Christine Falkenland – författare

Yvonne tillbringar en stipendievistelse i ett stort hus med vacker trädgård. Det är länge sedan hon skrev en bok. I huset finns också debutanten Rebecka, ung, vacker och sorglös. Yvonne dras till henne, både avundas och speglar sig i henne. Yvonne har svårt att urskilja sin egen röst, och andras ord smyger sig in i hennes texter. Hon har under åren velat imponera och behaga. Hon har härmats, avundats och ljugit för sina skrivarelever – och sig själv. Allt tycks glida henne ur händerna – både attraktionsförmågan och författarskapet. ”Författarinnan” är ett dramatiskt kammarspel – om skrivande och åldrande; poetiskt, sorgligt, modigt, elakt och roligt.

”... resultatet är lysande. Hon har skrivit ett smart, stiliserat och roligt

kammarspel. (...) både drabbande och tankeväckande.” /Åsa Beckman, Dagens Nyheter

När Ernst efter många år återser sin kusin Cora i det fuktdrypande orangeriet på godset, drabbas han av en stor besvikelse. Han tycker att hon är oansenlig. Inte alls som i minnet. Alldaglig. Ja, rentav ful. Samtidigt blir han överrumplad av sin egen upphetsning när han tar hennes hand. Ernst blir mer och mer besatt av sin kusin, och hans handlingar tar sig allt obehagligare uttryck.   Christine Falkenland visar i denna starka och förtätade roman åter prov på sin förmåga att borra sig in i det mänskliga psykets dunklaste vrår. Hon är född 1967, uppvuxen i Bohuslän, och har tidigare givit ut fyra diktsamlingar samt tre romaner varav den senaste, Min skugga (1998), blev hennes genombrott.

En ung kvinna hittas död på en vind. Först tror man att det rör sig om självmord, men det visar sig att hon har blivit mördad. Bland hennes tillhörigheter fi nner polisen något som förefaller vara en dagbok och dessutom visar obduktionen att hon var gravid när hon dog.Ylva har hamnat i ett slags tillvarons väntrum, hennes liv i stan är för invecklat. Hon bestämmer sig för att fly, att flytta och börja om. Hon får hyra rättarbostaden på det gods där hon tillbringade sin barndom, men Ylva hinner knappt börja sitt nya liv innan det förflutna hinner ikapp henne. Snart befinner hon sig i en destruktiv härva av erotiska förvecklingar, där hon utnyttjar och låter sig utnyttjas.I sin roman Trasdockan berättar Christine Falkenland offrets historia, snarare än söker svar på vem som mördade henne. Gåtan handlar om Ylva: Vem var hon, poeten som återvände till den lilla staden där hon växte upp? Finns sanningen att finna i hennes efterlämnade dagbok?Christine Falkenland är född 1967 och bosatt i Göteborg med sambo och son. Hon debuterade 1991 och har etablerat sig som en av vår tids mest intressanta lyriker och prosaförfattare. För sin förra roman, Öde, tilldelades hon Sveriges Radios romanpris, framröstat av lyssnarna, och Svenska Dagbladets litteraturpris.

Christine Falkenland har skrivit en skimrande vacker och vemodig roman om passion, poesi och förbjuden kärlek. Men det också en berättelse om en kvinnas väg ut, om skapandets villkor, om frihet och fångenskap, om ensamhet och närhet.

Inte sällan har Christine Falkenlands böcker utspelat sig där tiden liksom en gång för alla har stannat. Men i hennes nya roman Vinterträdgården är det utan tvekan samtiden som utgör berättelsens fond. Den här gången låter hon oss möta en vanlig dagisfröken, som inrättat sig i en ganska stillastående tillvaro. Ända tills hon en dag möter den bedövande vackra Sharzad. "Jag ville skriva om kärlek på ett för mig helt nytt sätt", säger Christine Falkenland, "Om det där blixtnedslaget som förändrar allt. Jag ville skriva om passionen, som inte är förbehållen storstaden och nattlivet. Det plågsamma begäret som inte tar hänsyn till vem du tror att du är."

Christine Falkenlands roman utspelar sig i ett stort hus fyllt av minnen, sorg, sjukdom och svek. I ett av rummen ligger en döende flicka, i ett annat bor en blind man. En kvinna rör sig mellan salarna och parken, och hennes berättelse är som en stilla sorgesång över ensamheten, inte utanför men bortom nåden.

En ung kvinna återvänder till barndomshemmet för att ta farväl av sin döende mor. De möts för första gången sedan modern försköt henne. Nu tvingas den unga kvinnan återkalla smärtsamma minnen ur det förflutna: av en ständigt bortvänd, ouppnåelig mor och av en djup ensamhet. Men återkomsten innebär också en möjlighet till försoning. Kanske kan hon finna den vid moderns dödsbädd.

