktsamlingen Stämnoja  har Birgitta Lillpers omväxlande skrivit lyrik och prosa. Ofta skildras människor i småstäder och glesbygd, med ett säreget, förtätat språk. Romanerna Iris, Isis och skräddaren och Medan de ännu hade hästar  har båda nominerats till Augustpriset och hon har bland annat tilldelats Sveriges Radios lyrikpris och Gerard Bonniers lyrikpris. "Med en sådan kraft som Birgitta Lillpers dikter har är de omöjliga att värja sig mot. Ett fullständigt klart tilltal, men mångbottnat. Hon skriver med ett allvar och en övertygelse och en konstfärdighet som gör att hennes dikter befinner sig inom poesins urkraft", skrev GT om hennes senaste diktsamling Silverskåp.   I Birgitta Lillpers nya samling tycks varje dikt vara som ett prisma där det osynliga ljuset bryts och gör världen synlig för oss. Om Glömde väl inte ljusets element när du räknade (2004):"Boken är en vindlande reflexion över ljuset som existenskategori och frågan är om inte Birgitta Lillpers med dessa dikter åstadkommit sitt hittills mest helgjutna verk. Egentligen handlar "Glömde väl inte ljusets element när du räknade" om perceptionens villkor, och människan är till sin natur framför allt en perceptionens varelse."Bo Gustavsson i Upsala Nya Tidning"En av poesins funktioner, och en allt viktigare, är att vara reningsbad i en tid då informationssmuts trängs i våra öron. Så fungerar Birgitta Lillpers nya diktsamling; min iakttagelse, min uppmärksamhet skärps, mitt jag koncentreras, när hennes dikter tränger in och får liv."Carl Otto Werkelid i SvD