Björn Gustavsson – författare

Växtodling är grunden för all livsmedelproduktion. Den är startpunkt för både växter och djur, och med hjälp av växtodlingen fångas solenergi in, uppgraderas och lagras. I takt med klimatförändringar och ökande befolkning i världen ökar kraven på hållbara odlingsformer, som tar hänsyn till både miljö och naturresurser.Den här boken ger ökade insikter om svensk jordbruksproduktion och hur våra matvanor påverkar såväl jordbrukslandskapet som klimatet och våra gemensamma resurser. Författarna förklarar hur vi med hjälp av växtförädling och genomtänkt utformning av odlingssystem kan anpassa olika grödors näringsbehov och växtskydd till föränderliga klimat- och markförhållanden. Boken tar avstamp i ett agrarhistoriskt perspektiv på dagens utmaningar och diskuterar hur våra livsmedelsförsörjnings- och miljömål kan nås.Vår mat – odling av åker- och trädgårdsgrödor i ett klimat under förändring vänder sig till aktiva inom de livsmedelsproducerande gröna näringarna, studenter och lärare vid universitet och högskolor inom dessa sektorer samt till samhällsbyggare och konsumenter.

Kulturskribenten och författaren Björn Gustavsson, född 1956, har i denna volym samlat en mängd texter; alla skrivna för Dala-Demokratens kultursida. Texterna är tillkomna mellan våren 2007 och hösten 2010 och speglar smått som stort, både lokala och internationella tilldragelser. Det kan handla om allt från aktuella teateruppsättningar till ”gräsklippsmannen” och Barack Obamas presidentvalskampanj. Sammantaget kan dessa fragment ge ett slags översiktlig bild av hur livet på jorden kunde te sig under denna tidsperiod, menar Björn Gustavsson i sitt efterord, där han också berättar historien om hur dessa osignerade texter på 1990-talet kom att introduceras på Nerikes Allehandas kultursidor, som ett återkommande inslag överst på sidan. ”Vi som skrev bildade ett anonymt ’vi’ – och just detta faktum gjorde det också lättare att ta upp kontroversiella ämnen”, skriver Gustavsson. ”Jag vet inte säkert, men jag gissar att Innerspalten i Aftonbladet kan ha varit en förebild, åtminstone som de texterna tedde sig på 1970-talet och i början av 1980-talet, där stilen kunde kasta ganska vådligt mellan satir, pastisch, självironi och vassa utfall mot allsköns makthavare.” När Nerikes Allehanda i början av 2000-talet avslutade experimentet med dessa kritiskt reflekterande samtidstexter, förmådde Björn Gustavsson istället Dala-Demokraten att lansera en motsvarande vinjett.

"Så egendomligt, men det var som om världen kom närmre; som om upplevelser, människor och fantasier trädde fram starkare, mer intensivt, när han slöt sig; när han blickade inåt; när han skrev."Den framgångsrike förlagsredaktören Vilhelm förälskar sig i den gracila, hyperestetiska konstnären Gunilla - och är genast beredd att göra vad som helst för att få henne. Den långt yngre Mikael sitter framför datorn och får syn på ett profilfoto - och inser att den främmande kvinnan på skärmen, Anna, är någon han snarast vill lära känna. Hugo Alfvén blir fullständigt besatt av den vackra Marie Kröyer som han 1902 möter i italienska Taormina. Omedelbar kärlek drabbar även den tjugoårige Johannes Brahms när han 1853 träffar Clara Schumann i Düsseldorf.Fyra parallella förälskelser - där komplikationen är att samtliga fyra kvinnor redan är gifta.En mångfärgad fresk om människors dubbelhet, om passion, drömmar och själsfrändskap - men också om längtan och svek, om ensamhet och gemenskap, om lycka och sorg... Samtidigt en roman om konst i vid mening - som tröst, som livselixir, som nödvändighet.Utöver de fyra huvudberättelserna, som alltmer vävs ihop, ger romanen mosaikartade inblickar i andra världskrigets sista dagar i det sönderfallande Tyskland."Berättelsen kretsar kring fyra förälskelser i olika tider och ställer frågor om människans dubbelhet. /---/ Gustavsson kopplar berättelsen till de narcissistiska dragen i vårt nutida samhälle, gränslösheten, att inte kunna få nog av upplevelser, passion och att inte nöja sig med någonting. Men också svårigheterna att leva tillsammans, Tinder och dagens förtingligande av relationer. Å ena sidan är de här vackra paren så lyckade men inombords är de så olyckliga och måste åka på lyxhotell för att andas ut." (förhandsartikel i Opulens, 17/12)"Jag hittade äntligen något som passade mig att skriva om. Det kändes som att sätta spaden i myllan i något som jag ägnat hela mitt liv åt. Musik, konst och människoöden. Passionerade konstnärsnaturer som drivs av en gränslöshet som gör att de inte kan få nog. En måttlöshet som nästintill blir deras fall, säger Björn. /---/ Romanens personer har en glupande aptit på skönhet. De drömmer om hänryckande kärlek. Hur mycket är projektioner, hur mycket är verklighet? Komplicerat, och spännande." (förhandsartikel i Dalabygden 16/12)