Christine Falkenlands debutroman Släggan och städet utkom första gången 1996. Det är en förtätad berättelse, där erotiken är det enda möjliga utloppet, och samtidigt ett djupt destruktivt svar, på en förtärande längtan.

"... med denna starka, berörande roman visar Christine Falkenland att hon tveklöst är en av våra mest begåvade unga prosaister."AftonbladetRakel sitter i fönstersmygen i huset vid hamnen och ser ut över havet och bryggorna. Hon är ensam, en fånge i huset, men också i sina egna minnen.I ungdomen föll Rakel ner från ett träd. Om inte olyckan gjort henne halt skulle allt ha varit annorlunda. Hon kunde säkert ha gjort sig ett lämpligare parti än en äldre änkeman.Kanske hade Rakel kunnat älska Georg om hon fått chansen. Men det var som om tiden hade stannat när hans hustru Viola dog. Ingenting hade ändrats i huset vid hamnen sedan dess, hennes smak och ordningssinne besjälade rummen. Och Georg sov med hennes skugga intill sig.Rakel förstår att hon måste vinna Georgs unga dotter Cornelias förtroende. Hon går försiktigt tillväga, smider ondskefulla planer - och skrider så sakta men säkert till verket. Med Min skugga - en suggestiv berättelse från sekelskiftets Bohuslän -- har Christine Falkenland fått sitt stora genombrott som författare. Den har hyllats av läsare och kritik, nominerats till Augustpriset, och är för närvarande under översättning till franska, tyska och holländska."Falkenland är en ordkonstnär av ett slag som är relativt sällsynt i dag och hon har dessutom den egenskapen att hon i sitt berättande lyckas borra sig in i det mänskliga psykets djupare skikt." Sydsvenska Dagbladet"... tveklöst en av decenniets starkaste och mest egenartade författarröster." Östgöta Correspondenten

”Claire,

Jag vet att min bitterhet består av frusen sorg och slocknad vrede. Men jag ska smälta bitterhetens is. Jag ska komma till min rätt igen. Stiga fram ur skuggorna, ja, det ska jag. Finklädd. Innan det mörknar för dina ögon ska du förstå vem jag är.”

Hon, den första hustrun, riktar sig i brev till Claire, kvinnan hon inte kan släppa taget om, kvinnan som nu är gift med hennes Felix. Han, som skulle ha varit pappa till den son som aldrig föddes, han som kränkte och förnedrade och inte lämnade någon plåga oprövad.

Claire och Felix blir den himlakropp som allting kretsar kring, deras välstånd och lycka – Claires skönhet, sonen med de blåaste ögon – överskuggar till slut både det egna konstnärskapet och vardagen tillsammans med dottern Ma och blir till en stor bitterhet. Hon iakttar och smyger, tar sig in i familjens sommarhus, fläckar och smutsar ner. Hon kommer nära.

Christine Falkenland har skrivit en skrämmande roman om avund i dess ondskefullaste och lägsta form. Suggestivt, krypande och på ett skimrande exakt språk utforskar hon det mänskliga psykets solkigaste vrår.

Om honom (2004) är en personlig diktsamling, en bekännelse och ett bokslut. Dikterna kretsar kring minnen av mannen i många skepnader: av älskaren eller kanske barnet. Det är en samling som kännetecknas av stark lyrisk intensitet, en poesi skriven av nödvändighet om svek, sorg, skuld, kärlek och ensamhet. Detta är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på www.wwd.se/pod

När Ernst efter många år återser sin kusin Cora i det fuktdrypande orangeriet på godset, drabbas han av en stor besvikelse. Han tycker att hon är oansenlig. Inte alls som i minnet. Alldaglig. Ja, rentav ful. Samtidigt blir han överrumplad av sin egen upphetsning när han tar hennes hand. Ernst blir mer och mer besatt av sin kusin, och hans handlingar tar sig allt obehagligare uttryck.Christine Falkenland visar i Själens begär (2000) prov på sin förmåga att borra sig in i det mänskliga psykets dunklaste vrår. Detta är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på www.wwd.se/pod

Efter ett missfall söker Siri upp psykoanalytikern Helenius för att bearbeta sin sorg. Bit för bit konfronteras hon med sitt förflutna. Skådeplatsen för det drama som utspelar sig i Christine Falkenlands nya roman är en karg ö i den bohusländska skärgården. I denna strängt religiösa miljö har Siri vuxit upp med sin ensamstående far, som är tullmästare och kyrkvärd i det lilla samhället. Ett ödesdigert misstag tvingar henne bort från ön.

