Charles Dudley Warner – författare

Min mest självständiga vän. Presentask med fyra noveller om katter, i översättning av Andreas Vesterlund. Fyra stora författare berättar om sina erfarenheter av denna människans mest självständiga vän. Fyra små böcker i en ask: 48, 48, 24 och 24 sidor, mjuka pärmar. Nobelpristagaren Doris Lessing rörde sig fritt mellan genrer: romaner, science fiction, feminism, självbiografier – allt. I denna novell berättar hon om sin älskade katt El Magnifico. ”När han var ung kunde jag vakna och se att han var vaken, och när han i sin tur såg att jag hade vaknat brukade han komma närmare, lägga sig på min axel, slå tassarna om min hals, lägga sin pälsklädda kind mot min och ge ifrån sig den djupa, nöjda suck som man hör från ett litet barn när det äntligen lyfts upp i en kärleksfull famn. Och jag hörde mig själv sucka till svar.” Lessing försöker inte förmänskliga El Magnifico utan vill se honom som det han är – en katt. Ändå finns det så mycket för en människa att känna igen. Respekten, integriteten, värdigheten, tålamodet, närvaron. ”Katten går genom rummet och i dessa ensamma steg ser man leoparden eller till och med pantern, eller så vänder den på huvudet för att betrakta en och ögonens gyllene glöd avslöjar vilken exotisk besökare man faktiskt har i denna hushållskamrat, katten som spinner när man klappar honom, kliar honom under hakan eller stryker hans huvud.” Nobelpristagaren Rudyard Kipling berättar om den allra första katten som bestämde sig för att bli vän med människan – på vissa villkor. Michael Joseph – författaren och bokförläggaren – hade en alldeles särskild blick för katter. Här är novellen ”Minna Minna Mowbray” om en av hans favoriter, en korthårig sköldpaddsfärgad tabby ”som var expert på att få som hon ville”. Charles Dudley Warner – författaren och humoristen – var nära vän till den ännu mer berömde humoristen Mark Twain (de skrev bland annat en roman ihop) berättar om sitt favorithusdjur, den tålmodige och fenomenalt intelligente katten Calvin. Min mest självständiga vän – Fyra noveller om katter. ISBN 978-91-7742-548-9. Översättning Andreas Vesterlund. Presentask med fyra böcker, mjuka pärmar, högkvalitetspapper, sydda ark, 48, 48, 24, 24 sidor.

First published in 1873, The Gilded Age is both a biting satire and a revealing portrait of post-Civil War America - an age of corruption when crooked land speculators, ruthless bankers, and dishonest politicians voraciously took advantage of the nation's peace-time optimism. With his characteristic wit and perception, Mark Twain and his collaborator, Charles Dudley Warner, attack the greed, lust, and naivete of their own time in a work which endures as a valuable social document and one of America's most important satirical novels.

Introduction by Ron PowersIncludes Newly Commissioned EndnotesArguably the first major American novel to satirize the political milieu of Washington, D.C. and the wild speculation schemes that exploded across the nation in the years that followed the Civil War, The Gilded Age gave this remarkable era its name. Co-written by Mark Twain and Charles Dudley Warner, this rollicking novel is rife with unscrupulous politicians, colorful plutocrats, and blindly optimistic speculators caught up in a frenzy of romance, murder, and surefire deals gone bust. First published in 1873 and filled with unforgettable characters such as the vainglorious Colonel Sellers and the ruthless Senator Dilsworthy, The Gilded Age is a hilarious and instructive lesson in American history.

Cited in Adirondack Life as one of the twenty-five most collectible books about the Adirondacks ever to appear, these essays were first published in book form in 1878. Warner’s main theme is the small, often-ludicrous figure that the human being cuts in the wilderness. His urbane satire takes the starch out of "the tin-can and paper collar tourists" who were beginning to flock to the Adirondacks.Warner also appeals to the sensibilities of his readers, then and now, as in the piece on "A-Hunting of the Deer," which is written from the deer’s point of view. And in dead pan worthy of his friend and neighbor Mark Twain, he frequently pulls the reader’s leg, as in his description of a hastily built woods "shanty": "It needs but a few of these skins to cover the roof, and they make a perfectly watertight roof, except when it rains."Warner’s love of nature, combined with his humor and social satire, makes In the Wilderness as good a read now as it was more than a century ago.