7/5 1974, Nykroppa, VärmlandBjörkarna i skogsbrynet skimrar ljusgröna under flödet av sol, en flock måsar följer traktorn som kränger som ett fartyg när jag nu sakta kör tvärs över de svarta, mörka vågorna. För varje ny harvning blir jorden allt slätare, allt mer prydligt streckad. Snart sådd, sedan ringvältning. Jag älskar lantlivet! Vill inte längre lösa ekvationer, vill inte längre läsa latin. Jag vill läsa världen. Jag vill ut i allt som är. Inte slösa bort dagarna i en liten skitstad som Filipstad.24/2 2013, Berlin«Zerstörtes Vielfald» på Deutsches Museum: visar hur det mångkulturella Berlin snabbt likriktades när nazisterna övertog makten. Med ens skulle andra ideal råda. Äntligen skulle det tyska samhället bli verkligen tyskt. Ringdanser, glada sånger i lantlig miljö.I en mängd komprimerade minnesbilder från 1958 till 2022 låter författaren gångna tider återuppstå.Landskapsmystik, brusande storstäder, sökandet efter förhöjda livstillstånd ... Det djupt privata blandas med glimtar av politiska och sociala skeenden. Samtidigt strömmar genom dessa impressionistiska minnesskärvor en underliggande undran, som har att göra med själva upplevelsen av tid. Hur kan en sommardag 1958 plötsligt kännas lika närvarande som nuet?Björn Gustavssons nya bok kan kanske närmast betraktas som ett slags meditation - över såväl livets som tidens mångfaldiga, gåtfulla väsen."Det är svårt att definiera vad Tiden kommer tillbaka är för slags bok. Den tycks inte höra hemma i någon bestämd kategori. Den har drag av självbiografi, reseskildring, historisk krönika. Knappast en roman. Mer ett slags subjektiv dokumentär. Uppbyggnaden är strikt - korta stycken, ofta tio rader, i kronologisk ordning från 20 juni 1958 i Dalsland till 19 september 2022 i Ransäter. Den strikta uppbyggnaden fungerar nästan som ett versmått. En rytm har uppstått. Kanske tidens egen rytm.De korta styckena är Björn Gustavssons minnesbilder, sannolikt utan fiktiva inslag. Omfattande, på ett sätt, nästan hela hans liv. Bilderna är koncentrerade, ibland förtätade och vackra. /- - -/ Tiden kommer tillbaka är en bok skriven i en tid då man brukar säga att de stora berättelserna inte längre är möjliga. Fragment och pusselbitar är det som återstår och det är ytterst osäkert om bitarna ens tillhör samma pussel. Kanske är det vår tids enda sätt att gestalta sanningen. Ett postmodernt flanörskap. Björn Gustavsson pressar inte in sitt liv i en enda form. Någon helhetsbild skymtar knappt. Det är intelligent gjort." Peter Ekström, Kulturdelen