Christine Falkenland, född 1967, har tidigare gett ut fyra diktsamlingar och fyra romaner, senast Själens begär (2000).

Christine Falkenland är en alldeles unik röst i den samtida svenska litteraturen. Samlingsvolymen 4 x Prosa rymmer hennes fyra första och eftersökta romaner: Släggan och städet (1996), Skärvor av en sönderslagen spegel (1997), Min skugga (1998) och Själens begär (2000). Dessa starka och förtätade romaner - sorgsna, brutala, vackra - blir till ett slags mörka kammarspel där Falkenland borrar sig djupt ner i det mänskliga psykets dunklaste vrår och undersöker självdestruktivitetens drivkrafter.

Sitt definitiva genombrott fick Falkenland med Min skugga, som rönte stora publik- och kritikerframgångar och har getts ut på tiotalet språk.

Någonting annat. Någon annan än. Det är inte outsägligt, det är någonting annat. Jag kan bara inte säga vad det är. Skulle inte ha kunnat uttala det ens om jag visste. Och att det porlar inom mig av renaste åtrå. Eva har drabbats av ett okänt begär. Hon känner inte längre igen sig. Det hela började som ett experiment. Eller var det en förbjuden tanke som blev ett förfluget ord och därmed skapade en orsaksföljd? I Spjärna mot udden skildrar Christine Falkenland skoningslöst närgånget denna kvinna i vardande. Med sitt omisskännliga poetiska och samtidigt precisa språk slår hon upp alla dörrar, även dörren till sängkammaren – upplåter och upplyser de mörka rummen åt oss.

Christine Falkenland, född 1967, debuterade 1991 med diktsamlingen Illusio  och etablerade sig tidigt som en av vår tids mest intressanta lyriker och prosaförfattare.När hon återvände till lyriken 2004 var det något av en händelse. Om honom är en personlig diktsamling, en bekännelse och ett bokslut. Dikterna kretsar kring minnen av mannen i många skepnader: av älskaren eller kanske barnet. Det är en samling som kännetecknas av stark lyrisk intensitet, en poesi skriven av nödvändighet om svek, sorg, skuld, kärlek och ensamhet.

Kyrkoherde Erland Wallerius harmoniska tillvaro störs när Claudia, en skolkamrat från Evangeliska gymnasiet, söker upp honom. Ett mörker tycks omge henne. Hon ber att Erland ska ta hand om hennes begravning. Mot sin vilja blir han indragen i en kamp mellan tro och tvivel, synd och nåd. Mellan kropp och själ. Och Claudias mörker griper efter Erland.

Erland kände en ofullgången impuls att kyssa Claudias handrygg, som en otidsenlig kavaljer. Han tog handen och tryckte den. Då lade hon sin vänstra hand över deras båda och höll fast dem så. Det var som om Claudia med pekfingret tecknade ett ord i hans handflata. Erland kunde inte tyda det.

Själasörjaren är en roman om renhet, godhet, ondska och våldsamt mänskligt begär.

Kyrkoherde Erland Wallerius harmoniska tillvaro störs när Claudia, en skolkamrat från Evangeliska gymnasiet, söker upp honom. Ett mörker tycks omge henne. Hon ber att Erland ska ta hand om hennes begravning. Mot sin vilja blir han indragen i en kamp mellan tro och tvivel, synd och nåd. Mellan kropp och själ. Och Claudias mörker griper efter Erland.

Erland kände en ofullgången impuls att kyssa Claudias handrygg, som en otidsenlig kavaljer. Han tog handen och tryckte den. Då lade hon sin vänstra hand över deras båda och höll fast dem så. Det var som om Claudia med pekfingret tecknade ett ord i hans handflata. Erland kunde inte tyda det.

Själasörjaren är en roman om renhet, godhet, ondska och våldsamt mänskligt begär.

Yvonne tillbringar en stipendievistelse i ett stort hus med vacker trädgård. Det är länge sedan hon skrev en bok. I huset finns också debutanten Rebecka, ung, vacker och sorglös. Yvonne dras till henne, både avundas och speglar sig i henne. Yvonne har svårt att urskilja sin egen röst, och andras ord smyger sig in i hennes texter. Hon har under åren velat imponera och behaga. Hon har härmats, avundats och ljugit för sina skrivarelever – och sig själv. Allt tycks glida henne ur händerna – både attraktionsförmågan och författarskapet. ”Författarinnan” är ett dramatiskt kammarspel – om skrivande och åldrande; poetiskt, sorgligt, modigt, elakt och roligt.

”... resultatet är lysande. Hon har skrivit ett smart, stiliserat och roligt

kammarspel. (...) både drabbande och tankeväckande.” /Åsa Beckman, Dagens Nyheter