Camilla Larsson - Böcker

Rapporten handlar om ungdomar och sexuell hälsorådgivning och fokuserar särskilt på unga kvinnor som lever i en mångkulturell kontext. Rapporten belyser sexuell hälsorådgivning ur unga somaliska kvinnor synvinkel; hur rådgivningen upplevs och hur den bäst kan utformas för att matcha unga kvinnors behov. Bland annat har vi undersökt vilka frågeställningar ungdomar anser relevanta att få svar på och hur dessa kan angripas på ett respektfullt sätt. Vissa resultat är specifika för målgruppen medan andra kan förväntas gälla även för andra ungdomar som lever i mångkulturella kontexter. Studien pågick under hösten 2014 och finansierades av Migrationens Utmaningar som är ett forskningssamarbete vars övergripande syfte är att bidra med kunskapsutveckling i migrationsfrågor kopplat till hälsa, omsorg och vård. Forskningssamarbetet är ett samarbete mellan Malmö stad, Region Skåne och Malmö högskola och en målsättning är att forskningen ska bidra med ny kunskap till redan befintliga verksamheter i kommunen och regionen. Förhoppningen är att resultat från den här studien ska utgöra ett underlag i fortsatta diskussioner om hur sexuell hälsorådgivning kan utformas i ett mer religiöst och kulturellt diversifierat samhälle. Resultaten av studien finns dels publicerade i form av en masteruppsats från sexologiprogrammet i Malmö och dels här i form av en rapport främst riktad till yrkesverksamma som kommer i kontakt med hälsorelaterade frågor i sin dagliga gärning. Den riktar sig till personal inom exempelvis hälso- och sjukvård, skolor, etableringsprogram och socialtjänst. Rapporten kan även vara av värde för andra som arbetar inom verksamhetsområdet, där inte minst frivilligorganisationer och andra aktörer som är intresserade av migrationsfrågor i relation till sexuell hälsa.

Med anledning av att det gått hundra år sedan Strindbergs död kommer här en populärt hållen faktabok om Strindbergs tid i Blå tornet, idag Strindbergsmuseet. Men också om själva bostaden och museet, som presenteras med föremål. Stefan Bohman är chef för Strindbergsmuseet, etnolog och författare. Tidigare chef för bl a Musikmuseet. Övriga författare i boken är samtliga knutna till Strindbergsmuseet: Erik Höök, Camilla Larsson, Lina Ludvig-sson och Stina Olsson.

Historia genom personers öden, kan vara en sammanfattning av denna bok med nationalmonumentet August Strindberg som mittpunkt. Strindberg hade många relationer. Denna vän- och bekantskapskrets utgör ett imponerande galleri av konstnärer, politiker, författare, journalister, präster, musiker och andra, där en del också blev ovänner med honom. Sammantaget bidrar boken genom samlingen av personligheter till kulturhistorien från decennierna kring förra sekelskiftet. Här finns Henrik Ibsen och Anna Branting, Albert Engström och Ellen Key, Sven Hedin och Nathan Söderblom, Richard Wagner och Selma Lagerlöf, Dagny Juel och Edvard Munch, Anders Zorn och Oscar II, Friedrich Nietzsche och Carl Larsson med flera. Genom dessa personligheter som befolkar boken ges även ett bredare perspektiv på Strindberg själv och hans roll som europeisk intellektuell. Stefan Bohman har varit chef för Strindbergmuseet, Erik Höök och Camilla Larsson är intendenter på museet. De utgav 2012 boken Strindberg i Blå tornet.

I ”Framträdanden” ställer konstvetaren Camilla Larsson frågan kring hur konstnärliga praktiker som omfattar vitt skilda uttryck och ett brett spektrum av medier kan förstås. Den större frågeställningen öppnar upp för reflektioner kring tolkning och meningsskapande. I denna avhandling ställs frågan till den polske teaterregissören, scenografen och bildkonstnären Tadeusz Kantors (1915–1990) konstnärskap. Frågan studeras utifrån det samspel som skapas mellan verk och mellan verk och betraktare i publika presentationer. Kantor återanvände och lät uttryck, motiv och material återaktiveras verk emellan. Detta återbruk skedde ofta i växlingar mellan teater och bildkonst och mellan händelser, bild, objekt och text. Denna bredd och mångfald av uttryck har förbisetts i tidigare forskning, där vikt istället lagts vid sådant som Kantors intention samt hans biografiska och nationella ursprung. Hans status i konstrespektive teaterhistorien har varit i fokus inom historiografisk forskning om konstnärskapet, ofta fördelad mellan dessa akademiska discipliner. Författaren visar här istället med sin ingående studie av verkens samspel hur upprepningar, omarbetningar och förändringar, som framträder när verken upplevs tillsammans, på ett avgörande vis genererar mening. Camilla Larsson har i många år arbetat som curator för samtida konst, och hon skriver och föreläser om konst. Detta är hennes doktorsavhandling i konstvetenskap, framlagd vid Södertörns högskola.