»För en i länder och tider vittskådande berättarkonst«, står det i motiveringen till det nobelpris i litteratur som Eyvind Johnson delade med Harry Martinsson 1976. Eyvind Johnson var en resande människa; i sin ungdom drömde han bland annat om att emigrera till Madagaskar. Han hamnade i Paris, där han bodde under en stor del av 1920-talet. Från 1921 och långt upp i åren skrev han resebrev till svenska dagstidningar - under de första utlandsåren på 1920-talet var detta hans huvudsakliga inkomstkälla. Breven som handlar om den politiska utvecklingen i Tyskland respektive Frankrike, präglas av anarkistiska och ungsocialistiska idéer. Bland annat varnar de för konsekvenserna av den framväxande nazismen. Flertalet av dessa resebrev har aldrig tryckts i bokform. Björn Gustavsson – som står för urval, förord och kommentarer – är kritiker och har tidigare bland annat utgivit kommenterade ungdomsnoveller av Eyvind Johnson [Olibrius och gestalterna, 1986] och en CD med inspelningar av författaren [Frihet är det bästa ting, 2003]. EYVIND JOHNSON [1900-1976] var en svensk författare och översättare. Han erhöll Nobelpriset i litteratur 1974 tillsammans med Harry Martinson samt var ledamot av Svenska Akademien. »Resandet i dess olika bemärkelser är en väsentlig aspekt i Eyvind Johnsons liv och författarskap - det får man klart för sig genom Björn Gustavssons välredigerade antologi.« | Lars Gustafsson, Nerikes Allehanda »Det är spännande att se hur Johnson successivt erövrar sitt språk och elaborerar sin stil - från ynglingens valhänta rådbråkande av syntaxen, över 30-talets eleganta ironier till efterkrigstidens eftertänksamma meningsbyggnader.« | Nils Schwartz, Expressen »Björn Gustavsson, kritiker och Eyvind Johnson-kännare, utger i dagarna en mycket läsvärd volym med Eyvind Johnsons resebrev 1921-1952.« | Thure Stenström, Svenska Dagbladet

Kritikern Björn Gustavssons förord till Resebrev 1921-1952 av Eyvind Johnson. Om Resebrev 1921-1952: Eyvind Johnson var en resande människa; i sin ungdom drömde han bland annat om att emigrera till Madagaskar. Han hamnade i Paris, där han bodde under en stor del av 1920-talet. Från 1921 och långt upp i åren skrev han resebrev till svenska dagstidningar - under de första utlandsåren på 1920-talet var detta hans huvudsakliga inkomstkälla. Breven som handlar om den politiska utvecklingen i Tyskland respektive Frankrike, präglas av anarkistiska och ungsocialistiska idéer. Bland annat varnar de för konsekvenserna av den framväxande nazismen.

Dikter av Björn Gustavsson

Novellsamlingen ”Med öppen hand” rymmer alltifrån absurdistiska sagovärldar till psykologiska studier och samtidskritik. En av bokens personer är en ångestfylld pensionär som våndas i sin ensamhet; en annan är framgångsrik jurist på jakt efter nya EU-uppdrag. Alla bokens gestalter söker ett slags lycka – på olika sätt och med skiftande resultat. Här möter vi en hippieliknande Jesus som mitt i natten måste avbryta sitt glada uteliv därför att hans gamle pappa, Gud själv, kallar honom till sig. Här möter vidare en svensk statsminister som rådvill tvingas hantera en allvarlig börskrasch, en förläst doktorand, Fredrik Värn, vars hela värld faller i spillror när han träffar en bohemisk flicka, en diktare som får uppleva en nattlig drömvärld där allt tycks möjligt, och en upprorisk kyrkoherde som tolkar kristendomen långt mer radikalt än de flesta och som hellre riskerar sin anställning än att inte försöka förverkliga grundläggande begrepp som jämlikhet och broderskap… Bokens sjutton berättelser är skrivna i varierande tonarter, men det finns trådar som binder dem samman. Björn Gustavsson är född 1956 och bor numera växelvis i Dalarna och Stockholm. Han har tidigare gett ut tio böcker; senast diktsamlingen ”Allting är så mycket mer än det är”, 2013. Sedan tidigt 1980-tal är han verksam som frilansande kulturskribent, kritiker och krönikör.